En ny trend får arbetsgivare att höja på ögonbrynen: allt fler unga i början av karriären tar med sig mamma eller pappa till jobbintervjuer – och i vissa fall sitter föräldern med under hela samtalet.
I en ny undersökning uppger omkring 20 procent av Gen Z-jobbsökande att en förälder deltagit i en intervju, antingen fysiskt (15 %) eller digitalt (5 %).
Fenomenet är inte unikt för USA – i Sverige bekräftar bland annat café- och butikskedjor att föräldrar allt oftare engagerar sig i sina vuxna barns jobbsökande. I vissa fall har 20-åringar kommit till intervjun med en förälder bredvid sig, något rekryterare beskriver som oväntat.
20% uppger: ”Föräldern kontaktar arbetsgivaren”
Föräldrarna hjälper ofta till långt innan intervjun också: nästan hälften av de unga säger att föräldrarna hjälpt till med CV och ansökan, och en av fem säger att föräldern kontaktat arbetsgivaren.
Vissa experter ser föräldrarollen som värdefull som stöd och rådgivning – men flera rekryterare varnar för att det kan ge fel signaler om självständighet och mognad.
Vad är Gen Z?
Gen Z, eller Generation Z, är den generation som vanligtvis räknas som födda mellan cirka 1997 och 2012. De är den första generationen som vuxit upp helt med internet, smarta telefoner och sociala medier som en naturlig del av vardagen.
Jag gör ”tvärtom” och har sonen med mig som stöd /vittne ..vid läkarbesök och liknande.
Skulle jag få en kallelse till någon myndighet skulle jag absolut ta med sonen som vittne.
Du/vi har rätt att ha advokat närvarande, men sådana får man ju betala själv…men ett vittne går lika bra.
Ett gott råd…tala aldrig i tel. med en handläggare —mail eller brev så du har bevis för vad som sagts.
Och om ni träffas gå aldrig ensam.
Helt klart vill man ha allt skriftligt idag då myndigheter absolut inte är att lita på utan man måste ha bevis på vad som behandlats.
Ynkligt när 20åringar tar med mamma till intervju. Jag skulle inte anställa en sådan omogen initiativlös sökande.
Håller med dig till 100%. Jag skulle heller aldrig anställa en sådan omogen ung människa som inte klarar sådant själv.
Av kommentarerna att döma kommer jag nu gå emot strömmen… (och det händer ju aldrig annars -ironi-)
Jag skulle nog kunna tänka mig att som förälder vara med på en jobbintervju åt mina barn. Tanken har slagit mig som realistisk. Åtminstone för sonen. Men det beror först och främst på att han har ett par ”diagnoser” som bl.a. gör honom osocial, osmidig och fyrkantig i tänket. Nu har han många år kvar till jobb, men ändå.
Jag tänker att detta fenomen kan bli mer vanligt framöver. Lite av en trend, eller ändrat beteende rent allmänt. Många andra saker ändrar på sig i vårt beteendemönster över tid. Så varför skulle inte detta kunna ändra sig och bli mer normaliserat?
Sen är där olika faktorer som kanske gör vissa jobb mer eller mindre lämpade för sådana tillvägagångssätt. Självständighet och mognat kan säkert diskuteras. Det handlar mer om vad som blir accepterat som norm.