Svenskar har tröttnat på klimatlarmen och de dyra löftena

Svenskarnas förtroende för klimatpolitiken är rekordlågt – bara tre procent tror att politikerna klarar att nå klimatmålen. Samtidigt växer tröttheten på dyra satsningar, höga skatter och återkommande domedagslarm. Nu tyder mycket på att klimatpanikens grepp om opinionen håller på att släppa.

Svenskarnas förtroende för klimatpolitiken rasar. En ny undersökning från Indikator Opinion, som SVT presenterar i samband med FN:s klimattoppmöte COP30, visar att bara tre procent av befolkningen har mycket stort förtroende för att politikerna klarar Parisavtalets mål. Fyra av tio svarar att de har ganska litet förtroende, medan nära en fjärdedel uppger att förtroendet är mycket litet.

– Det är ett underbetyg åt politikerna, säger SVT:s inrikespolitiske kommentator Mats Knutson.

Samtidigt visar samma undersökning att majoriteten fortfarande anser att det är viktigt att Sverige minskar koldioxidutsläppen – men färre tror längre på de politiska lösningarna. Det är en tydlig signal om att de ständiga larmen om jordens undergång inte längre biter på väljarna.

Domedagsretorik tröttar ut

Bjørn Lomborg. Foto: Wikipedia/ Christian Ursilva - Bjørn Lomborg/ CC BY-SA 2.0
Bjørn Lomborg. Foto: Wikipedia/ Christian Ursilva – Bjørn Lomborg/ CC BY-SA 2.0

Samtidigt talar mycket för att svenskarna tappat intresse för klimatfrågan. Forskaren och klimatdebattören Bjørn Lomborg menar att det är just överdrifterna som har fått människor att tappa intresset. I en intervju med Kvartal beskriver han hur en berättelse om en nära förestående katastrof har styrt klimatpolitiken i decennier, men med motsatt effekt.

– Jag tror doomerismen varit en mycket stor anledning till att vi fattat riktigt dåliga och dumma beslut som kostat massor av pengar och gjort att många människor börjat ta avstånd från klimatfrågan, säger Lomborg till Kvartal.

Han menar att klimatförändringarna är ett reellt problem, men inte ett existentiellt hot, och att politiken därför måste styras av förnuft snarare än panik. Dyra symbolåtgärder, menar han, har ofta gett liten eller ingen effekt på klimatet – men drabbat hushåll och företag hårt.

Klimatet som argument för högre kostnader

Under flera år har klimatet använts som motivering för nya avgifter, skatter och regleringar – från bränslepriser till reduktionsplikt och utsläppskrav. Mångmiljardsatsningarna på Northvolt och Stegra har motiverats med att deras produktion ska leda till minskade koldioxidutsläpp. Samtidigt har Sverige redan bland de lägsta koldioxidutsläppen i världen per capita och ett nästan helt fossilfritt elsystem.

I Dagens Industri skriver ledarskribenten Frida Wallnor att Sverige har “inget att skämmas för” i ett internationellt perspektiv, men att politiken ofta framställs som om landet ligger efter. Hon framhåller att EU:s klimatmål visserligen är ambitiösa, men att de måste vara realistiska: åtgärder som hämmar tillväxten riskerar att slå tillbaka.

Wallnor konstaterar också att energikrisen och höga klimatrelaterade kostnader har fått både hushåll och företag att ifrågasätta nyttan. När Tysklands industri betalar tre gånger mer för sin el än konkurrenterna i USA, är det inte konstigt att stödet för hårda klimatåtaganden faller.

EU backar från sin hårda linje

Inför COP30 beslutade EU att klimatmålen ska kunna omprövas vart femte år om de slår mot ekonomin – ett beslut som Lomborg ser som ett tydligt tecken på en kursändring.

– Det bästa eller mest överraskande är att de har lovat att ompröva målet om det skadar EU-ländernas ekonomier, vilket det naturligtvis kommer att göra, säger han till Kvartal.

När intresset för klimatmötena minskar och allt fler väljare vänder sig bort från larmretoriken tycks även politiker börja anpassa sig. Frågan är inte längre om klimatet förändras – utan hur mycket människor är beredda att betala för åtgärder som ofta saknar effekt.

Stötta FrihetsNytt – läsarna finansierar vår journalistik
Hjälp oss avslöja maktmissbruk – varje gåva betyder mer journalistik. Ge en snabb gåva med ett klick nedan.
Betalning sker säkert via Stripe. Kort, Apple Pay och Google Pay stöds.
KATEGORIER

Kommentarsfält

Kommentarer förhandsgranskas inte av Frihetsnytt och är inte redaktionellt innehåll. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

15 KOMMENTARER

  1. Sedan 1972 har jag hört att vi nu bara har 10 år på oss att undvika en total katastrof.

    Däremot är jag lite förvånad över att det tycks finnas olja fortfarande. Bilismen har ju ökat enormt i Kina , Indien , m.fl. länder.
    Vad som är viktigt är att få slut på nedsmutsningen av haven…många länder dumpar sina sopor i haven.

    • Ricky, oljan kommer aldrig att ta slut. Bluffen om att oljan är på upphällningen är lika stor bluff som att CO2 skulle vara skurken till ”klimatkatastrofen” som också är en bluff. Det är så att olja fortfarande bildas. Många berömda geologer kan intyga detta. Börja med att tänka på nedbrytningen av organiskt material i torvmossar, den processen har inte avstannat och längre ner i jordskorpan fortsätter nedbrytningen under större och större tryck. Gaser bildas och olika föreningar av kolväten bildas, ofta kallad råolja.

      • Olja bildas också, måhända, men det går så långsamt att det inte kan räknas.
        Torvtäckt är det närmaste man kan komma. Tidigare klassade man torv som förnyelsebart, men ’förnyelsen’ handlar om hundratals år. Om man vill öka inlagringen av kol är det bäst att låta torven vara kvar i marken.
        ”Återställ våtmarker!”

    • Patrick Moore, en av era ”klimatskeptiker” menar att också påståendet om nedsmutsning av haven är en BLUFF. Plast är bra för matsmältning etc. Han är en prostituerad försäljare av argument till den mest cyniska industrin.
      Börja ifrågasätta också ”skeptikerna”!

  2. Artikeln är klart missvisande. En stor andelen och majoritet anser det är viktigt att Mycket viktigt (42%) eller Ganska viktigt (32%) ”att Sverige varje år minskar utsläppen för att bidra till att begränsa den globala uppvärmningen”.

    Däremot är det många som är missnöjda med hur politikerna tar tag i problemet, och det är kanske inte så konstigt. Om man år efter år framför allt ägnat sig åt överbud och signalpolitik är det naturligt att man misstror deras förmåga att leda oss mot målet.

    Det finns väldigt mycket att kritisera och som hade kunnat göras bättre. Mycket pengar slängs i sjön utan att ge verkliga resultat för energiförsörjning, miljö och klimat.

    Man har falskeligen utmålat omställningen som en vinstmaskin när det i själva verket blivit eller riskerar att bli uppoffringar och påfrestningar. Det underlättar inte acceptansen.

    Inget tyder på att själva klimatproblematiken har försvunnit. Tvärtom har de senaste tre åren varit varmast någonsin (globalt), vi har rekordavsmältning på Antarktis, flera ovanligt häftiga orkaner mm.

    Den nationella rörelsen måste dra upp huvudet ur sanden och försöka se verkligheten i sin problematiska komplexitet. Det kommer i längden inget gott av populistiskt motsätta sig allt som luktar miljöhänsyn och långsiktigt syftande hållbarhet.

    • Varmare och häftigare orkaner… jag blir så irriterad av denna typ av påståenden. Fattades bara att det kom en kommentar om korallreven också att dem är på väg att försvinna. Det finns många som borde dra upp huvudet ur sanden…

  3. Det är säkert sant att ”doomerismen” varit kontraproduktiv. Journalister och aktivister har tagit i från fötterna att skrika och i själva verket är det långsamma nästan omärkligt långsamma processer det handlar om. Ordet ”kris” fungerar inte om det handlar om något utdraget över hundra år. (På samma sätt är det med migrationen. Det märks ju knappt om 50000 invandrar ett år, när vi redan har 2,5 miljoner, men på hundra års sikt är det nästan totalt folkutbyte.) Vi har en allvarlig utveckling med klimatet. 2,8 grader (från 1850) till år 2100 låter kanske uthärdligt, men livet på Jorden ska fortsätta i många århundraden därefter. Någonstans på vägen passerar vi en irreversibel tippunkt och biosfären går in i ett helt annat klimatkretslopp. Det är inte döden, men det kan mycket väl bli radikalt olikt den natur och den värld vi har idag. Det värsta är att vi (dvs forskarna) inte riktigt vet om och när eller om vi redan passerat någon sådan tippunkt.
    Jag tror att vi Sverigevänner måste vara betydligt mer lyhörda för vad sakkunniga har att säga om dessa ting. Allt är inte ett påhitt av Klaus Schwab och Rockefeller bros.

Vill du ta nästa steg och bli en del av Frihetsnytt?

Vi på Frihetsnytt är helt beroende av våra läsares stöd. Det viktigaste stödet kommer från våra medlemmar. Är du intresserad av att ta nästa steg, ta del av exklusiva förmåner och bli en del av frihetskampen? - Då ska du bli medlem i Frihetsnytt! Läs mer och teckna ditt medlemskap här. 

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar