Sverige gick med i Nato för snart två år sedan – men nu vill ingen tala om vad medlemskapet faktiskt innebär. På Folk och Försvars pågående rikskonferens i Sälen undviks krigsalliansens framtid, trots att USA signalerar en helt ny riktning.
Folk och Försvars rikskonferens pågår just nu i Sälen. Teman som civilt försvar, Rysslands agerande och digitala hot dominerar agendan. Men en fråga ges dock en förvånansvärt undanskymd roll, enligt en kritisk och utförlig kommentar i Svenska Dagbladet: Sveriges roll i Nato, krigsalliansen som landet gick med i 2024.
Det sker samtidigt som USA – den ledande aktören inom Nato – tydligt har signalerat en ny utrikespolitisk linje. Vita husets nya säkerhetsstrategi beskrivs av flera bedömare som ett skifte bort från regler och värdegemenskap, mot mer egenintresse och maktpolitik. I svenska analyser tolkas den som fokuserad på vinstintressen, naturresurser och en hårdare geopolitisk hållning – men detta är tolkningar, inte officiella formuleringar från Vita huset.
Tystnad trots förändrat läge
Trots att flera experter varnar för att artikel 5 – den ömsesidiga försvarsgarantin – inte längre är självklar, tas frågan inte upp direkt i Sälen.
– Det skulle jag inte vara helt säker på, faktiskt, sade Carl Bildt när han tillfrågades om artikel 5:s tillförlitlighet.
I konferensens program nämns inte USA eller Nato med namn i någon enskild punkt, men ämnet har enligt rapporter ändå kommit upp indirekt i vissa tal och diskussioner. Trots detta saknas en tydlig och djupgående punkt som behandlar den förändrade amerikanska linjen och vad den kan innebära för Sveriges säkerhetspolitiska orientering.
Regeringens svar: militär upprustning
Istället för öppen debatt har regeringen prioriterat praktiska försvarssatsningar: Sverige har anslutit sig till ett tysklett europeiskt initiativ kring luftförsvar och förstärkt sin roll i gemensamma system som Patriot, som har amerikanskt ursprung. Ubåtar har sålts till Polen, och samarbetet med andra Nato-länder i norra Europa har intensifierats. Syftet är att stärka en så kallad nordlig koalition inom Nato och EU – där Sverige ska stå nära Tyskland.
Självständighet – inte underordning
Att Sverige stärker sin militära förmåga ses av många som nödvändigt. Men frågan som uteblir i Sälen är vem som ska styra inriktningen. Ett nordiskt försvar byggt på ömsesidigt samarbete och självbestämmande kan vara en tillgång. Ett försvar styrt av externa intressen – inom EU eller Nato – riskerar däremot att urholka den nationella suveräniteten.
Från Nato-aktivism till obekväm tystnad
Det var bara för något år sedan som tongivande svenska politiker argumenterade för att Sverige måste gå med i Nato – med kraftfull retorik om trygghet, ansvar och värdegemenskap. Medlemskapet drevs igenom i snabb takt, utan folkomröstning, med hänvisning till ett nytt säkerhetsläge.
Nu, när den transatlantiska krigsalliansen genomgår en tydlig förskjutning och förutsättningarna förändras, är det just dessa politiker som inte längre vill prata om frågan.
På plats i Sälen väljer de i stället att tala om digitalisering, civilt försvar och andra ämnen – medan Nato-frågan behandlas flyktigt och utan djup.
Att det inte finns någon tydlig programpunkt om USA:s nya linje, ingen konkret diskussion om artikel 5:s trovärdighet och ingen utvärdering av Sveriges nya beroenden – visar att Nato har blivit ett obekvämt ämne. Inte för kritikerna, utan för de som en gång drev frågan hårdast.
Jag kan ge ett klart besked.
Hit med Mina Skattepengar nu.
Här blir inte en spänn till i dessa bedrägerier.
Instämmer!
Lämna både NATO och DCA-avtalet snarast då de bara utsätter oss för större risk att dras in i storkrig.DCA-avtalet gynnar bara ensidigt USA då de kan använda oss som plattform för att angripa Ryssland och på så vis utsätter oss för risk att angripas med kärnvapen eller annan högteknologiska vapensystem.