Sverige tappar i den globala pressfrihetsrankingen – men bakom de höga poängen döljer sig en helt annan verklighet. Journalister från alternativmedia grips, fängslas och brännmärks – samtidigt som kritik från allmänheten avfärdas som ”näthat”. Vad säger siffrorna egentligen, och varför tiger man om de svenska skandalerna?
Reportrar utan gränser (RSF) har publicerat sitt pressfrihetsindex för 2025. Sverige faller från plats 3 till plats 4 av 180 länder, med en totalpoäng på 88,13 av 100. Trots fortsatt höga betyg visar delresultaten på en förändrad mediesituation där förtroendet för journalistiken minskar.
SVERIGES RANKING 2025
| Indikator | Poäng (0–100) | Plats (av 180 länder) | Förklaring |
|---|---|---|---|
| Politisk | 90.07 | 5:e bästa i världen | Hur mycket staten eller politiska aktörer påverkar mediernas frihet och oberoende. Sverige rankas högt, men det finns signaler om politiska attacker mot vissa redaktioner. |
| Ekonomisk | 82.71 | 3:e bäst | Hur finansiellt självständiga medier är. Här syns hotet från techjättarnas annonsmodeller och redaktionernas sviktande ekonomi. |
| Rättslig | 92.10 | 2:a bäst | Skydd i lag för journalister. Sverige har starka grundlagar men kritik förekommer mot selektiv tillämpning, t.ex. hur viss journalistik granskas hårdare. |
| Social | 84.99 | 9:e bäst | Handlar om kulturella attityder till pressfrihet. RSF lyfter t.ex. att journalister i Sverige utsätts för ”näthat”, vilket sänker poängen. |
| Säkerhet | 92.86 | 18:e bäst | Här mäts hot, våld och rättsliga trakasserier mot journalister. Sverige får bra betyg – men RSF menar att hatkampanjer och ”rättsmissbruk” finns. |
”Sverige visar ett särskilt engagemang för medieoberoende… men journalister utsätts för hot, näthat och rättsprocesser”, skriver RSF i sin landprofil.
Kritik = ”hat”?
Det som RSF beskriver som ”näthat” är i många fall kraftfullt formulerad kritik från en frustrerad allmänhet – riktad mot medier som under lång tid tagit på sig rollen som åsiktspoliser. Frågor som rör invandring, covid, klimat eller globalism har ofta bevakats med ett aktivistiskt perspektiv, och oliktänkande har hängts ut, tystats eller misstänkliggjorts.
Att dessa journalister nu reagerar starkt när kritik riktas mot dem själva är, enligt kritiker, ett uttryck för ett medialt etablissemang som inte längre tål att granskas – men som själv gärna granskar andra.
Alternativa röster attackeras
Samtidigt utsätts alternativa medier för ökande tryck. I flera svenska myndighetsrapporter pekas dessa ut som desinformerande eller antidemokratiska aktörer, trots att de i många fall representerar folkliga perspektiv som inte får utrymme i traditionella medier.
Ett av de mest skandalösa exemplen är rapporten ”Rutten demokrati”, som släpptes av Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) på uppdrag av Säpo sommaren 2023. Där pekades Frihetsnytt tillsammans med flera andra alternativmedier ut som ett hot mot den svenska demokratin.
Svenska journalister grips
Flera exempel på rättsliga åtgärder mot alternativa medieaktörer väcker frågor om pressfrihetens räckvidd i praktiken:
- Mats Dagerlind, tidigare ansvarig utgivare för Samnytt, placerades i husarrest i en månad efter att ha dömts för förtal av personen bakom åsiktsjagaren ”Näthatsgranskaren”.
- Vidar Nord, chefredaktör för Fria Tider, greps av polis på Arlanda efter att ha filmat poliser i tjänst – en händelse som väckt debatt om myndigheters tolerans mot granskning.
- Elin Reinhardt, tidigare ansvarig utgivare för Nordfront, dömdes till fyra månaders fängelse efter att inlägg bedömts utgöra hets mot folkgrupp – trots att hon inte själv som hade skrivit detta.
Dessa fall illustrerar hur gränsen mellan rättsutövning och åsiktskontroll blivit allt svårare att urskilja när det gäller alternativa röster i Sverige.
Massmord på journalister
I rapporten riktar RSF sällsynt skarp kritik mot Israel, som enligt organisationens uppgifter ansvarar för dödandet av närmare 200 journalister i Gaza. Av dessa uppges minst 43 ha dödats medan de befann sig i tjänst, mitt i rapportering. RSF kallar det ett ”systematiskt utplånande av journalistik” och menar att Israel medvetet försökt skapa ett ”informationsvakuum” där sanningen tystas.
Det är en av de mest omfattande våldsinsatserna mot journalister som dokumenterats i modern tid, och väcker allvarliga frågor om krigsbrott och avsiktlig förföljelse av mediearbetare.
Samtidigt är tonen i rapporten mer återhållsam när det gäller västländer. I Sveriges fall nämns inte hur statliga stödformer, bidragsregler och offentliga stämplingar påverkar medielandskapet. Fokus ligger istället på ekonomiska hot och hat mot journalister. Den kontrasten väcker frågor om dubbla måttstockar i bedömningen av pressfrihet beroende på politisk kontext.
Fundamentet finns, men förbättringar krävs
Sverige behåller en stark plats i indexet – men bakom siffrorna finns en mediesituation i förändring. För att kunna tala om verklig pressfrihet krävs att också obekväma röster tillåts finnas, utan att stämplas eller tystas. En fri press förutsätter inte bara lagligt skydd – utan också öppenhet för mångfald i både perspektiv och avsändare.
Hade de ansvariga medierna fungerat så hade Sverige varit som tex. Schweiz nu med lika stark krona.
Så vad fake news media har att säga om sig själva kan vi bara skita i. Ska dom inte ge sej själva en guldspade till för säkerhets skull. När allt kommer omkring så är det mina skattepengar alltihop som de lägger rabarber på okynnes.
Det här är ingen opartisk gradering den är helt klart vinklad för att gynna västvärldens vänsteragenda och har därför inga problem med att alternativmedia förföljs och trakasseras av rättssystemet.