Detta är en debatt-artikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Makthavarna missbrukar miljöfrågan
Många har förvånat sig över intensiteten, hätskheten och det vansinniga tonläget i miljödebatten. En debatt som – av en eller annan anledning – i stort sett helt har gått över till att handla om klimatet.
Det finns anledning att vara kritisk och misstänksam mot en sådan situation i den offentliga debatten, för det absolut vanligaste när all debatt börjar handla om en speciell sak och gå åt ett speciellt håll, det är att åsiktsmaskiner och inofficiella opinionsbildare vill att den ska göra det.
Även i avancerad vilseledning finns stråk av sanning
Dock ska man inte bli så misstänksam att man förkastar allt man får ta del av. Även avancerad vilseledning har alltid ett stråk av sanning i botten. För avancerad vilseledning, det får man kalla det när en svensk PR-byrå gör världskändis av Greta Thunberg – som sedan kommer undan jobbiga frågor om klimatet och hur problemen ska lösas med att säga ”fråga någon annan som är här”.
Det passar många makthavare och inofficiella opinionsbildare väldigt bra att klimatdebatten har blivit som den är. Många vänsterståndpunkter med mycket svagt folkligt stöd verkar kunna trumfas igenom med klimatet som argument. Det bästa motmedlet är att var och en tänker själv och söker rätt slutsatser utan att varken tro på allt eller tvivla på allt. Den som känner att han är där eller snart på väg dit, har förstås ett ansvar att också försöka nå och övertyga andra.
Kunskap är makt men bara ”rätt” kunskap får medieutrymme
Ett annat intressant inslag i debatten är att ingen får uttala sig skeptiskt om domedagsprofetior i klimatfrågan, utan att vara åtminstone professor i klimatfysik eller motsvarande. Det finns egentligen bara en enda riktigt accepterad åsikt i debatten: Att det går åt skogen eller redan har gått åt skogen, att allt är människans fel och det enda rättvisa straffet är att vi lägger ner vårt moderna samhälle. I alla fall vi i västvärlden. Kina får till exempel inte mycket till krav på sig trots sin enorma tyngd i sammanhanget. Den som säger emot och dessutom faktiskt råkar vara professor i klimatfysik eller motsvarande, den kommer dock heller inte att få många svar på sina jobbansökningar efter det.
Men man kan läsa sig till kunskap själv utan att söka professorstitel. Staffan Mörners ”Borde man oroa sig för klimathotet?” eller Elsa Widdings ”Klimatkarusellen” är bra startpunkter. Fler böcker kommer upp för den som googlar med dessa böcker som sökord.
Man får förstås inte vara med och debattera i de större medierna ändå, bara för att man är påläst. Men man kan ödmjukt söka påverka människor som är intresserade men skeptiska. Det är faktiskt den mest övertygande påverkan som finns, det visar undersökningar från reklambranschen: samtal person till person.
Måna om liv och miljö utan att bli lurad
Det är naturligt för människan att måna om sin närmiljö och sin familj, och kanske allra mest för oss här i Norden som länge levde nära naturen och instinktivt förstod vad som skulle hända om vi förstörde vår egen natur och miljö. Och det är en mycket god idé att ta med sig den mentaliteten också in i det moderna samhället. Återvinning är i grunden en bra sak. Man häller inte ut vad som helst i avloppet. Kallstarter av bilen undviker man med motorvärmare. Bland mycket annat.
Vi behöver inte sluta måna om miljön i vår vardag, bara för att vi väljer att inte tro på allt som proffsdebattörer påstår om klimatet. I själva verket knyter vi tillbaka till uråldriga traditioner från tiden före kristendomen, traditioner som på inget vis är föråldrade för att de är gamla. Faktiskt har asatron, och den gamla indoeuropeiska religion som den stammar ur, troligen sitt ursprung i naturreligioner och animism med tankar på en besjälad natur. Logiskt sant eller inte, så är det ändå ett synsätt på naturen som bara ger lite utrymme för rovdrift eller kortsiktighet.
Miljöpartiet äntrade riksdagen via fake news
Många yngre kan behöva bli påminda om miljödebatter och strider från förr, som bestått av en kår av fullständigt tvärsäkra proffsdebattörer där alla var överens, och med nolltolerans mot åsiktsavvikare och deras argument. Det kan kännas hopplöst nu, precis som det gjorde då.
På 80-talet var det försurningen; Alla träd i hela Europa skulle stå döda utan blad eller barr i slutänden. Givetvis blev det fart på debatten i ett land som Sverige som lever på skogen och skogsprodukter. Men det var tomt i påsen, visade det sig. Det blev ingen massdöd av skog. Någon ville ha den debatten ändå, för egna oklara syften.
1988 kom miljöpartiet in i riksdagen på ”fake news” om sälar som påstods ha dött i massor på grund av människans miljöpåverkan. Enda sättet att rädda något djur kvar i livet på planeten var att rösta på miljöpartiet – eller i alla fall var propagandan inte så långt därifrån. Men sälarna på alla skräck- och äckelbilder var sjuka i en fullständigt naturlig sjukdom eller epizooti, en sådan som dyker upp i naturen av sig själv och begränsar växande bestånd av djur och växter. Mycket lyckad skräckpropaganda och efterspelet med sanningen, blev mycket lågmält och diskret. Inte så konstigt, för en del undersökningar har visat att kring 40 procent av Sveriges journalister är miljöpartister.
Ger man sig bara inte in i den värsta stormen, så kan man vinna debatten även mot ett enat maktetablissemang.
Nationalister har ett speciellt ansvar
Naturen är en väv, varav vi alla är en del. Allt ont vi gör mot någon del av väven, det gör vi också mot oss själva. Därför är det personligt rätt och politiskt rätt för alla nationalister att värna om miljön, i vardagen och alltid. Det är upp till var och en, inte minst av egenintresse.
Nationalism är kärlek i folkformat och det gäller inte bara människor utan varje levande varelse. Så långt vårt land sträcker sig, så har vi nationalister ett speciellt ansvar för att måna om miljön i vårt land – och för den delen också våra grannländer. Inte minst för att vi bör vara föredömen, för det är det bästa sättet att samla stöd och få människor på vår sida. Men samma ansvar har vi för att inte låta oss luras, eller stå och titta på när andra blir lurade, ifall makthavare och proffsdebattörer försöker missbruka miljöfrågan för egna syften.
Skribent: Bengt Karlsson
