Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte FrihetsNytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Ingen gräns för de metoder man använder
Det pågår en intensiv debatt om våld och hot i offentligheten och om hur våld och hot påverkar politik och val. Det är inte så konstigt för det gör det alltid så fort det börjar gå bra för någon politisk kraft som det politiska etablissemanget inte kan kontrollera. Många krafter som har tillgång till det offentliga rummet börjar plötsligt agera samfällt och enkelriktat: media, partier och intresseorganisationer. Måltavlan brukar främst vara antiglobalister och nationalister och alla dras över en kam, utan speciellt intresse för vem som har gjort vad, och när.
Våldsanklagelser blir fina rubriker
Meningen är att de svårkontrollerade krafterna ska framställas som fulla av våldsamma galningar som ingen kan sätta tilltro till, och hur missnöjd man än är med den sittande makten så ska de konkurrerande krafterna framställas som så galna och farliga att det bara är makten man har att ty sig till trots allt. Det har exempelvis fått fullkomligt mytisk status med betydelsen av sommarens tragiska mord i Almedalen, där en dement person mördade en oskyldig vårdtjänsteman. Det är knappast någon slump för med den tragedins hjälp kan makten nu mota tillbaka jobbiga konkurrenter utan att ens behöva gå in i diskussion om några sakfrågor.
Det är ok om du är vänster
Sanningen och verkligheten är inte de som media och maktens opinionsbildare vill presentera. I själva verket har vänstern, i bred mening, från Vänsterpartiet över Rättvisepartiet till AFA, haft mer eller mindre monopol på politiskt våld. Framför allt det besinningslösa och ofta dödliga våldet mot meningsmotståndare. Alla typer av våld ända upp till skjutvapenvåld, har använts av våldsvänstern mot meningsmotståndare – en våldsvänster som är helt integrerad i den organiserade bidragstagande vänstern i partier och fraktioner. Om det finns en höger i Sverige, i så fall mycket kraftigt splittrad i sak och ideologi, så har den i stort sett aldrig använt organiserat våld annat än i självförsvar i samband med aktiviteter. Istället har högern utsatts för man i andra länder skulle kallat terror, med inslag av statsterror, eftersom statens och myndigheternas intresse har varit noll när det gäller att hjälpa våldsutsatta oliktänkande.
Inte direkt hedersamma beteenden
Redan Hammurabi i Babylonien, den äldste lagstiftare vi känner, var tvungen att utfärda stränga straff för falska anklagelser. Det visar på hur djupt den kampmetoden är rotad i människor utan heder. Det är i stort sett en hundraprocentigt giltig regel att vänstern i Sverige som kampmetod alltid anklagar sina motståndare för allt ont – för att sedan själva göra exakt detsamma mot sina motståndare, som de nyss anklagat dem för.
Det är ett systematiskt sätt att arbeta och media ger dem rätt genom benäget bistånd, för det kan verka för många som om den som anklagar först, också får rätt och verkar oskyldig. Stackars snälla Sverigedemokraterna, som inte gjort annat än stillatigande tagit stryk av olika slag i 30 år, framställs rätt ofta som en välsmord våldsmaskin som bara väntar på sin chans att gå lös på allt och alla. Det är för att det går rätt bra för partiet i opinionen, det har inget med verkligheten att göra.
Det kommer an på oss alla som vill något annat än makten, att se igenom det här, hjälpa andra att göra detsamma och säga emot narrativet som makten vill sätta. Vi får inte ge makten den här lätta matchen.
Skribent: Bengt Karlsson
