Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
– med bättre förutsättningar än någonsin
Valresultatet nyligen har gjort många människor besvikna. Men i själva verket har vi som verkar utanför partipolitiken lika stora möjligheter som förut, eller större. Vi behöver bara bestämma oss för att se möjligheterna och hitta tillbaka till ett lite bortglömt begrepp – metapolitik.
Vi behöver inte krångla till det. Det räcker med att konstatera att vi har bättre möjligheter att driva aktivism, utanför partipolitiken, än någonsin. Valet har flyttat gränsstolparna för vad som kan göras och sägas. Det blir allt svårare att ”fula ut” oss bara för att vi är de som vi är. Våra frågeställningar och svar om samhället hör allt mer till huvudströmmen bland åsikter och opinion. Valet är inte en besvikelse, det är en möjlighet och en dörröppnare för aktivism utanför partierna.
Långsiktigt arbete med aktivism ger långsiktiga resultat
Samhället styrs parlamentariskt, så metapolitik försöker påverka väljarna – inte politikerna eller partierna – att komma till en viss allmän politisk ståndpunkt och sedan utifrån denna, rösta efter vissa linjer. Detta är en mycket lång process, ja mångårig. I en valrörelse är det mycket för sent att få någon att ändra sig. Påverkan måste som sagt vara mångårig och så långt det är möjligt, ständigt återkommande. Den måste också vara intelligent, inte minst på det sättet att den måste fungera på mottagarens villkor. Den måste vara något som han kan förstå och ta till sig, som han till och med kan lära sig uppskatta och som gör att han till slut uppfattar budskapet som självklart.
Gynnsamt läge för aktivism
Det har gått tungt för svenskvänlig aktivism i ett par år. Det går nog tungt en tid till. Men det fina är att detta verkar åt två håll: Har man bara fått opinionen på rull, så är det extremt svårt för våra motståndare att rulla tillbaka den. Sverige har varit oerhört svårt att förändra, många äldre väljare har klassröstat i hela sina liv och trott på Aftonbladet och TV-nyheterna. Men nu kommer en ny generation som inte bryr sig om detta längre. När vi har satt opinionsläget på det sätt vi vill, kommer våra motståndare att ha lika svårt att ändra det tillbaka som vi hade att förändra det. Tröghet är tröghet. Det är lika svårt att rulla en stor sten åt ena hållet som åt andra hållet, och om vi är starkare än motståndaren så blir stenen kvar på den plats dit vi har rullat den.
Danmark var lika PK-förgiftat som Sverige på 80-talet. Men aktivism – metapolitik innan någon visste att den fanns – vände på situationen, och Danmark är nu utom fara. Det skulle inte ha gått utan Den Danske Forening, eller Jyllands-Posten, eller andra i den danskvänliga rörelsen, med aktivism på alla plan. Sverige är mer svårjobbat. Men valresultatet nyss, och många politiska förslag, visar att opinionen drar åt vårt håll och att läget är gynnsamt för aktivism.
Aktivism och parlamentarisk politik påverkar varandra
Partipolitik och metapolitik har en ömsesidig inverkan på varandra. Metapolitiken är det som får väljare att byta åsikt och parti, så att den offentliga politiken kan förändras. Partipolitiken sätter ramarna och möjligheterna för metapolitiken, som då får uppgiften att förskjuta ramarna och öka möjligheterna till nytänkande – bredda åsiktskorridoren om man så vill. Den som söker teoretiska modeller kan läsa om Overtonfönstret, ett ”fönster” som anses rama in vad man får tycka och säga i ett samhälle av västerländsk typ. Och vad många än tycker om valresultatet, otillräckligt eller inte, så ger det rejäla möjligheter och öppningar för radikal metapolitik. Den praktiska aktivismen skapar liksom dynamiken i den metapolitiken.
Ingen har sagt att det ska vara lätt
Frågor där PK-makten har låst sig, som migration, rättspolitik och globalisering har som sagt visat sig vara extremt svåra att påverka och ofta har vi känt att det har suttit som berget att få till förändring. Men i grund och botten kan inte politiker gå emot opinioner som stöds av uthållig, praktisk aktivism, på metapolitisk grund. Fastighetsskatten och löntagarfonderna är exempel på frågor där makten gick för långt och fick en välorganiserad, aktivistisk opinion emot sig. Utanför partiapparaterna. Partierna fick nöja sig med att springa efter så fort de kunde.
Idag kommer ingen partipolitiker vid sina sinnens fulla bruk med förslag om löntagarfonder eller fastighetsskatt, trots att detta är flera decennier sedan. Dithän kan och ska vi också komma i våra frågor, migration, rättspolitik och globalisering. Och när vi har kommit dithän, så sitter också opinionen och därmed politiken som berget – på våra villkor.
Mångfald och evolution
Metapolitik är helt enkelt en evolution, där rörelser kommer, växer, går ihop, delas, kanske krymper och försvinner i en del fall. Det är inte lönt att försöka förutse vilka rörelser som kommer att överleva, det är bara att man gör vad man kan för det som man tror på. Det finns massor att ta fasta på: Frihetsrörelsen, de regelbundet återkommande bok- och mediemässorna, mängder av nya, fria medier utan intresse av politisk korrekthet som växer fram, och det är ändå bara några exempel. När vi börjar samverka på bredden och djupet, så kommer vi inte att kunna gå att stoppa.
Skrid till handling!
Det har aldrig varit en bättre tid för praktisk aktivism. Det blåser en förlig vind åt det håll som vi Sverigevänner vill färdas, både för partipolitiken och för oss. Det är bara för var och en som vill förändra, att hugga i där det verkar ge bäst resultat. Framtiden är vår!
Skribent: Bengt Karlsson
