Magda Gads nya satsning GAD har knappt hunnit starta innan det stormar kring kulturchefen Edgar Mannheimer. Nu anklagar han svenska medier för “rasism” och hävdar att branschen värderar människoliv olika.
Edgar Mannheimer, som tidigare arbetat på Sveriges Radio och skrivit kolumner för vänsterextrema Dagens ETC, har gjort sig känd som en profilerad röst i frågor om rasism och Mellanöstern.
Han driver även podden Kalam, där han intervjuat en rad inflytelserika personer om regionens konflikter. Hans utnämning till en ledande post på GAD väcker uppmärksamhet och väcker frågor om hur den nya tidningens rapportering kan komma att präglas av Mannheimers ståndpunkter.
“Vi har misslyckats”
I ett inlägg på Magda Gads sociala medier, som han själv delat vidare, hävdar Mannheimer att svenska medier behandlar olika folkgrupper på olika sätt – något han menar bottnar i ”rasism”.
“Vi som ingår i den enorma industri som heter media har misslyckats med vårt grundläggande uppdrag. Vi behandlar folkgrupper olika – döda palestinska barn genererar knappt notiser medan döda israeler eller ukrainare skapar stora rubriker och förstasidor”, skriver han.
Hans påstående kommer samtidigt som GAD marknadsför sig som ett alternativ till traditionella medier. Kritiker menar dock att Mannheimer, som i kolumner och poddar ofta fällt rasismanklagelser mot både företag och institutioner, är en aktivistisk opinionsbildare snarare än en oberoende journalist.
“15 döda – ingen rapportering”
Som exempel på mediernas påstådda obalans pekar han på en israelisk flygattack mot en hälsoklinik i Gaza där 15 personer, varav åtta barn, dödades. Enligt Mannheimer förbigicks händelsen i stort sett av svenska medier, på grund av ”rasism”.
En granskning från Dagens Media visar dock att flera stora redaktioner, däribland TT, Aftonbladet och Expressen, faktiskt rapporterade om händelsen. Vilket fog han har för rasismanklagelserna framkommer inte.
Rasismanklagelser som signum
Mannheimer har under flera år gjort sig känd för att förklara en rad samhällsproblem med ”rasism”.
Samma Mannheimer som i en intervju med Judisk Krönika beskrivit sig som “jättejudisk” pekar samtidigt ut “vita män” som en privilegierad grupp. När han i samband med ett upprop på Sveriges Radio inte fick några arbetsrestriktioner, till skillnad från flera kollegor, kommenterade han: “Jag kan förstås inte veta säkert vad det beror på. Men jag är en vit man”.
Kritiker menar att hans starka ställningstaganden riskerar att forma GAD:s journalistik i en tydligt aktivistisk riktning.




Varför kritiserar vänsterelementen aldrig rasismen mot ” vita, medelålders, heterosexuella, fosterlandsbevarande män” ?