Han anklagar andra, men gör samma sak själv. Nu slår Jan Guillous ord tillbaka efter att han lyft Simona Mohamssons etnicitet i sin attack. Kritiken är skarp: dubbelmoral och hyckleri.
Författaren och vänsterprofilen Jan Guillou kastar sig in i diskussionen om Liberalernas närmande till Sverigedemokraterna. Istället för att fokusera på politiken och sakargument väljer han i sin krönika något som annars brukar stämplas som ”rasism”: han fokuserar på partiledaren Simona Mohamssons etnicitet.
”Jag trodde aldrig att jag skulle få se Jimmie Åkesson krama om ens en svensktalande arabisk kvinna.”
Han går ännu längre med en jämförelse:
”Det vore ju en skändlighet ungefär som bilden av en judisk kvinna som kramar en nazistkoryfé.”
Det är formuleringar som snabbt flyttar fokus från sakpolitik till identitet – och som normalt brukar beskrivas som problematiska i den offentliga debatten.
Kritiken: ”Etnicitet före allt”
Reaktionerna låter inte vänta på sig. Flera pekar rakt ut den dubbelmoral som Guillou ger uttryck för.
”För Jan Guillou är Simona Mohamsson inte svensk. Hon är en ‘svensktalande arabisk kvinna.’ Etnicitet före allt.”, skriver entreprenören Faw Azzat.
”Inte alla som med sån precision och helt utan skam förmår förmedla så tydlig rasism och manschauvinism i en och samma text.”, skriver Elin Nilsson, miljöpolitisk talesperson för Liberalerna.
”Jan Guillou levererar ännu en gång vulgär rasism och unket kvinnoförakt.”, skriver statsvetaren Daniel Schatz.
”Ah, den klassiska Guillou-reflexen! När en kvinna med utländsk bakgrund plötsligt vägrar att agera röstboskap åt vänstern, ja då kortsluter det totalt i skallen på champagne-socialisterna.”, skriver opinionsbildaren Dennis DUD Slotteborn.
Kritiken är tydlig: det handlar inte om ett snedsteg, utan om ett mönster.
Samma retorik – men bara när det passar
Det som sticker ut är inte bara orden, utan sammanhanget. Guillou tillhör själv den grupp som ofta rasar när andra lyfter etnicitet i debatten och snabbt sätter etiketten ”rasist” på andra.
Men här gör han exakt det själv, utan att dra några gränser. Det är just detta som nu slår tillbaka.
”Hade en högerdebattör skrivit så hade det hetat rasism.”, skriver Azzat vidare i sitt inlägg.
Skillnaden ligger alltså inte i orden, utan i vem som säger dem. För en högerdebattör blir det ”rasism”, för en vänsterdebattör blir det ”antirasism” och ”sparka nedåt”.
Dubbla måttstockar
Det som skulle bli en attack mot Liberalerna har istället slagit tillbaka med full styrka mot Guillous egen trovärdighet.
Hans formuleringar har gjort debatten konkret: samma sätt att prata om människor kallas ”rasism” i ena fallet, men accepteras av kulturetablissemanger i det andra.
Och det är just det som nu pekas ut som kärnan i kritiken: ett tydligt hyckleri.
Hyckleriet är monumentalt men…….i sak har han ju rätt.
Champagne- socialisterna, ett bra uttryck ungefär som gåsleversosse eller sosse- adeln😄
Han borde hålla sej till det han är duktig på dvs skriva böcker.
Så fort denne Gåslever-Sosse uttalar sej så blir det fel, även om han har rätt i att det är en svensktalande Arab, men detta har dom flesta andra människor i Sverige fattat för många många år sedan.
Men det blir fullt pådrag när ett sådant uttalande kommer ifrån någon som skäller på andra och gärna själv drar rassist kortet
En Svensk blir man inte bara för att man får ett Medborgarsskap
👍
Simon kan vara ETnISK svensk. Men hon kan ALDRIG bli rasmässigt svensk. Etnesitet handlar om språk-, kultur-, medborgarskap som gemensam tillhörighet. Ras betyder biologisk/rasmässig tillhörighet.
Simona kan vara ETnISK svensk. Men hon kan ALDRIG bli rasmässigt svensk. Etnecitet handlar om språk-, kultur-, medborgarskap som gemensam tillhörighet. Ras betyder biologisk/rasmässig tillhörighet.
Guillou har helt rätt i det här fallet Simona kan aldrig bli riktig svensk och sedan trodde jag att Åkesson bara kramade judar från Israhell.