Att alltfler etablerade lägger ned sina kulturredaktioner och krymper sin kulturjournalistik, är en trend som pågått de senaste åren. Orsaken kan vara på grund av innehållet.
”En demokratisk urholkning”
Sist i raden av lokaltidningar som har lagt ned sin kulturredaktion är Östgöta Correspondenten som kom med beskedet 1 november. Bara några veckor efter att norska Dagbladet meddelade att tidningen går vidare utan kulturredaktör och året efter att de fyra Bonnierägda Hälsingetidningarna gjorde samma sak. Något som forskaren och kulturskribenten Stefan Jonsson säger blir en demokratisk urholkning.
Under årets (2023 års) tredje kvartal förlorade morgonpressen var tionde krona från annons- och läsaraffärerna sammantaget, jämfört med motsvarande period året innan (2022), enligt siffror från Tidningsutgivarna (TU). Därmed har annonsintäkterna minskat fyra kvartal i rad medan läsarintäkterna har vuxit eller legat på samma nivåer sju kvartal i rad, en trend som även den har brutits.
Så har det gått till
Professorn i media och kommunikationsvetenskap, Anna Roosvall, säger att det finns en risk för att trenden fortsätter då den har varit ökande i både Sverige och övriga Norden på senare år. Något som hon hoppas ger upphov till en debatt som kan stoppa raset. Hon har tillsammans med forskarna Kristina Riegert och Andreas Widholm i boken ”Kulturjournalistikens världar” visat hur detta har gått till.
Bland annat har kulturredaktionerna stegvis krympts i åratal och slagits samman, mycket på grund av digitaliseringen och ett större fokus på snabb rapportering. Satsningar som gör att kulturjournalistikens särdrag riskerar att suddas ut då kultur inte enbart är synonymt med nyheter.
Ett tecken i tiden
Att allt färre vill annonsera i och läsa vad som står i morgon- och lokaltidningarna, inte minst kultursidorna, har mer att göra med utbud, efterfrågan och prioriteringar snarare än en minskad förståelse för kulturens betydelse.
Journalisterna på de stora dagstidningarna har avslöjats med att vara politiska aktivister snarare än neutrala skribenter. Detta varit på kultursidorna. Då läsarantalet minskat de senaste årtiondena har de ändå kunnat upprätthållas genom diverse statliga (och privata) bidrag och subventioner, samt ägarbyten.
