Kommentar: Jonas Nilsson: DN:s attack mot Orania visar sveket mot vita sydafrikaner

Detta är en kommenterande artikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.

Jonas Nilsson, nationalist och frihetlig skribent, har under lång tid engagerat sig för de vitas situation i Sydafrika. I denna text kommenterar han hur Dagens Nyheter skildrar den självstyrande staden Orania – ett projekt som väcker hopp för kulturellt självbestämmande i en annars kaotisk nation.

Det som slår mig först när jag läser DN-artikeln är den slentrianmässiga förenkling och fientlighet som präglar texten. Jag är knappast överraskad – jag har sett denna typ av journalistik kring Orania otaliga gånger.

Det är nästan som att det finns en färdig mall: besök platsen, leta efter bekräftelse på dina egna fördomar, ignorera all empiri som motsäger din tes, och återvänd för att skriva en artikel som passar perfekt in i den ideologiska ramen som ditt läsarklientel förväntar sig.

Ett ”levande mausoleum över apartheid”?

Detta är en retorisk konstruktion utan substans som ämnar till att misskreditera. Orania grundades av personer som sökte en fredlig och självständig lösning på den demografiska situation som uppstått. Att kalla det ett ”mausoleum över apartheid” visar på fundamentala missförstånd om både platsens uppkomst och syfte.

Orania är ett projekt som handlar om självbestämmande, kulturell överlevnad och frivillig sammanslutning. Det är en plats där afrikanderna kan arbeta för att bevara sin kultur, sitt språk och sina traditioner genom att skapa en framtid på egna villkor. Detta har inget med apartheid att göra – det handlar om rätten till kulturell och ekonomisk självständighet i ett land där de kämpar i extrem motvind som en minoritet.

Om ”högerextrema kretsar” och stämpling

Detta är en klassisk guilt by association som används för att avfärda och demonisera. Att säga att ”X väcker beundran hos högerextrema” är ett återkommande knep för att slippa diskutera substansen. Det är samma typ av argumentation som att säga ”Hitler gillade hundar, så om du gillar hundar…” – en intellektuellt ohederlig hållning.

Orania är en fredlig liten by med människor som bygger sin egen framtid genom hårt arbete. Deras framgångar borde bedömas på egna meriter – inte genom att skapa artificiella associationer till ”högerextrema kretsar”. Det intressanta är att Orania attraherar människor från hela det politiska spektrumet som är intresserade av decentralisering, lokalt styre och kulturell överlevnad.

Många ser projektet som ett modellsamhälle för hur en minoritet kan skapa en trygg framtid. Dessa värden är politiskt neutrala.

Varför skyller medier som DN på apartheid istället för ANC?

Detta är kanske den mest intressanta frågan som rör vid själva kärnan av problemet. ANC har styrt Sydafrika i 30 år nu – en generation har vuxit upp utan att ha upplevt apartheid. Ändå används apartheid fortfarande som förklaring till landets dåliga skötsel.

Jag tror detta beror på flera faktorer:

1. Ideologisk överensstämmelse – Det passar den västeuropeiska vänsterliberala världsbilden att förklara alla problem i termer av historiskt förtryck snarare än samtida korruption och inkompetens.
2. Obekväma sanningar – Att erkänna ANC, ergo regnbågsnationens, misslyckanden skulle innebära att man måste ifrågasätta vissa grundläggande antaganden om mångkulturen.
3. Den ”goda berättelsen” – Berättelsen om Sydafrika som ”regnbågsnationen” där demokrati löste alla problem är för emotionellt tillfredsställande för att överge.
4. Kognitiv dissonans – Många västerländska journalister som aktivt stödde kampen mot apartheid har svårt att acceptera att deras hjältar i ANC har förvandlats till precis det de kämpade mot.

Om våld mot vita farmare

DNs påstående att vita farmares utsatthet ”saknar stöd i statistiken” är helt enkelt falskt. Det visar på en bekymmersam ovilja att undersöka ämnet ordentligt. För det första finns det flera noggranna dokumentationer av farmattacker, inklusive Afriforums årliga rapporter.

För det andra är det inte bara antalet attacker som är relevant utan även naturen av dessa attacker. Många farmattacker kännetecknas av extremt våld och tortyr som går långt utöver vad som är ”nödvändigt” för rån eller stöld. Detta indikerar ett hat- eller terrorismoelement som är viktigt att förstå.

För det tredje utgör vita farmare en extremt liten del av befolkningen men drabbas oproportionerligt av våldsbrott.

Att förneka detta våld är inte bara intellektuellt ohederligt – det är djupt respektlöst mot offren och deras familjer. Jag har personligen talat med efterlevande till personer som torterats och mördats på sina gårdar. Att sedan läsa artiklar som förnekar denna verklighet är hjärtskärande.

Slutord om DN: Syftet

Syftet med DNs artikel tycks vara att förstärka en redan etablerad världsbild där vita sydafrikaner framställs som privilegierade och som bär historisk skuld, medan svarta sydafrikaner är offer för historiska orättvisor. Detta förenklade narrativ tjänar ett politiskt syfte i Sverige – att stödja en viss typ av identitetspolitik och synen på historisk skuld även i vår kontext.

Det är symptomatiskt att DN använder sitt utrymme till att problematisera en fredlig liten stad med några tusen invånare, snarare än att kritiskt granska en regering vars korruption, inkompetens och raslagar håller på och förstör framtidsutsikterna för alla sydafrikaner.

Sanningen är att Orania, med alla sina utmaningar, representerar något många människor världen över söker: möjligheten att leva bland likasinnade, bevara sin kultur, och bygga en framtid på egna villkor. Att detta ses som kontroversiellt säger mer om DN ideologiska skygglappar än om Orania själv.

Den som vill ta del av mer djupgående information om Sydafrika kan besöka följande sidor, som drivs av Nilsson:

• South Africa Insight
• Jonas Nilsson på Substack
• Du kan även köpa Nilssons bok om Orania via denna länk