En reform som skulle spara pengar ser ut att ha kostat pensionsspararna miljarder – och enligt nya uppgifter kände ministern till förlusten. Nu växer frågorna om varför miljardnotan mörkades, trots att smällen blev större än AP1:s förlust i Northvolt. Vad visste regeringen – och varför fick allmänheten inte veta?
Regeringens sammanslagning av AP-fonderna såldes in som en reform för att spara pengar och stärka kontrollen. Men nu visar nya uppgifter att Första AP-fonden förlorade två miljarder kronor i avkastning i samband med nedläggningen, en större smäll än fondens förlust i Northvolt. Samtidigt hölls kostnaden utanför den officiella redovisningen, där notan uppgavs vara 243 miljoner kronor, rapporterar Dagens Industri (DI).
Pensionsmiljarder gick upp i rök
Förlusten ska ha uppstått när AP1 tvingades avveckla derivatpositioner på ett ofördelaktigt sätt inför sammanslagningen. Det innebär att pensionskapital gick upp i rök i en reform som samtidigt presenterades som ett sätt att värna skattebetalarnas pengar. Att miljardbeloppet inte tydligt redovisades externt väcker nu frågor om både transparens och ansvar.
Finansmarknadsminister Niklas Wykman bekräftar att regeringen kände till uppgifterna, men uppger att ingen åtgärd vidtogs.
– Vi fick del av utredarens bedömning i januari … men eftersom det bedöms vara ett investeringsbeslut från AP-fonderna, så gjordes ingen annan åtgärd.
Varningarna fanns före beslutet
Kritiken skärps av att varningar fanns redan innan reformen genomfördes. Departementsrådet Tord Gransbo skrev att även små avkastningstapp kunde få stora effekter.
– Även en liten minskning i avkastningen får stora effekter.
Även AP4 varnade för att en konsolidering skulle vara riskfylld, men reformen drevs igenom på drygt sju månader. Att förlusterna dessutom översteg AP1:s Northvolt-smäll gör uppgifterna särskilt känsliga.
Frågor om ansvar växer
Nu växer frågan om hur en reform som skulle spara pengar kunde leda till att ytterligare miljarder försvann – samtidigt som allmänheten inte fick hela bilden. För kritiker handlar detta inte bara om dåliga beslut, utan om hur offentligt kapital kan förloras utan tydligt ansvarsutkrävande.
