måndag, 28 november

”Viltskadekommission” vill slakta ner jaktvilt för klimatets skull

En ”viltskadekommission” som inrättats av LRF och andra jordbruksorganisationer föreslår att den svenska vildsvinsstammen i stort sett utrotas och även andra jaktbara vilt reduceras kraftigt. ”Kommissionen” består av en politiker och en akademiker som båda heter Elisabeth.

Skälet till att kommissionen bildades uppges vara att ”dagens viltförvaltning präglas av målkonflikter”. Den leds av Elisabeth Nilsson, som presenteras som ”landshövding i Östergötlands län och kommer närmast från regeringsuppdraget som utredare av gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker”. Som sekreterare har hon Stockholmsjuristen Elisabeth Ahlinder, ”docent och universitetslektor i civilrätt med inriktning mot fastighetsrätt vid Stockholms universitet”.

De båda Elisabethorna kräver nu (lyssna från 9:55 in i Morgonekot) en mängd åtgärder för att minska det jaktbara viltet i Sverige, bland annat förbud mot stödutfodring av klövvilt, samt att myndigheterna får i uppdrag att ”verka för minskade viltstammar”. Vildsvinen ska minska med 90 procent, om Elisabethorna får bestämma.

Orsaken uppges vara att viltskadorna utgör ett hot mot bland annat ”möjligheten att nå Sveriges klimatmål”.

– Eftersom skogen är en källa att ta upp koldioxid, genom att det växer långsammare eller inte alls så binds det cirka 12,5 miljoner ton mindre koldioxid, säger Elisabeth Nilsson till Morgonekot.

Ingen jägare intervjuas i Morgonekots viltfientliga rapport.

Bakom Viltskadekommissionen ligger LRF tillsammans med Sveriges Jordbruksarrendatorer, Södra, Mellanskog, Norra skog och Riksförbundet M Sverige. Enkelt uttryckt alltså valda delar av jordbrukslobbyn, skogslobbyn och trafiklobbyn. Det är dock oklart till hur stor del kommissionen representerar dessa näringsgrenar i sin helhet.

Bönder vill inte ha bort svinen

Det har länge rått en märklig situation i Sverige med avseende på viltskador: Samtidigt som lantbrukare i många fall klagar över skador från framförallt vildsvin, men även andra jaktbara vilt, är de obenägna att faktiskt vilja bli av med dem.

Mången marklös jägare som hört talas om de stora skador vildsvin gör på böndernas marker har försökt vända sig till bönder och erbjuda sin hjälp med att skjuta av svinen. Det spelar dock ingen roll om jägare erbjuder sig att skjuta av svin i utbyte mot köttet, mot en del av köttet, eller rentav helt gratis bara för att skaffa sig erfarenhet. Så gott som inga bönder antar erbjudandet – de föredrar att antingen skjuta av djuren själva eller också ta saftigt betalt av jägare för att få skjuta svinen. Detsamma gäller i än högre grad för andra klövvilt.

När Svenska Jägareförbundet häromåret lanserade ”vildsvinshjälpen” i just detta syfte var gensvaret också extremt dåligt och de flesta bönder föredrog att behålla djuren på sina marker framför att låta jägare skjuta av dem. Om inte jägarna var beredda att betala för privilegiet vill säga.

Huruvida detta förhållande innebär att flertalet bönder vill både äta kakan och ha den kvar, eller helt enkelt att organisationerna bakom Viltskadekommissionen inte representerar särskilt många bönder och de flesta bönder i själva verket vill ha viltstammarna kvar, är i skrivande stund oklart.

Nedslaktning istället för viltvård

Jakten på vildsvin är en mycket stor del av svenska jägares skörd från skogen – förra året sköts 158 809 vildsvin, 115 865 rådjur, 82 827 älgar och 69 118 dovhjortar. Ska man slakta ner vildsvinsstammen till en tiondel av dagens och dessutom minska övrigt klövvilt så blir det ett dråpslag mot landets jägare.

Det totala antalet vildsvin är oklart men uppskattningar mellan 250 000 och 500 000 förekommer.

I normal viltvård ingår självklara åtgärder som att inte skjuta av dräktiga djur eller nyblivna mödrar, detta för att upprätthålla stammen så att framtida generationer av jägare också kan ta ut sin beskärda del av naturens gåvor. Vid en radikal nedslaktning av en djurstam såsom de båda Elisabethorna förespråkar, sker istället jakten på ett så hänsynslöst sätt som möjligt i syfte att minska antalet.

Hälsosam, självständig livsstil oönskad

Jakt ses av allt fler män som ett sätt att skaffa nyttig och av livsmedelsindustrin oförstörd mat till sin familj och öka sin självförsörjningsgrad. Även i prepper-kretsar är det populärt att skaffa sig jägarexamen och erfarenhet av jakt, också om man inte har någon egen mark att jaga på, för att kunna klara sig bättre i händelse av en samhällskollaps.

Beväpnade medborgare med stark känsla för integritet och oberoende har setts som ett hot av diktatorer i alla tider. Många förmodar att detta är den egentliga orsaken till att Stockholms politiker, radioreportrar och universitetsdamer motarbetar jägarna.

Hjälp oss! Dela artikeln i sociala medier

Senaste nytt

- Annons -

Liknande artiklar