Ett kvarglömt dokument visar hur Sveriges dåvarande nationella säkerhetsrådgivare Henrik Landerholm och Vita huset diskuterade strategin för att få Turkiets godkännande i Natoprocessen. Underlaget innehöll känsliga underrättelseuppgifter och pekar på möjliga eftergifter – utan insyn från allmänheten.
En vecka innan rättegången mot Henrik Landerholm för vårdslöshet med hemlig uppgift framkommer fler detaljer om de handlingar han glömde kvar på Gällöfsta kursgård. Dagens Nyheter (DN) har rapporterat att minst ett av dokumenten rörde ett möte med USA:s säkerhetschef Jake Sullivan den 13 mars 2023, där strategin gentemot Turkiet i Natoprocessen diskuterades.
USA:s direkta roll i processen
Platsen för mötet är sekretessbelagd, och det är oklart om det skedde fysiskt eller via krypterad videolänk. Enligt källor och myndighetsdokument var fokus att få Turkiet att säga ja till Sveriges Natoansökan.
Mötet fanns inte med i några offentliga protokoll. Dagen efter träffade Sullivan den turkiske presidentens chefsrådgivare och sade enligt ett pressmeddelande:
”Sullivan betonade USA:s ståndpunkt att Sverige och Finland bör bli medlemmar i Nato så snart som möjligt.”
Tre dagar senare gav Turkiets president Recep Tayyip Erdogan klartecken för Finland – men inte Sverige.
Hemliga underrättelser och möjliga eftergifter
Inför mötet hade Statsrådsberedningen tagit fram underlag med säkerhetsklassad information från Säkerhetspolisen och Försvarsmakten. Ett av dokumenten var översatt till engelska för USA:s räkning.
Interna mejl visar att tjänstemän uttryckte försiktighet inför vad som kunde lovas Turkiet:
”Bara så att vi inte utlovar något som sen inte levereras.”
Vid tiden var utlämningar av personer till Turkiet en central fråga. Tre veckor efter mötet beslutade regeringen att lämna ut en man dömd för bedrägeri, trots att han uppgav att han riskerade politisk förföljelse.
Olika versioner inför rättegången
Rättegången inleds 18 augusti och väntas pågå i tre dagar. Landerholm nekar till brott:
”Jag har enligt min egen uppfattning inte varken insett eller borde inse att någon av uppgifterna var säkerhetsskyddsklassificerade.”
Petra Lärke, som arbetade med säkerhetspolitiska frågor och deltog i mötet, gav dock en annan bild:
”Av omständigheterna kunde man förstå att det var sekretessbelagda uppgifter som skulle avhandlas.”
