När sommaren lider mot sitt slut verkar situationen i Ukrainakriget långsamt stabilisera sig. Ukrainas regering talar om förestående storanfall mot de ockuperade delarna längs landets östra gräns, men inte mycket händer. Det är dags att försöka förutse var nästa ställföreträdarkrig mellan öst och väst bryter ut. Två kandidater har seglat upp under den senaste veckan, Kosovo och Taiwan.
Kosovo var tills ganska nyligen en del Serbien. Under den kommunistiska efterkrigstiden, då Serbien ingick i Jugoslavien, utsattes provinsen Kosovo för en stor muslimsk invandring från likaledes kommunistiska Albanien, allt med den Jugoslaviska regimens goda minne. Under 1990-talet förlorade Serbien/Restjugoslavien en serie gränskrig mot andra före detta jugoslaviska republiker, mest på grund av att det amerikanska flygvapnet blandade sig i det hela. Gränskrigen och de amerikanska bombningarna försvagade Serbien så mycket att den albanska majoriteten i provinsen Kosovo kunde passa på att utropa Kosovo som en egen stat – något som verkar ha skett på amerikanskt initiativ. USA har idag två militärbaser i landet. Camp Bondsteel som är en veritabel stad och Camp Nothing Hill som är en mindre truppansamling. Den forna serbiska bergsidyllen Kosovo etablerade sig inom kort till en stor omlastningsplats för heroin, kokain, skjutvapen och annat som Västeuropas organiserade brottslighet kan ha användning för.
Svårt med erkännandet
De flesta västländer och andra USA-beroende stater har erkänt det nya landet Kosovo. Men inte Serbien. Detta innebär att området fortfarande i princip står på krigsfot med sin forna ägare. Mer än hälften av alla serber har fördrivits från Kosovo och endast några tiotusental har återvänt.
Det finns emellertid fortfarande ca. 100’000 kvar, vid den senaste räkningen 2014. Av de återstående serberna är det ca 50’000 som i likhet som hårdnackat vägrar godkänna den nya republiken. De kör vidare med sina serbiska ID-kort och serbiska nummerplåtar på bilarna. Detta ofog ska nu få sitt slut senast den 1 september i år – det säger Kosovos regering.
Alltså är det återigen upplagt för bråk. Serberna i norra Kosovo protsterar och bygger vägspärrar. Båda sidor skramlar med sina vapen, framförallt Kosovosidan. Protesterna i norra Kosovo föranledde regeringen att utlysa flyglarm i huvustaden Pristina. Landet samlar nu ihop militär och polise till de byar i de norr där protesterna har ägt rum.
Serbiens president: Vi ska vinna
Serbiens president Alexandar Vučić twittrar: Allt jag kan säga är att vi kommer att be om fred och be om fred, men jag kommer genast att säga er: det kommer ingen kapitulation och Serbien kommer att vinna. Om de försöker börja förfölja serber, mobba serber, döda serber, kommer Serbien att vinna!”
Den som lever får se.
En stor krutdurk utanför Kina
Det andra möjligen för den som vill ha igång ett nytt proxykrig mellan öst och väst hägrar i Kinesiska sjön. De kinesiska öarna Taiwan och Hongkong hamnade till befolkningens förtjusning utanför Kommunistkina när detta bildades 1949. Hongkong eftersom eftersom Storbrittannien hade ett långfristigt hyreskontrakt på ön, vars giltighet Kineserna med visst fog ifrågasatte. Taiwan hamnade utanför eftersom nationalistiska kineser, när de förlorat mot kommunisterna, förskansade sig på Taiwan så att kommunisterna inte kunde komma åt dem.
När det gällde Hongkong var hyreskontraktet med Storbritanninen giltigt ända till 1997, men i början av 1980-talet förlorade Kina tålamodet och förklarade för engelsmännen att man nog vill ha tillbaka sin ö nu direkt. Efter en del förhandlingar fick Kina tillbaka Hongkong tillbaka redan 1984, något som Hongkong-borna var måttligt förtjusta över.
Nu menar Peking att det är dags att även Taiwan återförenas med moderlandet, vare sig folket där vill det eller inte. Om det inte varit för den amerikanska flottan och hot om atomkrig hade detta nog redan hänt för länge sedan.
Eftersom utvecklingen mot ett kinesiskt övertagande av Taiwan vid nyktert betraktande bara torde vara en tidsfråga är det USA:s agerande i sammanhanget som är bestämmande för om detta ska ske via bombning och blodbad eller på ett liknande sätt som överlämnandet av Hongkong 1984, med en liten muskkår ett lagom stort fyrverkeri. Det faktum att den amerikanska djupstaten denna vecka sänder vicepresident Kamala Harris på talarturné med uppmuntrande frihetsparoller till Taiwan-kineserna kan tyda på att USA, som så många gånger förut, föredrar att låta vapnen tala.
