Kiev slits mellan EU:s vädjan om att offra territorier för fred och Washingtons uppmaning att slåss för ”slutsegern”
De stora EU-länderna med Frankrike i spetsen försöker få Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj att inse att territoriella eftergifter är en realitet han måste acceptera. Det är troligt att de EU, trots det oupphörliga trycket från Polen och de baltiska staterna, accepterar att Ryssland kommer att uppnå sina mål genom att ta hela Luhansk och Donetsk.
Under det fyrdubbla statsbesöket i Kiev förra veckan tillkännagav Frankrikes president Emmanuel Macron, Tysklands förbundskansler Olaf Scholz, Italiens premiärminister Mario Draghi och Rumäniens president Klaus Iohannis sitt stöd för Ukrainas kandidatstatus för EU-medlemskap, men andra rapporter antydde att de också pressade Zelenskyj att acceptera förlusten av Krim och Donbass.
En dag efter deras besök rekommenderade EU-kommissionen formellt Ukrainas kandidatur till unionen, något som så småningom behöver godkännande från alla 27 medlemsländer i blocket. Rysslands president Vladimir Putin sa under St. Petersburg International Economic Forum: ”Vi har inget emot det. Det är deras suveräna beslut att gå med i ekonomiska föreningar eller inte… Det är deras sak, det ukrainska folkets sak.”
EU vill sluta fred
Moskva motsätter sig inte Ukrainas EU-medlemskap eftersom blocket inte är ett militärt hot, till skillnad från Nato. Putin sa att när det gäller Ukrainas ekonomiska integration med EU, var det deras val och är något som har stor popularitet över hela Europa, även bland icke-EU-medlemsstater. Fram till nyligen hävdade EU att sanktioner skulle tvinga Ryssland att avsluta sin militära operation. Men unionens ledare har därefter tvingats erkänna att sanktionerna inte har avskräckt Moskvas beslutsamhet från att uppnå sina mål.
På så sätt verkar det som om Zelenskyj inte har något annat val än att acceptera den nya verkligheten att Ukraina återigen håller på att bli ett territoriellt mindre land. Kiev verkar fast besluten att trotsa vad européerna vill ha – ett snabbt avslut på kriget. På grund av detta kommer kriget att förbli utdraget, något som Biden-administrationen och Pentagon uttryckligen önskar sig.
Biden vill ha ett lång krig
Enligt en artikel i Washington Post publicerad den 17 juni berättade en anonym topptjänsteman från det amerikanska utrikesdepartementet om de pågående internationella överläggningar om kriget i Ukraina: ”Biden-administrationens tjänstemän hade diskuterat möjligheten av en utdragen konflikt med globala spridningseffekter redan före februari, då amerikansk underrättelsetjänst antydde att Putin förberedde sig för att invadera.”
Tjänstemannen sade att Biden-administrationen hoppas att nya vapen, på varandra följande vågor av sanktioner och Rysslands diplomatiska isolering, kommer att göra skillnad i ett eventuellt förhandlat slut på kriget, vilket potentiellt minskar Putins vilja att fortsätta kampen. Problemet ur denna synvinkel är att Moskva inte är diplomatiskt isolerat, utan stängt från väst. Faktum är att Förenade Arabemiraten och Saudiarabien avvisade möjligheterna att träffa amerikanska tjänstemän tidigare under kriget och Indien har bara utökat sina ekonomiska förbindelser med Ryssland.
Polen och de baltiska staterna försvarar ivrigt USA:s syn på att Ryssland är isolerat och måste motarbetas vid varje tillfälle, ett beslut som resten av EU tog men nu känner av effekterna det fick på ekonomin och inrikespolitiken. Av denna anledning vill EU:s stora länder, med Macron i spetsen, att Ukraina snabbt ska hitta en väg ut ur kriget utan att offentligt tillkännage det på ett direkt sätt.
EU tycks nu erkänna omöjligheten att upprätta en permanent front mot Ryssland. Kina skulle aldrig dras in i en sådan position men kanske mest överraskande var den europeiska chocken att Indien var mindre än entusiastiska över att i onödan förstöra sitt decennier långa nära partnerskap med Ryssland.
Zelenskyj har i praktiken ett val – hitta en fred med Moskva och öppna en eventuell väg mot EU-medlemskap, eller genomföra amerikanska order om ett utdraget krig när Ukraina inte har styrkan eller medel att återta förlorat territorium, vilket i sin tur bara förlänger lidandet och förstörelsen i landet.
