Utredare om nationellt tiggeriförbud säger nej

Utredaren Krister Thelin presenterade idag slutsatserna av sin utredning om ett nationellt tiggeriförbud. Trots uppdraget att undersöka ett förbud rekommenderar han själv ingen sådan åtgärd. I stället lyfter han fram kommunala regler som ett effektivare och mer anpassat verktyg.

Vid den officiella pressträffen måndagen den 30 juni 2025 förklarade den särskilde utredaren Krister Thelin att han inte anser att ett nationellt förbud mot tiggeri är nödvändigt.

Han pekade på att situationen idag skiljer sig väsentligt från hur det såg ut för tio år sedan, inte minst på grund av att kontanter i princip har försvunnit från det offentliga rummet. Detta har, enligt Thelin, påverkat förutsättningarna för tiggeri i grunden.

Lokala ordningsregler istället för nationell lag

Thelin argumenterar för att det bästa vore att frågan hanteras lokalt, via ordningsföreskrifter som kommunerna redan idag har möjlighet att införa. Det ger kommunerna flexibilitet att anpassa åtgärder efter lokala förhållanden, i stället för att införa en stel nationell lag som riskerar att missa målet.

Thelin lyfte fram Sölvesborg som ett bra exempel på hur lokala föreskrifter kan implementeras.

Utredningen innehåller dock två konkreta lagförslag på hur ett förbud skulle kunna utformas, ifall riksdagen skulle gå vidare med ett sådant initiativ. Det är en del av utredningsuppdraget, men Thelin klargjorde tydligt att han personligen inte förespråkar dessa förslag.

Strömmer: Förbud fortfarande på bordet

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) svarade vid pressträffen att det fortfarande är fullt möjligt att ett nationellt förbud införs, men det beror på hur remissinstanserna ställer sig och hur förhandlingarna med samarbetspartierna i riksdagen utvecklas. Om processen flyter på kan ett förbud eventuellt träda i kraft från den 1 juli 2026.

Kritiska frågor utan tydliga svar

Under frågestunden ställde en reporter från Bulletin frågan: ”Om det inte är lönsamt att tigga, varför gör man det då?”

Utredaren Thelin hade svårt att ge ett tydligt svar och verkade delvis motsäga sig själv. Detta skapade ett visst intryck av att utredningen saknar ett djupare grepp om de sociala och ekonomiska mekanismer som driver tiggeri.