DEBATT: Det korrupta systemet och deras lakejer

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.

Denna artikel är ursprungligen publicerad på Kulturbilder och återpubliceras här på Frihetsnytt med deras godkännande.

Media, public service och opinionsbildare har visat att demokrati för dem främst handlar om de etablerade åtta riksdagspartierna.

De stora medierna, public service och många tongivande opinionsbildare har systematiskt byggt upp ett system där valkompasser, debatter, reportage och analyser nästan uteslutande kretsar kring de partier som redan sitter i riksdagen. Partier utanför denna cirkel behandlas som icke-existerande eller som något som ska tystas. Det mest konsekvent nedtystade partiet är Alternativ för Sverige. Paradoxalt nog är det samtidigt det enda parti som tydligt och konsekvent står för utträde ur EU, nej till Nato, nej till DCA-avtalet och en politik som sätter stopp för den massinvandring och et folkutbyte som riskerar att göra det svenska folket till en minoritet i sitt eget land.

Torgmötena som medierna undvek

Under valrörelsen i år har Alternativ för Sverige genomfört en omfattande turné med många torgmöten runt om i landet – uppgifterna pekar mot omkring 45–50 möten under den intensiva perioden. Dessa möten har inte varit tomma ceremonier. Ungdomar och äldre har samlats i stora skaror. Publiken har varit stor, mötena bejublade och partiledaren Gustav Kasselstrand har mötts med den sortens entusiasm som man annars förknippar med rockstjärnor snarare än politiker.

Hans tal har innehållit konkreta förslag om hur Sverige kan återta kontrollen över sin suveränitet: att lämna de överstatliga strukturer som binder landet till Bryssel och Washington, att prioritera det egna folkets demografiska överlevnad och att föra en politik där svenskarna inte längre behandlas som en paria i det egna landet.

Denna verklighet – levande, folkligt förankrad och politiskt radikal i förhållande till etablissemanget – har mötts av nästan total tystnad från de stora redaktionerna. När medierna överhuvudtaget nämner partiet sker det ofta i form av stigmatisering snarare än saklig granskning av dess förslag. Valkompasserna som public service och de stora tidningarna konstruerar är utformade så att de åtta riksdagspartierna framstår som det enda relevanta spektrumet. Alternativ utanför detta spektrum sorteras bort.

Alternativmedia som svikit sin egen kritik

Än mer anmärkningsvärt är att flera profiler inom det som kallas alternativmedia – personer som under åratal byggt stora följarskaror på kritik mot invandringspolitiken, EU och den etablerade ordningen – har valt att aktivt tysta eller marginalisera Alternativ för Sverige. Många av dem har i stället uppmanat sina följare att stödja Tidöregeringen eller Sverigedemokraterna.

Facit för den politiken är tydligt. Sverigedemokraterna röstade ja till Nato-medlemskapet och DCA-avtalet. De accepterar fortsatt EU-medlemskap och driver inte aktivt utträde. Sedan 2022 har invandringen legat på höga nivåer. Över 400 000 uppehållstillstånd ha delats ut sedan valet 2022.

Den demografiska trenden har inte brutits på det radikala sätt som många har krävt. Ändå väljer vissa opinionsbildare att ge sitt stöd till denna linje – en linje som inneburit fortsatt anpassning till EU, Nato och de intressegrupper som verkar från Bryssel, Washington och andra håll, inte minst Israel-lobbyn.

Det är en märklig utveckling. Människor som i åratal klagat på att Sverige globaliseras, att lojaliteten ligger hos främmande makter snarare än det egna folket, och att de etablerade partierna sviker, uppmanar plötsligt sina följare att rösta på just de partier som genomfört eller möjliggjort denna politik. När Sverigedemokraterna öppet visat lojalitet med samma ideologiska grundvalar som de stora medierna – stöd till Nato, acceptans av EU-ramverket och en mer pragmatisk hållning till vissa internationella lobbyintressen – ökade också deras acceptans i delar av etablissemanget. Det är ingen tillfällighet. När SD tydligt började arbeta för Israel fick partiet mer stöd av den press som arbetar förr främmande intressen.

Bojkott som konsekvens

Facit över de åtta riksdagspartierna ligger öppet. De har, i olika konstellationer och under olika regeringar, accepterat eller drivit den politik som lett till förlorad suveränitet, demografisk förändring och ett land där svenska intressen ständigt får stå tillbaka. Att fortsätta uppmana till röstning på dessa partier, samtidigt som man hävdar att man står för något annat, är inte konsekvent. Det är landsförräderi.

Därför är förslaget enkelt och konsekvent: totalbojkotta de aktörer – oavsett om de kallar sig mainstream eller alternativ – som systematiskt försöker styra opinionen tillbaka till de åtta riksdagspartierna. Demokrati handlar inte om att välja mellan varianter av samma övergripande politik. Den handlar om att verkliga alternativ ska få synas, höras och prövas. Så länge medierna, public service och stora delar av opinionsbildningen vägrar detta, visar de att deras engagemang för demokrati är villkorat. Det är villkorat av att resultatet stannar inom de ramar de själva godkänt.

Alternativ för Sverige har, genom sina torgmöten och sin tydliga linje, visat att det finns en publik som vill höra något annat. Att den publiken mötts av tystnad snarare än debatt säger mer om etablissemanget än om partiet.

Här är några alternativmediaprofiler som man bör bojkotta helt och hållet eftersom de inte lanserar några alternativ utan vill befästa en politik som söndrar vårt land. De har uppmanat sina följare att rösta på Tidöregeringen eller SD eller tystat ned existensen av Alternativ för Sverige samtidigt som vissa av dem tigger pengar, som i praktiken går till reklam för ett korrupt system. Det är dags att skilja agnarna från vetet. Bojkotta dessa oseriösa aktörer:

Nick Alinia
Swebbtv
Ingrid och Maria
Jeff Ahl
Jonas Nilsson
Insikt24
The Golden One