Estoniaöverlevare kräver svar på enorm mörkläggning

När snart 30 år har passerat sedan Estoniakatastrofen, kräver nu ett tioantal anhöriga, och överlevande återigen svar på orsakerna bakom förlisningen. Därför har en av de överlevande, å gruppens vägnar, lämnat in en anmälan med begäran att riksåklagaren inleder en förundersökning om mord, rapporterar Ekot.

Svaren på förlisningsorsaken skulle delvis kunna lyfta locket på det stora hemlighetsmakeri som omgärdat katastrofen sedan dag ett, men framförallt lindra delar av det lidande som katastrofen inneburit för såväl anhöriga som överlevande.

Frihetsnytt kontaktade därför samhällsdebattören och Estoniakännaren Håkan Bergmark som fick ge sin syn på anmälan och utsikterna om att den får gehör.

”Vi vill bara få ett avslut”

Anders Eriksson, som själv överlevde katastrofen, representerar de 14 överlevarna och det 20-tal anhöriga som gemensamt ställer sig bakom hans anmälan till riksåklagaren. Syftet är inte enbart att få klarhet till själva förlisningsorsaken, utan även att mildra något av det stora lidande som katastrofens eftermäle orsakat:

– Vi vänder oss till högsta instans inom rättsväsendet, för att möjligen få ett svar, i syfte att minska det här lidandet som fortgått bland alla anhöriga och överlevanden, säger Anders Eriksson till Ekot.

Han säger att de, förutom själva förlisningsorsaken, även kräver svar på några andra ouppklarade¹ händelser kring katastrofen, som alla bör utredas grundligt:

• De återkommande militärtransporterna som skedde ombord på MS/Estonia
• De tre avlidna besättningsmännen på kommandobryggan, vars identiteter eller förehavanden under förlisningsnatten, ännu inte har tillkännagivits.
• Vilka fartyg som befann sig i närheten av haveriplatsen under förlisningen (bör utredas av åklagare).
• Var många av flera rapporterade försvunna personer kan finnas.
• Klargörande i vem/vilka som burit det övergripande ansvaret för att fartyget inte var sjövärdigt (bör utredas av åklagare).

Polisanmälan var enda alternativet

Linnéa Karlsson från Glanshammar, som miste sin mor i katastrofen, vill att polis och åklagare ska få i uppdrag att ta hand om det fåtal förhållandevis välbevarade kroppar som ligger kvar på botten utanför fartyget.

Vi ställde den raka frågan när vi hade ett möte med Haverikommissionen, det vill säga, om det fanns kroppar på botten utanför vraket. Då det inte är kommissionens uppgift att bärga de omkomna, insåg vi att det som behövdes istället, var en polisanmälan, säger hon till Ekot.

Håkan Bergmark: ”Ett bra initiativ som markerar och sätter press”

Frihetsnytt kontaktade samhällsdebattören och den före detta röjdykaren Håkan Bergmark för en kommentar gällande den polisanmälan om mord som Anders Eriksson lämnat in till Riksåklagaren:

-Vad anser du om den här anmälan som har inlämnats? Är det ett bra och kraftfullt initiativ eller mer av ett slag i luften?
Jag tycker att det är ett mycket bra initiativ överlag, även om det är lite väl senkommet och borde ha gjorts tidigare. Jag är tacksam över att det hela kommer upp och publiceras, då det är betydligt bättre än att det inte sker någonting alls. Förutom SR har även advokaten Henning Witte¹ skrivit om detta på sin blogg.

-Tror du att de anhöriga och överlevande (såväl som allmänheten) kommer att få några svar på frågorna kring katastrofen?

Nej, dessvärre tror jag inte att det tas upp, eftersom det inte har skett tidigare i sådana här tvistemål av olika slag. Ett exempel är den anhöriga (och klarspråkiga) Åsa Myrberg som försökt få upprättelse i många år och där hennes strävanden ännu inte har resulterat i något konkret. Det är dock bra när det väl görs eftersom det innebär en markering som väcker uppmärksamhet.

Hur lång tid tror du att det tar innan vi (svenska folket) får reda på den verkliga olycksorsaken? Är det frågan om några år eller flera årtionden, när mycket av sekretessen har lyfts?

Det finns redan idag graverande bevis på mörkläggningen, men dessvärre skyfflas de bara undan så fort de framkommer. Det senaste dock, är den estniska regeringens undersökning på haveriplatsen, som inte på något sätt överensstämmer med JAIC:s officiella slutrapport från 1997.

Det är helt andra uppgifter som framkommer i estländarnas undersökning, bland annat de där räckena som svetsats loss från bogrampen, bogrampens placering, och så vidare. Den svenska staten och ansvariga politiker har dock fortsatt göra allt de kan för att både begränsa oberoende utredningar och lägga locket på.

Dessa försök från statsrepresentanter att tysta och mörklägga, säger allt!

Korta fakta (Estoniakatastrofen):

• Strax efter midnatt den 28 september 1994 lossnar bogvisiret på M/S Estonia som var på väg från Talinn till Stockholm med 989 personer ombord. 34 minuter senare sjunker Estonia med aktern före ner i havet.
• 137 personer överlevde. 852 omkom. Av 552 svenskar ombord omkom 501.
• Olyckan är den största fartygskatastrofen i fredstid i nordiska farvatten.
• Katastrofen inträffade på öppet hav mellan finska Utö och estniska Dagö.
• Estonia ligger på havsbotten med den grundaste punkten på endast 54 meter, och den djupaste punkten vid vrakets botten är på cirka 80 m.
• Estonias bogvisir påträffades den 18 oktober 1994. Det togs upp till ytan den 18 november 1994 och fördes till Hangö i Finland.

1. Henning Witte är en tysk-svensk jurist som under 1990-talet och i början av 2000-talet var ombud för två anhörigföreningar efter Estoniakatastrofen. [↩]