Biståndspengar kastas ut över en mängd olika projekt, utan någon egentlig transparens eller insyn. Nu går en känd borgerlig debattör ut och påstår att Sida ljuger. Detta efter att Myndighetens årsredovisningar inte visat sig stämma.
Frihetsnytt har återkommande kunnat rapportera om att biståndspengar löpande betalas ut utan någon egentlig kontroll att de gör mätbar nytta. 56 miljarder av svenska skattebetalares pengar går till ofta oklara målsättningar med begränsad transparens.
Regeringens försök att genomföra vissa uppstramningar, till exempel att pengarna skall skötas centralt av Sida i stället för genom korrumperade lokala civilsamhällesorganisationer, har väckt ont blod hos många som arbetar med bistånd. Det har funnits en oförståelse för att biståndspengarnas nytta skall kontrolleras.
Sida ljuger

Nu går en känd borgerlig debattör, Peter Wennblad, biträdande chef och ledarskribent på Svenska Dagbladet, ut med en ledartext och påstår att Sida systematiskt ljuger.
Bakgrunden är en rapport från den statliga kommittén Expertgruppen för biståndsanalys som säger att det inte går att lita på Sidas årsredovisning. Rapporten kom fram till att Sidas årsrapporter visar ”en ofta bristfällig överensstämmelse mellan originalkällan och det resultat som rapporteras.”
Det vill säga att det som står i årsrapporterna stämmer inte. Statistiken har friserats för att Sidas verksamhet skall framstå som mer fördelaktig än den är.
Felen är ofta av väldigt allvarlig och uppseendeväckande karaktär. Ett exempel är att en extra nolla helt enkelt lagts på en ofördelaktig siffra, vilket gör att ett misslyckat sysselsättningsprogram i Etiopien framstår som extremt lyckat.
Ett svart hål
Peter Wennblad menar att förtroendet för hela myndighetssverige kan undergrävas.
För att en regering ska kunna fullgöra sin grundlagsfästa uppgift att styra riket, är det helt avgörande att den kan lita på sina myndigheter. Inte minst eftersom myndigheterna arbetar självständigt, samtidigt som regeringen bär det politiska ansvaret för allt de tar sig för, skriver Wennblad.
Skribenten menar också att den bristande transparensen gör det svenska biståndet till ett svårt hål som slukar resurser, men utan att ge något tillbaka.




Gissar på svensk allmoge, tidigt 1800-tal, men kan ha fel.