Förvirrad kulturkanon presenterad – vem är nöjd?

Regeringens nya kulturkanon skulle lyfta svensk kultur – men framstår istället som ett ideologiskt hopplock av samtidens trender. Klassiska verk har rensats bort till förmån för politiskt laddade inslag och symboliska markeringar. Resultatet: en splittrande lista som väcker fler frågor än den besvarar.

Regeringen har nu presenterat en lista över 100 verk och företeelser som sägs visa vad som har format Sverige. Det handlar om allt från konst och litteratur till lagar, uppfinningar och vardagliga fenomen. Men trots att listan kallas en “kulturkanon”, ifrågasätts nu om den verkligen handlar om svensk kultur – eller om den mest speglar dagens politiska trender.

Kulturminister Parisa Liljestrand (M) säger att listan inte är styrd av politiker utan framtagen av experter. Tanken är att den ska användas i skolor och i samhällsintroduktion för nyanlända.

– Det här är inte en lista över vad man måste tycka om, utan ett verktyg för att fler ska få syn på vår historia och våra kulturella rötter, sade hon under pressträffen i Uppsala.

Vad räknas egentligen som kultur?

På listan finns flera tydliga exempel på svensk kultur och historia: gamla folksånger, traditionell konst, svenska uppfinningar och lagar som funnits i hundratals år. Men däremellan finns också moderna saker som många inte förknippar med kultur över huvud taget.

Till exempel lyfts pappaledigheten fram som något typiskt svenskt, trots att det är en politisk reform från de senaste decennierna.

Europakonventionen finns också med – trots att den inte har något svenskt ursprung. Även Radiohuset, ett stort betonghus från 60-talet, och boken Katitzi har tagits med – vilket fått kritik för att ha mer med symbolik än med kultur att göra.

Kritiker menar att urvalet är godtyckligt och saknar en tydlig tanke om vad som faktiskt gör något till kultur. Många klassiska verk, konstnärer och författare saknas helt, medan vissa moderna företeelser valts in utan att det tydligt förklaras varför.

Är det här verkligen en “kanon”?

En kulturkanon brukar betyda en samling viktiga verk som har haft stort inflytande och som håller hög kvalitet. Men i det här fallet verkar det snarare vara en blandning av sådant som varit synligt i samhället – oavsett om det handlar om konst, politik eller dagsaktuella debatter.

Flera röster varnar för att detta inte är en riktig kulturkanon, utan snarare ett försök att skapa en “spegling av samtiden” – där det viktigaste är att alla grupper ska känna sig representerade, snarare än att lyfta fram det mest betydelsefulla i svensk kulturhistoria.

”Bästa fall godtyckligt”

Frihetsnytt ställde tre frågor till författaren och kulturchefen på Svenska Epoch Times, Einar Askestad, för att få hans kommentar till förslaget till en kulturkanon:

• Vad tycker du om innehållet i den lista som presenterades? Är det några inslag som du är nöjd med, några som du anser inte hör hemma och är det något som du saknar?
• Vad tänker du om behovet av en kulturkanon idag? Behövs en sådan eller skulle du vilja se något annat?
• Kommer denna lista få någon kulturpolitisk betydelse, eller är det framförallt signalpolitik inför valet?

Hans svar blev, i sin helhet:

”Dessa frågor är svåra att besvara, då problemet med detta förslag till en svensk kanon av Lars Trädgårdh och hans kompisar har med synen på kultur och konst att göra.

”Hårddraget är synsättet genomsyrat av ideologi. Man bröstar sig med att man med en ”kontextuell” syn på kultur har sluppit undan sådant som traditionellt ingår i begreppet kanon, nämligen ”kanon som rättesnöre”, kanon som ”mästerverk” samt kanon som konst som ”haft stor inverkan”.

”Begrepp som konstnärlig kvalitet, sanning, skönhet, och för den delen godhet, där uppbygglighet och moral osv ingår, faller bort. All idealism blir irrelevant, och återstår gör ”samhället” och vad som spelat och spelar en roll på den nivån i mer modern tid och i vår samtid. En deckare, en barnbok, eller höglitterär dikt eller prosa – skitsamma, allt bedöms utifrån samma perspektiv (så mycket för mångfalden).

”Som om kvaliteten hos ett konstverk har med dess reception att göra. Listan över utvalda verk speglar med andra ord idéer om och kriterier för en ”kontextualisering”; det vore som att antalet ”likes” skulle avgöra vad som är bra eller dåligt i konstnärligt hänseende. Willy Kyrklund läses av färre än Camilla Läckberg och har inte alls synts till i ”offentligheten” på samma vis som henne, alltså måste Läckberg vara mer lämplig att ingå i en kanon, osv.

”Innehållet i listan är i bästa fall godtyckligt, och tyvärr som helhet i sin sämsta aspekt uttryck för en lika specifik som tidstypisk syn på kultur som en produkt av sociala och historiska skeenden och behov. Ingenting sådant avgör ett konstverks värde.

”En kulturkanon har vi vare sig någon utnämner den eller ej, men det tänkande som denna kommitté på regeringens uppdrag presterar har ingenting med en kulturkanon att göra överhuvudtaget.

”Det som presteras är värre än signalpolitik – det är ett försök att legitimera något som saknar legitimitet. Nämligen en förståelse (av vad kultur och konst är) som stannar vid sig själv – vid sin egen ideologiska och högst samtidsinavlade enögdhet.”

Den som vill ta del av Askestads litterära alster hittar dessa på MBM Förlag.

Hela listan:
Litteratur och prosa:
”Det går an” av Carl Jonas Love Almqvist.

”Giftas (Äktenskapshistorier 1–2)” av August Strindberg.

”Gösta Berlings saga” av Selma Lagerlöf.

”Muittalus sámid birra. En bok om lapparnas liv” av Johan Turi.

”Kallocain” av Karin Boye.

”Pippi Långstrump” av Astrid Lindgren.

”Utvandrarna” av Vilhelm Moberg.

”Katitzi” av Katarina Taikon.

”Den vedervärdige mannen från Säffle” av Maj Sjöwall och Per Wahlöö.

Litteratur och poesi:
”Skulle jag sörja, då vore jag tokot” ur ”Helicons blomster” av Lasse Lucidor.

”Drick ur ditt glas, se Döden på dig väntar”, Fredmans epistel nr 30 ur “Fredmans epistlar” av Carl Michael Bellman.

”Några ord till min k. dotter, ifall jag hade någon, 1–33” ur ”Skaldeförsök” av Anna Maria Lenngren.

”Vän! I förödelsens stund” av Erik Johan Stagnelius.

”Triumf att finnas till” ur ”Septemberlyran” av Edith Södergran.

”Det är vackrast när det skymmer” ur ”Kaos” av Pär Lagerkvist.

”Stjärnorna kvittar det lika” ur ”En döddansares visor” av Nils Ferlin.

”Eufori” ur ”Färjesång” av Gunnar Ekelöf.

”Den halvfärdiga himlen” ur ”Den halvfärdiga himlen” av Tomas Tranströmer.

”Äktenskapsfrågan I–II” ur ”Husfrid” av Sonja Åkesson.

Bild och form:
Kalkmåleri i Härkeberga kyrka av Albertus Pictor.

Gripsholms slott med statens porträttsamling.

Självporträtt med allegorier av David Klöcker Ehrenstrahl.

Kungliga slottet av Nicodemus Tessin dy, Carl Hårleman.

”Nordisk sommarkväll” av Richard Berg.

Lilla Hyttnäs, Sundborn av Karin och Carl Larsson.

”Målningarna till templet” av Hilma af Klint.

”Tomtebobarnen” av Elsa Beskow.

Stockholms stadshus av Ragnar Östberg.

”Sitting… Six months later. Version A” av Öyvind Fahlström.

Musik:
”Drottningholmsmusiken” av Johan Helmich Roman.

”Sjung med oss mamma”, första häftet, av Alice Tegnér.

”Midsommarvaka, svensk rapsodi nr 1 för stor orkester, op 19” av Hugo Alfvén.

Tre inspelade låtar med spelmannen Hjort Anders Olsson, Hjort Anders Olsson.

”Flyttningssång” och ”Till kåtan och hemmet” av Lars Sikku, Frida Johansson.

”Calle Schewens vals” och ”Möte i monsunen” av Evert Taube.

”Förklädd gud, op 24” av Lars-Erik Larsson.

”Aniara” av Karl-Birger Blomdahl.

”Jazz på svenska” av Jan Johansson.

Symfoni nr 7 av Allan Pettersson.

Film och scenkonst:
Drottningholms slottsteater av Carl Fredrik Adelcrantz.

”Lejonets unge” på Sundsvalls teater av Frida Stéenhoff.

”Ett drömspel” av August Strindberg.

”Körkarlen” av Victor Sjöström.

”Gullregn” med kupletten ”Den ökända hästen från Troja” av Karl-Gerhard.

”Fröken Julie” av Birgit Cullberg.

”Det sjunde inseglet” av Ingmar Bergman.

”Dom kallar oss mods” av Stefan Jarl och Jan Lindqvist.

”Fars lille påg” av Franz Arnold, Ernst Bach och Nils Poppe.

”Medeas barn” på Unga Klara, Suzanne Osten och Per Lysander.

Lärdom och sakprosa:
”Heliga Birgittas uppenbarelser” av Heliga Birgitta.

”Historia om de nordiska folken” av Olaus Magnus.

”Christinas självbiografi” av Drottning Christina.

”Lappländsk resa” av Carl von Linné.

”Drömbok” av Emanuel Swedenborg.

”Fädernas gudasaga” av Viktor Rydberg.

”Svenska folkets underbara öden” av Carl Grimberg.

”Barnets århundrade” av Ellen Key.

”Kris i befolkningsfrågan” av Alva och Gunnar Myrdal.

”Vägmärken” av Dag Hammarskjöld.

Lag och rätt:
Magnus Erikssons landslag av Kung Magnus Eriksson.

1734 års lag. Beslut i riksdagen och stadfäst av kungen.

1766 års tryckfrihetsförordning. Beslut i riksdagen och stadfäst av kungen.

Offentlighetsprincipen.

1809 års regeringsform. Beslut i riksdagen och stadfäst av kungen.

Rättegångsbalken. Sveriges riksdag.

Europakonventionen. Europarådet.

Brottsbalken. Sveriges riksdag.

1974 års regeringsform. Sveriges riksdag.

Allemansrätten.

Religion:
Husaby kyrka.

Vadstena kloster, Heliga Birgitta.

”Horologium Mirabile Lundense”, troligen av Nicolaus Lilienvelds med flera.

Malmöpsalmboken av Christiern Pedersen.

Gustav Vasas bibel, svensk översättning troligen av Olaus Petri, Laurentius Andreae, Laurentius Petri med flera.

Konventikelplakatet, Svenska staten, riksdagens ständer.

Marstrands synagoga.

”O store Gud” av Carl Boberg.

Kyrkomötets beslut att öppna prästämbetet för både män och kvinnor, Svenska kyrkans kyrkomöte.

”Nattvardsgästerna” av Ingmar Bergman.

Ekonomi:
Falu koppargruva.

Riksbanken, Sveriges riksdag.

Storskiftet.

Näringsfrihetsförordningen av Johan August Gripenstedt.

Industrilandskapet i Norrköping av bland andra Carl Theodor Malm och Theodor Glosemeyer.

Harsprånget i Lule älv, Sveriges riksdag.

Folkpensionsreformen, Sveriges riksdag.

Saltsjöbadsavtalet, LO och SAF.

Ikea Älmhult, Ingvar Kamprad.

Särbeskattningen av makar, Sveriges riksdag.

Uppfinningar:
Luft- och eldmaskin, Mårten Triewald.

”Systema naturae” av Carl von Linné.

Tabellkommissionen av Pehr Wargentin.

Kakelugnen av Fredrik Wrede och Carl Johan Cronstedt.

Justitieombudsmannen, Hans Järta och Bondeståndet.

Göta kanal av Baltzar von Platen.

Nobelpriset av Alfred Nobel.

Det sfäriska kullagret av Sven Wingquist.

Viggen, Saab.

Pappaledigheten, Sveriges riksdag.

Offentlighet:
Gustavianum i Uppsala, Gustav II Adolf och Olof Rudbäck dä.

1634 års regeringsform av Axel Oxenstierna.

Lappkodicillen, svenska och norska staten.

Svenska Akademiens ordbok, Gustav III.

”Läsebok för folkskolan” av Norstedts förlag och Fredrik Ferdinand Carlsson.

Riksdagshuset av Helgo Zettervall och Aron Johansson.

Brunnsviks folkhögskola av Karl-Erik Forsslund.

Vasaloppet, Anders Pers och IFK Mora.

Per Albin Hanssons folkhemstal av Per Albin Hansson.

Radiohuset av Erik Ahnborg och Sune Lindström.