Världsbanken, World Bank Group, är ett privat institut vid sidan om WEF, World Economic Forum, som griper efter makt i världspolitiken. Nu ska Världsbanken på rundresa till världens regeringar. Man tar med sig en ganska stor kollekthåv – pengarna är nämligen slut.
Den 2/1 rapporterade Reuters att Världsbanken ska förhandla med sina aktieägare om att få ”kraftigt förändrade spelregler”. Aktieägarna i det här fallet är de olika ländernas stater, egentligen deras skattebetalare. Men de personer som Världsbanken ska förhandla med är våra länders allt svagare politikerkår, de personer som genom sin osjälvständighet har orsakat det maktvacuum som organisationer av typ WEF och Världsbanken nu är i färd med att fylla.
Världsbankens förslag handlar om nya ”verktyg för utlåning”. Finansiell expertis ställer sig frågande till vad detta kan vara förutom pengar, och vad för pengar detta kan vara förutom skattepengar. Men i kristider kan krav på utbetalningar av pengar till en diffus utländsk bank naturligtvis stöta på en uppförsbacke i parlamenten. För att mjuka upp regeringarna inför vårens förhandlingsrunda har Världsbanken därför presenterat något som de kallar ”evolution roadmap”. Världsbanken och massmedierna har finslipat argumentionslinjerna för att få loss de nya miljarder, eller förmodligen biljarder, som de globala bankmännen gärna vill ha.
Det argument som verkar ha imponerat mest på vår svenska branschkollega DagensPS är att de regler som omgärdar Världsbankens verksamhet är otidsenliga. Reglera är nämligen ”från Andra världskriget”. Dåförtiden tyckte politikerna att Världsbanken, innan man sänder iväg pengar till större projekt, bör inhämta mandat från sina ägare. I vart fall borde man berätta vilka länder eller organisationer man tänker sig att låna ut pengarna till. Detta, får vi nu läsa, är alldeles förlegat. Nu, skriver DagensPS, ”önskar banken att kunna ta ett mer globalt perspektiv.” Nyhetsbyrån Reuters fyller på:
– Utmaningarna som världen står inför kräver ett massivt steg upp i det internationella samfundets stöd. Detta står i ett ”dokument” från Världsbanken som nyhetsbyrån fått sig tillsänt.
Brådskande problematik – men Schwab har lösningen
Världsbankens forcerade tonläge torde ha sin upprinnelse i att man upptäckt att den senaste kaptialinjektionen från 2018, på 13 miljarder dollar, kommer att vara slut redan till sommaren.
Men den som tänker stort och lever på skattepengar har alltid en trogen vän i Klaus Schwab vid WEF, World Economic Forum. De båda organisationerna har ett numera tätt samarbete och Världsbanken är så kallad ”Agenda Contributor” hos den mafiösa, Schweizbaserade påverkansoperationen. Samarbetet har utmynnat i att Världsbanken har en egen avdelning på WEF:s webbportal där tongångarna är lika pompösa och självsäkra som om det hade varit ordförande Schwab själv som fört pennan.
Samarbetet har redan burit frukt. WEF:s specialité är som bekant kriser, och i samband med dessa, reaktioner i form av ökad styrning och kontroll med stegvis bortförhandling av demokratin. När covid-krisen nu ebbar ut återgår organisationens fokus på klimatkrisen. Det är uppenbart att Världsbanken och WEF framförallt har funnit varandra när det gäller den enorma penningmässiga potentialen i så kallade koldioxidkrediter.
”Världen kräver grön omställning”
Världsbanken förklarar i en artikel på WEF:s hemsida att ”världen kräver en grön omställning”. Några krav på gröna omställningar har inte kunnat skönjas i de västeuropeiska valresultaten sedan många år. Men Världsbanken har nu lyckats få med sig politiker i Chile, Ghana, Jordanien, Singapore and Vanuatu i sitt klimatengagemang – detta berättar man i artikeln hos WEF.
Dessa olika stater, där medborgarna i många fall knappt har mat för dagen, ska nu låna pengar av Världsbanken för att låta managementkonsulter bygga en ”toppmodern, heltäckande, digital infrastruktur för att stödja sitt deltagande på den internationella koldioxidmarknaden”.
Påhittade problem fordrar komplicerade lösningar
Det den så kallade marknaden för så kallade utsläppsrätter går ut på, är att människornas liv ska övervakas och deras verksamhet bokföras med blockkedjeteknik. Enligt Världsbanken måste blockkedjeteknik användas eftersom endast detta kan åstadkomma ”transparens” i koldioxidanvändningen.
Syftet med den toppmoderna, heltäckande datainfrastrukturen är att säkerställa att alla som skapar koldioxid genom att exempelvis bränna upp någonting, först tvingas köpa så kallade koldioxidkrediter. Dessa digitala dokument ska snurra runt jordklotet och dyka upp någon annanstans genom att exempelvis Credit Suisse säljer dem till exempelvis någon som planterat en skog som genom fotosyntesen suger upp koldioxid. Som tack för sin plantering får skogsägaren ut pengar, förmodligen CBDC (Central bank digital currency). Pengarna får skogsägaren behålla tills dess att skogen blivit nedhuggen och förvandlats till exempelvis ved. Redan när det första trädet faller till marken börjar alltihop på nytt och en ny koldioxidkredit skapas på blockkedjan.
Enligt den mer eller mindre välskötta banken Credit Suisse kommer marknadsvärdet på dessa transaktioner ”lätt” att nå en biljard dollar ”inom de kommande åren” på grund av högre koldioxidpriser. Dessa höga priser kommer att uppstå på grund av ”utbredningen av utsläppskontrollen”.
Lider av dåligt väder
Att detta extremt kostsamma, toppmoderna, för att inte säga postmoderna system, är alldeles nödvändigt försäkrar Världsbanken i sin artikel hos WEF:
– Att reducera utsläpp av växthusgaser bli alltmer trängande nödvändigt eftersom länder runt vår värld lider under en alltmer intensiv påverkan av klimatförändringar, skriver banken.
Vilka länder som drabbats av klimatförändringar och vilka uttryck det nämnda lidandet har tagit, lämnar banken klokt nog osagt. Men från högkvarteret i Washington kommer även glädjande besked – det heltäckande bokföringssystem som nu ska omfamna vår värld ger en stor möjlighet till besparing för de länder som installerar det. Totalt kommer de att spara inte mindre än 250 miljarder dollar har banken räknat ut. Denna logiska kullerbytta förklaras med att ”Paris-avtalet” föreskriver att alla länder med mänsklig verksamhet kommer att behöva betala långt mycket mer till varandra än vad övervakningssystemet kostar. Om koldioxidbokföringen kan hjälpa ett land att förhandla ner sina utgifter till koldioxidsystemet genom att visa svart på vitt hur mycket eller lite som man luntat eller planterat så blir det ändå en fin affär för alla parter hälsar Världsbanken och WEF.
Enligt bedömare på sociala medier innebär Världsbankens ordflöde och bankens samarbete med den politiska maffiaorganisationen WEF att alla skattemedel till denna verksamhet bör dras in omedelbart.
I många länder inklusive Sverige har narrativet om en förestående klimatkris börjat ifrågasättas även i vanligtvis försiktiga kretsar. Det är i första hand SwebbTV som har låtit kritiska forskare och experter komma till tals. En enkät bland Sverigedemokraternas riksdagsmän visade nyligen att de flesta är redo att erkänna sin misstro mot påståendena om klimathot – Frihetsnytt rapporterade.
