”Återigen en fri människa” – Heberlein lämnar Moderaterna

Ann Heberlein lämnar Moderaterna och sin tjänst som stabschef och budgetchef för det politiska styret i Region Skåne. Hon skriver att hon under en tid har känt sig obekväm med Moderaternas politik, och lyfter fram att partiet röstade för den kontroversiella könsbyteslagstiftningen.

Den moderata profilen Ann Heberlein väljer att lämna partiet efter en tids missnöje. Hon lämnar även sin tjänst som stabschef och budgetchef. I ett inlägg på Facebook skriver Heberlein att hon som anställd av Moderaterna har varit begränsad att tänka, tycka och skriva fritt, och att det är en stor lättnad att hon numera äger rätten att ha åsikter.

Ansåg könsbyteslagen vara katastrofal

En av anledningarna att Heberlein lämnar Moderaterna är att partiet röstade för den kontroversiella könsbyteslagen, som gör det lättare för unga personer att byta kön. I en debattartikel i Aftonbladet skrev Heberlein att könsbyteslagen är en katastrof:

”Att byta kön är ingen liten sak. Könstillhörighet är en grundläggande existentiell fråga, och, förlåt mig min frispråkighet, naturligtvis i grunden en fråga om biologi. Kön är inte något man väljer, utan något man har. Vilken 16-åring vet vem han eller hon är? Tonåren är en fasansfull tid för många, fylld av självtvivel, ångest och oro.”

Hon skriver även att partiets samarbete med Sverigedemokraterna känns besvärande, utan att utveckla vad hon menar med det:

”Anledningen är att ömsesidigt förtroende saknas. Jag har under en längre tid känt mig allt mer obekväm med Moderaternas politik: Jag ogillar den s k informationsplikten, könsbyteslagen är en katastrof, återvandringsstödet tror jag inte på, miljö- och klimatpolitiken är obefintlig, det saknas idéer för sjukvården och skolan, samarbetet med SD känns alltmer besvärande.”

Felaktiga prioriteringar

Heberlein skriver att hon inte anser att det moderata styret i Region Skåne har gjort rätt ekonomiska prioriteringar:

”Framförallt har jag känt mig obekväm med de prioriteringar det moderata styret i Region Skåne gör. Vårdköerna fortsätter att växa, det ekonomiska underskottet stävjas inte, personalen är missnöjd, kollektivtrafiken är undermålig framförallt på landsbygden (vilket i det här fallet innebär hela Skåne utanför Malmö-Lund-Helsingborg regionen). Det enorma problemet med en snabbt växande övervikt bland befolkningen ignoreras liksom den galopperande psykiska ohälsan. Det finns inga förslag, inga visioner, ingen handlingskraft.”

Enligt Heberlein har hennes kritiska hållning till de ekonomiska prioriteringarna inte fallit i god jord, och hon anser därför att det enda valet var att lämna sina uppdrag.