Sverigedemokraterna har på senaste tiden gått väldigt långt i sina strävanden att svartmåla sin historia. Nu menar dock en av partiets grundare, Ola Sundberg, att partiet inte alls var extremt, utan tvärtom var en reaktion på en extrem samhällsutveckling.
För några veckor sedan publicerade Sverigedemokraterna en så kallad vitbok, vars syfte var att SD skulle göra upp med sitt förflutna.
SD-toppen Mattias Karlsson sade rent av att han var ”förbannad och äcklad” över vad som kommit fram i vitboken. Andra har dock kritiserat att SD smutskastar sina tidigare företrädare och i hög grad accepterar motståndarnas perspektiv på sin egen historia.
Frihetsnytt har frågat en person, som i boken presenteras som grundare, då han ingick i partistyrelsen 1989–1990, om vad han anser om partiets tidiga historia. Det rör sig om Ola Sundberg som var en av de mest tongivande personerna i det tidiga SD och bland annat var talesman, presschef och kampanjledare. I vitboken ägnas hans biografi hela tre sidor.
”Det var etablissemanget som var extremt”
Sundberg avfärdar talet om extremism och menar att perspektivet är helt felaktigt.
– Det är helt onödigt att skriva en vitbok. Det är de etablerade partierna som var extrema med sin invandringspolitik, inte vi. Vi var en nationell försvarsrörelse, sager Sundberg till Frihetsnytt.
– Boken försöker koppla ihop olika personer och företeelser med varandra för att skapa en bild av att något är extremt, men det viktiga är väl vad som händer med Sverige? Det var vi som stod för lösningen.
”Jag står för allt jag sagt”
Vitboken kan sägas lyfta fram både positivt och negativt om Sundberg själv. Det sägs att han ”tycks haft lätt att både underhålla och entusiasmera” och hans stora driftighet framhävs.
Samtidigt tycks vitboken vara kritisk till en del av Sundbergs yttranden, bland annat att han framställde Olof Palmes misstänkte mördare Christer Pettersson som en kriminell knarkare. Detta ger inte Sundberg så mycket för.
– Det jag sade var helt korrekt. Han var en knarkare och var tidigare dömd för bland annat ett mycket allvarligt fall av dråp. Jag står för allt jag sagt.
Ola Sundberg framstår som en potentiell hedersman vilket mycket väl även skulle kunna gälla flera övriga SD:are från partiets uppbyggnadsfas.
Detta kan förvisso framstå som en smula svårförståeligt med anledning av vilket svekfullt antidemokratiskt sionistparti SD avvecklats till. En förklaring skulle kunna vara att vissa inom ledningen är landsförrädare vare sig orsaken är begränsad tankeförmåga, mutor eller hot.
Om SD uteslöt Åkesson, Jomshof, Mattias Karlsson och några ytterligare ”Israel first-förespråkare”, införde medlemsdemokrati, gick tillbaka till de ursprungliga idéerna om Sveriges och svenskarnas väl, samt släppte förrädaråsikterna om EU, vaccinpass, WHO, Nato, DCA-avtalet med flera, då skulle partiet kanske kunna bli ett alternativ för Sverigevänner.
SD:s problem i sammanhanget handlar förstås om deras bristande trovärdighet. Lika lite som de övriga riksdagspartierna framstår som lämpliga för att lösa de samhällsproblem de själva aktivt har skapat via mssinvandringen, lika olämpliga kan SD framstå som alternativ till de övriga riksdagspartierna i och med att SD övergett sina tidigare uppfattningar och anpassat sig till sina motståndare. Allt under hyckleriets stinkande bortförklaringar om behovet att få inflytande.
Det finns förstås de som menar att SD:s agerande i själva verket är ett avancerat maktspel som går ut på att öka sitt inflytande så till den milda grad att de till slut kan byta tillbaka till sina Sverigevänliga åsikter och då även genomföra dem. Somliga anser dock att det bara är idioter som kan tro något sådant.
När SD grundades var de inne på rätt spår men nu har de helt urartat och är som vilket globalistparti som helst.De är inte i närheten av att vara nationella då de accepterat alla anslutningar till globalistiska organisationer och sätter den judiska terrorstaten Israhell i första hand.Tror inte att det går att vända detta parti längre utan man får rösta på Afs som jag gjort flera gånger nu och hoppas att de inte spårar ur lika totalt.
Din tro om svårigheten att vända SD till något bra framstår dessvärre som högst rimlig.
AfS verkar absolut vara ett bra parti och som bekant finns det fler dylika utanför teaterhuset. Möjligen är det orealistiskt med alla starka viljor som drar åt olika håll, men samverkan borde nog prioriteras mer, i alla fall om målet är att komma över den antidemokratiska 4 procent-spärren.
Sedan är det nog viktigt att inte betrakta medverkan i teaterhuset som den enda möjligheten att påverka samhällsutvecklingen. Förhoppningsvis kan mindre partier fungera som ögonöppnare och påverka såväl debattklimatet som rådande narrativ.
i sammanhanget bör vi berömma nämnda AfS just vad gäller återvandringsfrågan. Utan dem torde knappast SD och övriga teaterpartier tala om återvandring över huvud taget. Att deras hycklande tal sedan inte medför politiska beslut i enlighet med deras pladder är en annan historia. Sådan är (sken-)demokratin.
Det finns bara ett alternativ för Nordiska människor i dagens läge och det är Nordiska motståndsrörelsen.
Jag begriper inte att poletten ännu inte ramlat ner för många till synes ”kloka” människor.
En extremt kontroversiell men icke desto mindre beaktansvärd tanke. Gissningsvis är vi många som i ärlighetens namn inte känner till dem särskilt väl utöver maktmediernas svartmålning och Pär Öbergs allmänna trevlighet. Därför skulle det vara intressant om fria medier vågade släppa fram dem på ett öppet sätt där de själva får utveckla sig om synen på demokrati, ekonomiskt system (planekonomi/marknadsekonomi), återvandring, straff, rättssäkerhet, försvar, nordiskt samarbete, meritokrati, utbildning, bankerna med mera. Alltså egentligen det mesta som påverkar hur samhället ska organiseras och fungera.
Låt oss hålla tummarna för att exempelvis Frihetsnytt ska våga göra något så politiskt inkorrekt …
Kanske skulle det vara ännu intressantare med en fri debatt mellan NMR och någon/några som har andra uppfattningar. Problemet torde dock vara att de allra flesta självdefinierat goda vid en sådan möjlighet skulle känna sig moraliskt tvingade att ta starkast möjliga avstånd från (sin egen bild av) vad NMR är och står för. Därför skulle man kunna tänka sig att få höra att ”vi diskuterar inte med förintelseförnekare” eller ”vi vill inte befatta oss med terroristiska rasister” och liknande.
Vid närmare eftertanke vore det väl extra intressant att en så god människa får chansen att verkligen krossa de ondskefulla nazzarna fullständigt. För det kan väl inte vara så att de förment goda inte känner sig helt säkra på att de skulle klara av en sådan debatt?
https://xn--motstndsrrelsen-llb70a.se/vanliga-fragor-om-var-ideologi-politik/
https://xn--motstndsrrelsen-llb70a.se/ideologi-politik/
Tack för länkarna johak. Efter att ha snabbskummat den första av dem noterar jag att det finns en avgrundsdjup skillnad mellan maktens narrativ om ”nazismen” och vad dessa självdefinierade nationalsocialister faktiskt själva säger sig stå för. Dessutom ger deras formuleringar intryck av att vara väl genomtänkta och ”välvilliga”. Det torde behövas avsevärd ”kreativ journalistik” för att från dessa formuleringar styrka deras förmenta hatagenda och terrorism.
Vid tillfälle ska jag läsa om texten och även gå till den andra länken. Tack än en gång.
Ingen orsak och din analys stämmer rakt av.
Håller med till 💯 procent