Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte FrihetsNytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Emilia Ögell om den hotade friheten att få yttra sig i alla frågor
I lördags den 20 augusti stod vi upp för yttrandefriheten mitt i centrala Stockholm.
Just yttrandefriheten är en av de viktigaste frågorna just nu och detta beror på att den inte längre är en självklarhet i alla sammanhang.
Min upplevelse är att många människor idag har en dubbelmoral när det gäller yttrandefriheten. För en del människor är yttrandefriheten en enorm trigger. Många påstår sig vara för yttrandefrihet men när det väl gäller ett obekvämt ämne, då är yttrandefriheten som bortblåst. Yttrandefriheten gäller alltså bara när det som sägs platsar inom ramarna för vad de själva anser är rätt.
Intresset att finna förståelse för varandra och respektera att man kan ha olika åsikter, skulle jag säga är en bristvara i dagens samhälle. Att respektera någon annans åsikt och rätt att yttra sig är inte samma sak som att hålla med. Så vad är man rädd för?
Personligen kan jag tycka att det är intressant när någon annans åsikt avviker helt ifrån min egen. Hos mig skapar det en nyfikenhet och jag vill veta mer om hur den människan tänker och varför.
Vi lever i en tid då många är otroligt lättkränkta och triggas av minsta lilla som inte ens har med dem själva att göra. Påföljden av det blir att vi begränsar yttrandefriheten för oss själva för att inte hamna utanför eller råka trampa någon på tårna. Inte bara blir vi nedtystade via olika sociala medieplattformar på grund av ”community regler” när vi sprider ifrågasättande eller kritiska uttalanden från exempelvis läkare och forskare. Vi tystar varandra också.
Censuren som blir allt vanligare är helt klart ett bevis på att yttrandefriheten är hotad. Ska det verkligen behöva vara så? Nu menar jag inte att det är okej att gå till personangrepp och vara hatisk. Nej nej nej! Jag föredrar själv när vi är trevliga emot varandra. Men man kan vara trevlig och tycka olika.
Varför det okej att debattera vissa ämnen men inte andra? Varför får man ifrågasätta vissa saker men inte allt? Det enda svaret som jag kan komma på är att vi ska styras åt ett håll. Att vi helt enkelt inte får tänka själva i alla ämnen. Men varför? Vem bestämmer det?
Man bör i allra högsta grad ifrågasätta när fritt tänkande inte är okej längre. När man blir nedtystad, hånad eller uthängd för att man inte håller med alla andra. Om inte alla röster får lov att höras utan tystas ned – ja då har vi censur. Om vi har censur så har vi ingen yttrandefrihet.
Jag kommer aldrig låta mig tystas. Jag kommer fortsätta ifrågasätta, ha ett kritiskt tänkande och stå stark i det som är sanning för mig.
Skribent: Emilia Ögell
