Förutom att införa en global minimiskatt för världens superrika, behöver även världens rikaste länder dra sitt strå till stacken för att dämpa klimatförändringarna. Detta kräver bland annat de miljöorganisationer som är på plats vid klimatkonferensen COP29 i Azerbajdzjans huvudstad Baku. Kraven lär dock bli oerhört svåra att få igenom i praktiken.
”Beskatta världens rikaste”
Det var när världens ledare samlades under G20-mötet i Rio de Janeiro under måndagen som Spaniens finansminister Carlos Cuerpo, kom med en ny uppmaning till de närvarande delegaterna:
– Världens rikaste länder måste vara modiga och fördubbla sina ansträngningar för att nå en överenskommelse om en global minimiskatt för världens 3000 dollarmiljardärer. Det finns tillfällen då man måste vara modig och helt enkelt göra det man är övertygad om är rätt.
Cuerpo säger enligt The Guardian att flera av de politiska val som ägt rum världen över den senaste tiden tyder på detta. Det vill säga medborgare som efterfrågar en omfördelning av rikedomar och att denna önskan måste få ett gensvar från politiskt håll.
Även Brasilien stödjer ett förslag om att samla in uppskattningsvis 250 miljarder dollar per år från världens miljardärer, vilket ska ske genom att de betalar en skatt på två procent av sina totala tillgångar.
Särskilda åtgärder mot de rikaste länderna
Miljöorganisationerna på plats – däribland Power Shift Africa – anser även att de rika i-länderna måste kompensera de fattigare och mer klimatutsatta u-länderna för sina utsläpp. Att så måste ske är både utvecklingsländerna inom G77-gruppen (inklusive Kina) överens om.
Dock är de oense om hur stora pengasummor som världens i-länder gemensamt ska lägga upp på bordet. De 1300 miljarder kronor som G77-gruppen och Kina föreslår anser givarländerna vara orealistiska, vilket är skälet bakom det låsta förhandlingsläget.
Hur stor del av denna kaka Sverige eventuellt ska bidra med, framgår inte. Sannolikt rör det sig om stora miljardbelopp då svenska politiker gärna går i bräschen för liknande initiativ. Att Sverige samtidigt har stora ekonomiska samhällsproblem och en eftersatt infrastruktur, verkar knappast beröra dem.
Skulle innebära ekonomisk ruin
Att Kina går i bräschen för att världens i-länder ska stå för notan framstår som paradoxalt då landet redan är en av världens absolut värsta förorenare. Därtill skulle kravet utarma samtliga västländer ekonomiskt då flera av dem redan kämpar med historiskt stora budgetunderskott och stagnerande ekonomier.
Dessa har uppstått genom diverse klimatpålagor och regleringar som gör all industriell produktion olönsam och konkurrenssvag mot övriga världen. Ifall i-länderna ruineras ekonomiskt, vilka ska då bidra till u-ländernas klimatkompensation?
Samtidigt måste västländernas ledare försöka blidka en allt ilsknare hemmaopinion, vilket inte kommer ske genom fler klimatmiljarder till utsatta u-länder. Snarare tvärtom.
Lösningen: ”Strunta i förslagen”
Det bästa för alla inblandade vore ifall västländernas regeringschefer struntade blankt i de olika förslagen om klimatkompensation och istället blidkade hemmaopinionen. Då skulle i-ländernas redan hårt pressade ekonomier kunna få fart igen och på sikt kunna få fram bättre lösningar på de verkliga miljöproblemen.
Gör de inte det borde vanliga medborgare pressa dem genom att gå ut och demonstrera i tusental, samtidigt som de försöker skifta fokus i debatten till att beröra allvarliga miljöproblem, som knappast handlar om klimatförändringar och utsläpp av växthusgaser.
Så lustigt att det ofta är samma människor som:
1. Hejar på krig, typ Ukraina, som väl ingen kan påstå är bra för CO2-utsläpp.
2. Hejar på att ruinera vanligt folk för att minska CO2-utsläpp. Dessa är oftast såna som lever på vad vanligt folk betalar i skatt,
Få hajar den gemensamma nämnaren, de snorrika globalisterna som tjänar storkovan i bägge fallen.
Nej…nedskräpning i haven är ett allvarligt problem–man bör börja där.
Man kan inte ”prioritera” bara på det viset att först löser vi nedskräpning, plast i havet och fattigdomen i världen (lägg till efter smak) och SEDAN tar vi fossilbränsleavvecklingen och löser klimatproblemet (om det till alls finns en ett sådant).
Man måste kunna jobba med flera viktiga områden parallellt. ”Bistånd” blir lätt avlat: Syndernas förlåtelse och fortsatt ”business as usual”.