Medan andra jagar ministerposter väljer Richard Jomshof en annan väg. För honom är friheten att säga sanningen viktigare än titlar och prestige – även om det går emot partiets toppstrategi.
Richard Jomshof är en av SD:s mest kända profiler och en återkommande röst i debatten om yttrandefrihet och religiös extremism. I en intervju med Expressen gör han klart att han inte är intresserad av en ministerpost, om SD skulle få igenom sitt krav om att formellt ingå i en regering efter valet 2026, inte bara som ett stödparti.
– Då blir jag begränsad i vad jag kan säga och göra, säger han, Det skulle vara alldeles för begränsande för mig, säger han.
Istället vill han stanna i riksdagen, där han enligt egen utsago har större frihet att tala klarspråk i kontroversiella frågor.
– Det visar ju en viss grad av idealism att han inte är en av de här karriärsugna karriäristerna som Henrik Vinge, Tobias Andersson och alla de där. Det hedrar honom på ett sätt. Jag tror genuint att han vill fortsätta vara frispråkig, och det är troligen därför han inte vill bli minister, säger den politiske analytikern Oscar Overgaard till Frihetsnytt.
Vill se debatt om islamismens roll i Sverige
Inför valet 2026 planerar Jomshof att släppa en bok om islamismens inflytande i Sverige och västvärlden. Han beskriver hotet som reellt och allvarligt:
– Jag hävdar med bestämdhet att våra demokratier kommer att falla om vi inte stoppar den här förändringsprocessen, säger han.
Boken bygger enligt Jomshof på forskning och historiska fakta, och syftar till att skapa en bredare valrörelsedebatt om ämnet.
Föreslår stopp för viss invandring
För att möta det han ser som ett växande hot vill Jomshof se ett totalstopp för invandring från muslimska länder samt utvisning av personer med islamistiska agendor. Han lyfter även organisationer med koppling till bland annat Muslimska brödraskapet och Turkiet som särskilt problematiska.
Amerikanskt resonemang
Jomshofs resonemang påminner om det som framförts av den amerikanska kongressledamoten Marjorie Taylor Greene. Hon har avfärdat spekulationer om en presidentkandidatur med hänvisning till att det politiska systemet skulle begränsa henne.
”Jag är inte en sån som är villig att göra de överenskommelser som krävs för att få ha titeln”, skrev hon på X i helgen angående ryktena.
Frispråkighet framför maktposition
Att Jomshof valt en friare roll tycks spegla ett växande synsätt – både i Sverige och internationellt – att verklig förändring oftare sker utanför regeringskanslierna. Där många ministrar binds av kompromisser och tystnadskultur, ser allt fler värdet i tydlig opinionsbildning utan lojalitetskrav gentemot koalitionspartners.
Friheten att säga sanningen är lika värdelös som vanlig riksdagsledamot som minister så det vad en dålig ursäkt. Kan det dessvärre handla om att han blev straffad av gudfadern den gången han tog egna initiativ och blev förbannad över förra årets aktion av SD-ledningen om visst vapenförbud efter Örebro-skjutningen?