Nu går vi mot ljusare tider
Årets längsta natt i år infaller den 21 december och klockan 22.48 inträffar själva vintersolståndet. På norra halvklotet är vintersolståndet den tidpunkt då jordaxeln lutar som mest bort från solen vilket gör att solen står som lägst på himlen. Det är också denna lutning mot eller bort från solen som skapar våra varierande årstider.
Vid vintersolståndet går solen överhuvud taget inte upp norr om polcirkeln, även om det blir något ljusare på dagen. Man talar då om polarnatt, vilken varar ett antal veckor.
Efter vintersolståndet vänder det och blir sakta ljusare ända fram till sommarsolståndet den 21 juni.
Starbrak
Starbrak är ett äldre ord för solstånd. Man tror att ”star” betyder stående eller stånd, medan ”brak” är besläktat med ord som bräck med betydelsen brott eller bristning (jämför med engelskans break). Även det äldre ordet dagbräckning (gryning) handlar om ett brott eller en brytpunkt i tiden.
Vintersolståndet sammanblandas ibland med midvintern, som precis som det låter innebär ”mitt i vintern”, vilken snarare infaller en bit in på det nya året runt Tjugondag Knut den 13 januari. I många kulturer firas både midvintern och vintersolståndet med fester och ceremonier.
Midvinterblot
Under tiden före Kristus hade vintersolståndet en stor kulturell betydelse. Här i Norden firades Midvinterblot – en rit där man offrade boskap för att vinna gudarnas gillande. Det råder dock osäkerhet om firandet hölls vid vintersolståndet eller i januari eller möjligen vid varierande tidpunkter. Midvinterblotet kom senare att kallas jólablot och som vi kan höra av namnet var det en föregångare till det hedniska julfirandet som med tiden slogs ihop med firandet av Kristi födelse.
