Vi köper miljövänligare bilar och förbrukar mindre fossilbränslen – tacken för detta blir nya skatter och utbyggd kontroll. USA experimenterar med en ny sorts bilskatt som debiteras löpande beroende på vart man kör, allt givetivs på grund av den finansiella elitens inbillningar om en förestående klimatkatastrof.
Den tekniska utvecklingen gör våra resor mer miljövänliga för varje år. I början av 2000-talet, fem år innan de finansiella finanskretsarna lyckades få politiskt genomslag för sitt klimatnarrativ, talade man fortfarande om de verkliga föroreningar som orsakas av biltrafiken. Det handlade om bensen, eten och propen.
De stora biltillverkarna har sedan dess arbetat på att eliminera de giftiga utsläppen – och problemen var uppenbarligen redan 2002 måttliga: Giftutsläppen räknades upp jämsides med vägdamm och de “utsläpp” som uppstår av att man tvättar sin bil med en svamp och lite diskmedel.
– En del tvättmedel innehåller ämnen vars rester är hormonhärmande” förklarade Chalmersforskaren Jennica Kjällstrand i en intervju i Vårt Göteborg.
På senare tid har just vägdamm med inslag av utslitet material från bilarnas däck kommit i fokus, förmodligen eftersom detta är det enda mätbara spår som de nya eldrivna bilarna lämnar efter sig. Den som vill oroa sig för sin hälsa i den delen kan hänvisas till punkt 3.2.2 på sidan 46 i Chamersstudien “Mikroplast från däck- och vägslitage: En kunskapssammanställning” Sammanställningen är svår att utvärdera men en lekman kan befara att den som kör bil minst en timma om dagen och sedan slickar bilens däck och underrede rena utsätter sig för hälsorisker – men värre än så verkar det inte vara.
Koldioxidens invasion av miljöarbetet
Den som idag söker information om bilägandets miljö- och hälsorisker får vada genom myriader av information om koldioxid. Detta är en i luften naturligt förekommande gas som även, sedan tidernas begynnelse, har uppstått vid förbränning. Koldioxid är en av de fem “växthusgaser” som säkerställer att den del av solens strålningsenergi som studsar mot jorden inte försvinner ut i rymden igen. Utan dessa fem gaser vore jordens medeltemperatur inte som nu 14 grader plus utan 20 grader minus.
Lyckligvis alstras växthusgaser (framförallt koldioxid) i naturen. Enligt Forbes finns bara under den nordamerikanska kontinenten cirka 10 triljoner ton koldioxid, vilket är 30 gånger mer än den koldoxid som är löst i hela jordklotets atmosfär. Detta slipper ut i atmosfären i en ojämn takt via vulkanutbrott och via läckor i världshaven.
Enligt FN:s beräkningar skapar människans verksamhet långt mer koldioxid än den som slipper ut i atmosfären på naturlig väg. Men makthavarnas tes att just denna koldioxid i sin tur riskerar leda till en oönskad eller rentav katastrofal temperaturhöjning är ytterst osäker. Denna tes propageras alldeles uppenbart av helt andra skäl än de uppgivna.
Koldioxidbekämpning som människobekämpning
Att den finansiella eliten valt luftens koldoixid som slagträ för att skrämma slag på världens folk är lätt att förstå. I de hemliga sällskap som styr elitens verksamhet är ett av huvudmålen en befolkningsreduktion som i första hand ska drabba de västliga folken av europeiskt ursprung. Och för den som vill hitta en propagandastrategi för att undergräva människornas livs- och fortplantningsvilja är det så kallade klimathotet en outsinlig källa att ösa ur. Med detta som påtryckningsmedel kan man sprida existentiell självförebråelse, särskilt hos ungdomar. Elitens strategi går ut på att skuldbelägga den europeiska, ansvarskännande människan för att hon genom sitt dagliga liv orsakar en oerhörd, global naturkatastrof.
Ett annat av den självutnämnda elitens mål är upplösningen av de demokratiska nationerna och våra lokaliserade hierarkier till förmån för ett osynligt, globalt beslutsfattande. När det gäller styrningen av de återstående miljarderna människor förlitar sig eliten mest på sin finansiella makt, som utövas via ett alltmer centraliserat nät av politiskt allierade storkoncerner.
Makten utövas i tätt samarbete med de lagstiftande församlingarna med sina våldsmonopol, vars medlemmar man knyter till sig genom ett system av förmåner och utstötningsmekanismer. Återigen spelar de största aktörerna inom näringslivet huvudrollen. Det hela kallas “public-private partnership” och “stakeholder capitalism”.
Det största lasset i denna enorma propagandasatsning dras i vanlig ordning av skattebetalarna. Den propaganda som medborgarna överöses av är till största delen genererad av den offentliganställda arbetskraft som de själva betalar för. Ett exempel är den svenska statistikmyndigheten SCB, som sänder ut pressmeddelanden med färdigskrivna rubriker som “Utsläppen från transporter en växande utmaning”
Med “utsläpp” menar SCB “koldioxidutsläpp” – andra utsläpp är ju minskande. Men, som framgår av de statistiska diagram som åtföljer SCB:s meddelande, är inte ens mängden “koldioxidutsläpp” växande.
Bilskatt för framtida övervakning och kontroll
Klimathotet är inte frambesvuret för skojs skull utan det är till för att användas. Hur eliten tänker använda det för att stärka sin egen ställning mot den enskilde framgår av amerikanska diskussioner om nya former för fordonsbeskattning.
För varje liter bensin som tankats i en bil sedan 1924 har svenska bilister betalat skatt. Intäkterna används till vägreparationer och täcker subventioner av kollektivtrafik, såsom tåg- och bussystem. Tillsammans med andra skatter och avgifter från vägtrafiken täcks alla andra kostnader, inklusive sjukvård och rehabilitering av trafikskadade. Men inte nog med det – med dagens beskattning ger vägtrafiken ett överskott för staten på cirka 60 miljarder kronor per år (myndigheten Trafikanalys 2018:15).
Samma sak i USA fast på en lägre nivå. För närvarande tar de amerikanska delstaterna ut en bensinskatt på mellan 1:60 kr/l (Pennsylvania), till 23 öre per liter (Alaska). Dessa blygsamma belopp blir ännu blygsammare i takt med att bilarna blir alltmer bränslesnåla och att de mer välbärgade konsumenterna, i sin iver att framstå som ansvarstagande och “klimatsmarta” börjat använda eldrivna bilar.
Den minskade energiförbrukning som propagerats för i årtionden ses plötsligt som ett problem.
– Alla fordon kommer längre på mindre bensin, och det är bra för våra plånböcker, särskilt när priserna stiger. Men det är inte så bra när vårt transportsystem är beroende av den bränsleskatten, säger Trish Hendren, verkställande direktör för Eastern Transportation Coalition, till Epoch Times.
– Kopplingen mellan användning och betalning är bruten.
Två flugor i en smäll – och det är vi som är flugorna
Lösningen för att få in mer pengar från bilister blir också lösningen på ett annat problem – den politiska överheten är alltmer rädd för sin befolkning och därför nyfiken på var folk befinner sig. Man vill gärna kartlägga dem, deras kontakter och levnadsvanor. Dessutom, som framgick under ”covid-pandemin” ser den högsta eliten en viktig uppgift i att vänja människorna vid övervakning. De medborgare som värderar sin integritet högst ska helt enkelt ge upp och lära sig trivas med att deras politiska fiender vet i stort sett allt om dem.
Lösningen på överhetens bilproblem kallas ”användaravgifter”. Förare betalar en skatt för varje körd mil – och hur många mil de kör är naturligtvis något som måste kontrolleras i detalj så att ingen kan fuska.
Frivilligt – till att börja med
2022 började staten Virginia erbjuda ett pilotprogram som ger förare möjligheten att betala per mil. Om de kör mindre än genomsnittet av alla Virginiabor sparar de skatt. Men antalet mil måste naturligtvis registreras av en enhet som är installerad i bilen och ansluten till en smartphone. Liknande har införts i Oregon och Utah.
– Den långsiktiga visionen för en avståndsbaserad avgift är att den kommer att ersätta bränsleskatten, sa Hendren, givetvis utan att ta ansvar för att bränsleskatten verkligen tas bort när de nya skatterna införts.
I den glesbefolkade delstaten Oregon betalar man 1,9 cent för varje körd mil. En enhet på fordonet rapporterar till myndigheterna hur långt man kört på varje slag av väg.
Tillvänjning fungerar
Myndigheterna är bekymrade för att det motstånd som man väntar sig från medborgare som inte anser att tjänstemännen har att göra med vart och när man kör i sin egen bil. Men antalet personer som bekymrade sig om integritet minskade dramatiskt efter att ha deltagit i ett pilotprogram för körsträcka i Pennsylvania, Delaware, North Carolina och New Jersey. Detta framgick av en studie av Eastern Transportation Coalition, allt enligt Hendren.
För att förare inte ska känna sig övervakade av myndigheterna avser man lägga ett privatföretag emellan, som håller reda på vart förarna åker och hur mycket de är skyldiga. Studier har visat att konsumenter inbillar sig att en tredje part som mellanhand skyddar den personliga informationen från regeringens nyfikna ögon. “Jag är ju ändå övervakad via min mobiltelefon, så vad spelar det för roll?” var en vanlig kommentar i studiernas fokusgrupper.
En användarbaserad bilskatt passar väl in i elitens övriga planer inom ramen för FN:s och WEF:s Agenda 2030 och den framtida polisstat som WEF kallar “Den fjärde industriella revolutionen”. Bland de försåtliga formuleringarna i överhetens ändlösa dokument har bedömare sett makthavarnas avsikt att urbaniseringen av västvärlden ska drivas på och sedan utmynna i tillståndsbaserat resande även inrikes.
