EU:s största handelsavtal någonsin – öppnar porten för en miljard människor

EU har skrivit sitt största handelsavtal någonsin – men det handlar om mer än bilar och vin. Avtalet med Indien öppnar dörren för en miljard människor att ta sig in på den europeiska arbetsmarknaden. Vad många medier inte berättar: rörligheten av ”arbetskraft” är inskriven direkt i avtalet – och framtida regeringar kan inte stoppa den.

Ett av de största frihandelsavtalen i EU:s historia har nu undertecknats. Officiellt handlar det om tullar, bilar och exportmöjligheter. Men avtalet innehåller också långtgående bestämmelser om arbetskraftsrörlighet – något som knappt nämns i etablerad media.

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen kallar avtalet för ett historiskt genombrott: “Vi har skapat en frihandelszon med två miljarder människor”. Även Indiens premiärminister Narendra Modi betonar avtalets betydelse och sa att det omfattar en tredjedel av världshandeln och en fjärdedel av global BNP.

Men medan nyhetsrapporteringen fokuserar på sänkta tullar för bilar, vin och textilier, är det få medier som lyfter fram det mest känsliga: avtalet innehåller ett särskilt kapitel om arbetskraftsrörlighet – ett avsnitt som reglerar möjligheten för indisk arbetskraft att komma till EU under lättare villkor.

Vad innebär delen om arbetskraft?

Avtalet innehåller bestämmelser som ger indiska yrkesarbetare – särskilt inom IT, teknik, sjukvård och arkitektur – möjlighet att arbeta i EU utan att arbetsgivare först behöver söka lokalt. Bland åtgärderna finns:

• Visumfria 90-dagars uppehåll för företagsledare och projektpersonal
• Snabbare handläggning av arbetstillstånd
• Erkännande av indiska yrkeskvalifikationer
• Tillgång till EU:s Blue Card-system med enklare villkor

Utöver detta nämns mobilitet för säsongsarbetare, forskare och studenter. Reglerna är juridiskt bindande enligt internationell rätt – vilket innebär att framtida regeringar inte kan backa utan att bryta mot avtalet.

Kritik: ”Medierna rapporterar inte hela bilden”

Dan Eriksson, ordförande för Det Fria Sverige, skriver på X:

“EU:s största frihandelsavtal någonsin sluts på måndag.
Vad media rapporterar: tullar på bilar och textilier.
Vad de inte rapporterar: ett inbyggt kapitel för arbetskraftsinvandring från Indien som binder framtida regeringar.”

Kritiken handlar om selektiv rapportering. Medan exportvinster och billigare import får rubriker, tigs långtgående konsekvenser för Europas arbetsmarknad och självbestämmande ihjäl.

Fler indier – även utan avtalet

Redan innan avtalet har migrationen från Indien ökat kraftigt. I Tyskland har antalet indiska medborgare tredubblats sedan 2015. I Sverige fanns 2024 över 59 000 indier – en av de största grupperna från länder utanför EU.

Med det nya avtalet väntas den siffran stiga ytterligare. Samtidigt har EU-kommissionen inte tydligt redovisat någon gräns för hur stor volymen på ”arbetskraftsrörlighet” kan bli.

Ett avtal i skuggan av geopolitiken

Avtalet beskrivs i internationella medier som ett strategiskt svar på USA:s nya tullar mot både EU och Indien. Efter vad som beskrivs som en “känsla av svek” från USA:s sida, har EU valt att snabbt bredda sina handelsrelationer med bland annat Indien, Mexiko och Indonesien.

EU:s strategi kallas för “strategisk autonomi”. I praktiken innebär det att man vill minska sitt beroende av USA – men det sker till priset av att nya beroenden skapas, bland annat genom ökad arbetskraftsinvandring från länder med mycket lägre lönekostnader.

Vad händer nu?

Avtalet ska nu ratificeras av EU-parlamentet. När det väl är på plats kan det inte ändras av enskilda medlemsstater utan att hela avtalet omförhandlas.

Den svenska riksdagen har ingen direkt vetorätt – trots att avtalet innebär kraftiga förändringar av svensk arbetsmarknadspolitik och migrationsmöjligheter.

Det enda sättet att ducka konsekvenserna av avtalet kommer helt enkelt vara att träda ur EU och sköta samarbeten med andra länder på egen hand.