Jallow petades från Vänsterpartiet – nu kallar han även dem ”rasister”

Efter att ha petats från toppen i Malmö går V-profilen Malcolm Momodou Jallow till angrepp mot sitt eget parti. I en intervju pekar han ut kritiken mot honom som ”rasism” och riktar anklagelserna rakt in i Vänsterpartiet. Utspelen väcker reaktioner, inte minst eftersom samma förklaring återkommer gång på gång när Jallow ifrågasätts.

I en intervju med vänstertidningen Dagens ETC bryter den tidigare V-toppen Malcolm Momodou Jallow tystnaden efter att ha petats från förstaplatsen till sjätte plats på Vänsterpartiets riksdagslista i Malmö. Petningen kom efter att anonyma anklagelser om bland annat maktmissbruk lagts fram kort före en avgörande valkonferens, där ombud från hela Skåne deltog och röstade fram en ny lista.

I intervjun lägger Jallow stort fokus på hur processen gått till och hävdar att han inte fått möjlighet att bemöta uppgifterna innan beslut fattades. Det går dock inte lång tid innan han själv presenterar orsaken till petningen, vilket dominerar intervjun.

Återkommer till samma förklaring

En tydlig röd tråd i intervjun är att Jallow konsekvent avfärdar kritik mot honom som ”rasism”. Oavsett om det handlar om hur han och hans agerande beskrivs av andra, varför han petats eller hur processen gått till, landar han i samma slutsats.

– Det är ett välkänt rasistiskt mönster. Det är ett av de mest effektiva sätten att underminera ens trovärdighet, att beskriva någon som arg, aggressiv och andra stereotyper. Det har använts i århundraden för att misstänkliggöra svarta män.

Han utvecklar resonemanget ytterligare genom att koppla själva petningen till detta och menar att det inte handlar om interna motsättningar eller saklig kritik, utan om något annat.

– När man inte lyckas besegra mig demokratiskt i Malmö, då valde de att använda rasistiska stereotyper och smutskastning istället, säger han, utan att ge något konkret exempel på vad ”rasismen” består i.

Fokus flyttas bort från kritiken

I intervjun framgår att det finns kritik mot Jallows agerande inom partiet, men detaljerna kring vad den består av behandlas sparsamt. Istället handlar stora delar av resonemanget om hur han upplever att han beskrivs och tolkas av andra.

– Istället för att bemöta vad jag säger eller gör, så förskjuts det till hur jag uppfattas.

Han själv går dock inte in närmare på anklagelserna som finns och skjuter själv över det till att det skulle handla om ”rasism”. Han hänvisar till att personer som tidigare berömt honom nu riktar kritik mot hur han sköter sin roll. Huruvida det finns fog för kritiken bemöter han inte, utan allt är endast på grund av ”rasism”.

Reaktioner: ett återkommande mönster

Efter publiceringen har intervjun snabbt fått spridning och kommenterats brett. I sociala medier lyfts att samma typ av förklaring återkommer i flera olika sammanhang när Jallow möter kritik.

”Det är alltid är rasism när saker går emot Malcolm Momodou Jallow, det är välkänt.”

Detta kopplas också till tidigare uttalanden där han attackerat Sverige och svenskarna, beskrivit Sverige som präglat av ”strukturell rasism” och återkommande slungat anklagelser mot svenskarna. Detta trots att det är de ”rasistiska” svenskarna som låtit honom komma till Sverige och bygga upp sin politiska karriär. Mot den bakgrunden framstår intervjun för många som en fortsättning på samma linje, nu riktad mot det egna partiet.

Anklagelsen: Vänsterpartiet är ”rasistiskt”

Det som gör situationen särskilt uppmärksammad är att anklagelserna denna gång riktas internt. Vänsterpartiet har länge profilerat sig som ett av de mest uttalade ”antirasistiska” partierna i Sverige, och frågan om rasism har varit central i både retorik och politik.

Intervjun trasslar även in sig i den identitetspolitik som präglat de västerländska vänsterrörelserna de senaste årtiondena. Det tas upp att en av Jallows främsta kritiker, Banesa Martinez, själv är ”rasifierad” och att partiledaren Nooshi Dadgostar kom till Sverige som flykting. Istället pekas de ut som en slags ”hantlangare” till det ”vita förtrycket”, utan att förtydliga på vilket sätt de vita bär någon skuld till hans fall.

Att en av partiets egna toppnamn nu beskriver interna beslut, partikamrater och valprocesser i just de termerna ger konflikten en ovanlig prägel. Det innebär att samma begrepp som ofta används i politiska angrepp utåt nu används för att beskriva en intern maktkamp.

Frihetsnytts chefredaktör Victor Eriksson ser detta som en ödets ironi.

– Det här kan knytas till det jag sade förra veckan om att ”revolutionen äter sina barn”. Här ser vi återigen på kort tid hur vänstern faller offer för den ”rasism”-tourettes man hållit igång så länge. Det är de som hållit igång och uppmuntrat personer som Jallow i alla år och nu vänder sig deras egen skapelse mot dem, även om jag är tveksam till att särskilt många kommer ta honom på allvar, vilket inte verkar ha varit fallet såhär långt.