Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Kan digitala centralbankspengar bli politikernas bakväg för att föra in Sverige i eurosamarbetet – trots folkomröstningen 2003? I denna debattartikel varnar Hans Erixon för att den planerade e-kronan kan öppna dörren för omfattande ekonomisk övervakning och ge staten en hittills otänkbar kontroll över medborgarnas pengar. Han pekar samtidigt på kopplingarna mellan centralbankerna, EU och World Economic Forum.
Sedan juni 2020 pågår den Stora Transitionen (The Great Reset), annonserad av World Economic Forum (WEF), FN och de 1 000 största multinationella företagen, syftande till att införa ett nytt globalt ekonomiskt och politiskt system. En nyckelkomponent i denna nya världsordning är den digitala styrningen och övervakningen av individen.
”Vi vet inte vem som använder en 100-dollarsedel idag och vi vet inte vem som använder en 1 000-pesossedel idag. Den stora skillnaden med CBDC är att centralbanken kommer att ha absolut kontroll över de regler och bestämmelser som styr användningen av den formen av centralbanksskuld, och vi kommer också att ha tekniken att genomdriva det.”
– BIS generaldirektör Augustin Carstens (2020)
Ursula von der Leyen, EU-kommissionens ordförande, och Christine Lagarde, ordförande för Europeiska centralbanken (ECB), har starka kopplingar till WEF. Von der Leyen satt i Board of Trustees 2016–2019 och Lagarde sitter där sedan 2008. Christine Lagarde är dessutom förutspådd att bli ny vd för WEF när hennes mandat inom ECB löper ut 2027.
Dessa två damer har i allra högsta grad varit och är drivande i planer och genomförande av CBDC inom EU och eurozonen och har starka band med globalistorganisationer i allmänhet och WEF i synnerhet. Båda har varit med från starten av WEF:s CBDC-arbete.
Vad är CBDC – och hur kan pengarna kontrolleras?
CBDC står för Central Bank Digital Currency och är inte bara ”digitala kontanter”. Det är centralbankernas digitala maktverktyg – en programmerbar digital valuta som de själva ger ut, kontrollerar och kan styra. Till skillnad från kryptovalutor är den helt centraliserad och är i grunden digitala fiatpengar, som vilar på samma bräckliga fiatsystem som dagens kontanter och bankpengar. Den svenska versionen av CBDC kallas e-krona.
Med digitala programmerbara pengar som har inbyggda regler kan staten bestämma hur pengarna får användas. Den kan sätta positiv eller negativ ränta för att uppmuntra eller avskräcka från köp av vissa varor eller tjänster. Den kan också sätta ett utgångsdatum för pengarnas giltighet – på individnivå.
Vill staten kan den med hjälp av den digitala identiteten (SverigeID) och CBDC/e-kronan få direkt insyn i finansiella transaktioner och en total överblick över alla individers transaktioner.
Sveriges Riksbank rekommenderade riksdagen den 3 mars 2026 att starta processen för att införa e-kronan.
Vad är motiven?
Officiellt handlar det om modernisering, billigare betalningar och ”finansiell inkludering”. Verkligheten är mer brutal: kontanterna dör ut, privata digitala pengar (Bitcoin, stablecoins och Facebooks misslyckade Libra) hotar centralbankernas monopol, och politikerna vill ha nya verktyg att styra ekonomin med. Historiskt är det nästa steg i centralbankernas maktutvidgning – från metall till papper till total digital kontroll.
I rika länder är motiven att behålla greppet om pengarna, stoppa privata alternativ och ge sig själva bättre styrmedel. I fattigare länder kallas det ”inkludering” – vilket ofta betyder att fler ska in i det övervakade systemet, under förevändningen att det är en mänsklig rättighet att ha digital identitet och ett bankkonto. Officiellt ska CBDC samexistera med kontanter, men i praktiken är kontanterna redan på väg ut.
Hur började det och vem driver utvecklingen?
Redan på 1980-talet talade den amerikanske professorn och Nobelpristagaren James Tobin om ”deposited currency”. Finland testade Avant på 1990-talet. Kina startade digital yuan 2014, Sverige, Storbritannien och andra följde efter.
Facebooks Libra 2019 blev den verkliga katalysatorn. Då förstod centralbankerna att de måste agera innan de förlorar greppet. Bahamas, Nigeria och Jamaica har redan lanserat CBDC. Över 130 länder arbetar på att införa det. Detta är ingen organisk utveckling – det är en samordnad maktreaktion från Bank for International Settlements (BIS), WEF och Internationella valutafonden (IMF).
BIS började med mer formella utredningar och enkäter 2017–2018 via The Committee on Payments and Market Infrastructures (CPMI). Arbetet intensifierades 2019 med BIS Innovation Hub. Chefen där 2022–2025 var vår nuvarande landshövding i Stockholms län, Cecilia Skingsley.
Cecilia Skingsleys roll i utvecklingen
Cecilia Skingsley är ett tydligt exempel på en ämbetsman som driver samma fråga i olika roller, tidsperioder och forum och därmed går den internationella teknokratins agenda till mötes.
Som vice riksbankschef 2013–2022 drev hon e-kronan och den kontantlösa framtiden. Samtidigt var hon medordförande för WEF:s Global Future Council on the Future of Financial and Monetary Systems 2016–2018.
Som chef för BIS Innovation Hub – den globala centralbanksklubbens innovationscentral – arbetade hon konsekvent för digitala centralbanksvalutor och gränsöverskridande betalningssystem.
Det som framställs som saklig uthållighet är i själva verket en röd tråd av anpassning till den internationella teknokratins agenda: mindre kontanter, mer centraliserad kontroll och ett betalningssystem som lättare kan styras uppifrån.
Hon bidrar också som Agenda Contributor inom WEF till att CBDC-frågan får rätt uppmärksamhet och policyutformning. Efter lång och trogen tjänst belönades hon med ett välbetalt landshövdingsuppdrag.
BIS och WEF samordnar arbetet
2020 kom den gemensamma centralbanksgruppen och principrapporterna. Sedan dess har BIS varit en central aktör i att koordinera forskning, experiment (till exempel mBridge, Dunbar och Aurum) och årliga globala enkäter om CBDC-utvecklingen.
Inom WEF bildades Digital Currency Governance Consortium (DCGC) i samband med lanseringen av The Great Reset i början av 2020. Det samlar mer än 80 organisationer från offentlig och privat sektor, civilsamhället och akademin för att ge ett globalt perspektiv på viktiga policy- och styrningsfrågor.
Centralbankerna själva, via de globalistiska organisationerna Bank for International Settlements (BIS), Internationella valutafonden (IMF) och Group of 20 (G20), driver och koordinerar arbetet. Det finns ingen folklig efterfrågan – det är ett elitprojekt för att skydda monetär suveränitet och utöka kontrollen över medborgarna.
WEF arrangerar konferenser, fungerar som dialogplattform och har tagit fram en Policy-Maker Toolkit samt rapporter om interoperabilitet och wholesale-CBDC.
Men det är BIS och centralbankerna som håller i rodret.
Digital identitet och Sveriges Ena-projekt
CBDC och den digitala identiteten är också huvudkomponenter i WEF:s koncept Digital Public Infrastructure (DPI). WEF driver detta koncept hårt via bland annat FN-initiativet Global Digital Impact (GDI), som ingår i Agenda 2030.
I Sverige driver Myndigheten för digital förvaltning (DIGG) tillsammans med tolv andra myndigheter Ena-projektet, som en delmängd inom WEF:s Digital Public Infrastructure (DPI). Officiellt samlar Sveriges förvaltningsgemensamma digitala infrastruktur gemensamma lösningar som gör det enkelt, säkert och effektivt för offentlig sektor att förbättra sin digitalisering.
Finansieringen av Ena-projektet sker via EU:s coronafond (Next Generation EU), ett tydligt exempel på hur den socialdemokratiske statsministern Stefan Löfven skuldsatte Sverige fyra månader efter WEF:s annonsering av The Great Reset, i syfte att gå den internationella teknokratins agenda till mötes.
Regelverk och internationella principer
Inget bindande globalt regelverk finns, eftersom CBDC är nationella valutor. BIS har spelat den ledande rollen och i oktober 2020 publicerade BIS tillsammans med sju stora centralbanker (inklusive Sveriges Riksbank) en rapport om grundläggande principer (Central bank digital currencies: foundational principles and core features):
- ”Gör ingen skada” – CBDC får inte skada penningpolitisk eller finansiell stabilitet.
- Samexistens – CBDC ska fungera parallellt med kontanter och privata pengar.
- Innovation och effektivitet – systemet ska främja konkurrens och innovation.
Kärnfunktioner inkluderar 1:1-konvertibilitet, låg kostnad, hög säkerhet och tydlig juridisk grund. Internationella valutafonden (IMF) publicerar praktisk vägledning, medan det bindande regelverket skapas på nationsnivå.
Hur fungerar digitala centralbankspengar?
CBDC är i grunden digitala fiatpengar och vilar på samma bräckliga fiatsystem som dagens kontanter och bankpengar – alltså pengar utan inneboende värde, vars värde enbart beror på förtroendet för staten och centralbanken. Skillnaden är att de är helt digitala och programmerbara, samt registreras direkt under centralbankens kontroll.
Retail-CBDC (för privatpersoner) går via digitala plånböcker. Wholesale-CBDC (för banker) används för avräkningar mellan finansiella aktörer. Allt registreras i en ledger (huvudbok) som centralbanken styr och den vanligaste varianten är en hybridmodell där bankerna fungerar som mellanhänder.
EU:s planer på en digital euro
EU-kommissionens och ECB:s plan är att CBDC (e-euron) ska vara infört inom EU:s euroländer år 2029, detta i enlighet med WEF:s tidplan för ”The Great Reset”.
Implementeringen av CBDC går framåt på det tekniska och operativa planet (regelverk, pilotförberedelser, Pontes, tillgänglighetstester och marknadsengagemang).
Den stora osäkerheten är den politiska beslutsprocessen: lagstiftningen måste slutföras 2026 för att hålla 2027-piloten och 2029-utgivningen. Innehavsbegränsningar, exakta integritetsregler och vissa offlinedetaljer justeras fortfarande i förhandlingar mellan rådet, parlamentet och kommissionen.
Pontes är arbetsnamnet för införandet av wholesale-CBDC (e-euro). Implementeringen påbörjades redan i september 2026 eftersom den inte kräver några nya lagändringar.
ECB betonar konsekvent att den digitala euron ska komplettera – inte ersätta – kontanter, och att slutligt beslut om utgivning tas först när lagstiftningen finns på plats.
Utvecklingskostnaderna för en CBDC-baserad e-euro uppskattas till cirka 1,3 miljarder euro fram till första utgivning och de årliga driftskostnaderna till cirka 320 miljoner euro från 2029.
Riskerna som de helst inte pratar om
Integritet är den stora stridsfrågan. Onlinebetalningar går via mellanhänder. Offlinebetalningar ger mer skydd men har begränsningar och risk att pengarna försvinner med telefonen. Innehavsbegränsningar dödar sparfunktionen och ökar risken för ”bank runs”, alltså bankrusningar. Centraliserad arkitektur innebär cyberrisk. ECB lovar att den inte ska vara programmerbar – men tekniken finns där.
Designåtgärder som pseudonymisering och offlinefunktioner försöker lugna kritikerna. Det räcker inte. Garantierna är politiska, inte tekniska – och politiken kan ändras.
All övervakning drabbas förr eller senare av politisk ändamålsglidning, både i syfte och metod. Frågan är väl vem man ska tro att ECB-chefen Christine Lagarde har sina sympatier för, hennes eventuella framtida arbetsgivare WEF eller det europeiska folket som inte har efterfrågat denna reform?
E-kronan – Sveriges väg mot digitala centralbankspengar
I Betalningsrapport 2026, utgiven i mars 2026, rekommenderar Riksbanken riksdagen att en utredning tillsätts om nödvändiga lagändringar för att möjliggöra en e-krona och om riksdagen beslutar att Riksbanken ska få ge ut en sådan. Utredningen föreslås tillsättas när förordningen om den digitala euron är färdigförhandlad och ECB fattat beslut om utgivning.
Med denna rekommendation har Sverige startat resan mot att införa CBDC (e-krona). Mycket talar för att svenska riksdagspolitiker i och med detta kommer att köra över 2003 års folkomröstningsbeslut om euron och tvinga in Sverige i ett digitalt eurosamarbete.
Slutsats: Hotet mot den ekonomiska friheten
Ett införande av e-kronan (Sveriges CBDC) och en eventuell digital euro, i kombination med den digitala identiteten (SverigeID), är en stor risk. Det kan urholka individens finansiella och personliga integritet i grunden.
Med digitala och programmerbara centralbanksvalutor kan staten och centralbanken få direkt insyn och kontroll över varje individs och företags transaktioner. Till skillnad från kontanter – som är anonyma och decentraliserade – registreras alla rörelser i en ledger som centralbanken styr.
Genom att koppla e-kronan till den digitala identiteten kan myndigheter i realtid se vad, när och varifrån individen köper, sätter in eller tar ut pengar. Pengar kan förses med inbyggda regler: begränsningar för vad de får användas till, positiv eller negativ ränta för att styra beteende, eller utgångsdatum som tvingar fram viss konsumtion.
Detta innebär en förskjutning från privat ekonomisk sfär till statlig övervakning.
Integritetsskydd som pseudonymisering eller offlinefunktioner är otillräckliga, eftersom de är politiska löften snarare än tekniska garantier – och politiken kan ändras. Innehavsbegränsningar undergräver dessutom sparandet, medan den centraliserade arkitekturen skapar cyberrisker och potentiell total kontroll.
Detta är inte en neutral teknisk modernisering, utan en del av en bredare teknokratisk agenda där digital identitet och CBDC utgör byggstenar för mer omfattande digital styrning. Officiella motiv som ”finansiell inkludering” och effektivitet väger lätt mot förlusten av den anonymitet och frihet som kontanter ger.
I praktiken öppnas dörren för att staten kan övervaka, begränsa eller styra individens ekonomiska handlingsutrymme på ett sätt som tidigare varit omöjligt.
Kommer också våra politiker att utnyttja ett införande av CBDC i Sverige för att tvinga med oss i eurosamarbetet? Mycket talar för det.
Skribent: Hans Erixon
Tack för ditt gedigna arbete Hans det uppskattas verkligen!!
Instämmer