Den FN-sponsrade Worl Happiness Report (Sv. Globala lyckorapporten) har mätt vilka länder i världen som är lyckligast. Den årliga rapporten bygger på Gallup-undersökningar där deltagarna besvarar frågor och själva får uppskatta sin lycka.
Norden och Finland i topp
Rapporten1 lyfter framförallt upp sex områden som tycks påverka människors känsla av lycka, skriver amerikanska CNN. Dessa är: BNP per capita, socialt stöd, medellivslängd, frihet, generositet och uppfattning om korruption.

Områden där vårt östra grannland Finland verkar stå fortsatt stadigt, säger ekonomiprofessorn John Helliwell – en av studiens grundare – som förklaring till landets årliga topplacering2. Han passar även på att lyfta upp typiskt nordiska egenskaper – eller snarare dygder – som förklaring till ländernas återkommande topplaceringar i rapporten.
– Plånböcker lämnas tillbaka om de tappas på gatan, människor hjälper varandra dag ut och dag in och hälso- och utbildningsmöjligheter håller mycket hög kvalitet.
Finland följs i rapporten av Danmark, Island, Sverige, Israel, Nederländerna, Norge, Luxemburg, Schweiz och Australien. Bland topp tio-placeringarna återfinns alltså samtliga nordiska länder och på fjärde plats ligger Sverige.
Stora förändringar utanför toppen

Länderna som återfinns bland topp-10-placeringarna3 är i princip desamma som före Covid-19-pandemin, men bland de tio efterföljande (plats 10-20) har det skett en del stora förändringar. Bland annat har central- och östeuropeiska länder – framförallt Litauen, Slovenien och Tjeckien – klättrat många placeringar, liksom forna Sovjetrepubliker och östasiatiska länder.
Tyskland, USA och Frankrike har gått i motsatt riktning och återfinns inte längre bland de 20 främsta. Länder i Nordamerika, Södra Asien, Mellanöstern och Nordafrika har också halkat ned på listan sedan fjolåret.
Materiella faktorer inte allt
Rapporten har både i år och tidigare år kritiserats från många håll och kanter – framförallt av samhällsdebattörer och ickevästliga medier – för att vara alltför ensidig och inriktad på materiella faktorer (som kan mätas i siffror), snarare än andliga och livsexistentiella som inte kan mätas.
Den har även kritiserats för att inte ta hänsyn till olika kulturella synsätt på lycka och välmående, som trots allt varierar ganska kraftigt mellan olika folkgrupper och kulturer. Det är fortfarande möjligt att leva i ett av undersökningens toppländer, ha allting man behöver och ändå känna sig olycklig och tom.



