Krönika: Sverige – En demokrati utan moralisk kompass

Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. 
Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.

I denna krönika går Helen Osieja igenom begreppet ”demokrati” och hur de svenska politikerna hycklar om dess innebörd och tillåter allvarliga övergrepp.

Demokrati har visat sig vara det mindre onda av alla andra styrelseskick, på grund av människans natur. För Aristoteles var den bästa formen av styre en monarki; ändå ansåg denne klassiske filosof att den korrumperade formen av monarki, tyranni, var den värsta formen av styre. Exempel på tyrannier är många – “härskare” som endast styr för sin egen vinning och ser sina undersåtar som medel för att uppnå sina egna mål.

Men i motsats till vad majoriteten tror, försvarade inte Aristoteles demokrati. För denne filosof var demokrati den perverterade formen av ‘politiskt styre’. Demokrati för Aristoteles kännetecknades av många som styr i sitt eget intresse snarare än för det gemensamma bästa. Han kritiserade demokratin för att tillåta demagoger vinna makt genom att manipulera väljarna, vilket kunde leda till instabilitet och slöseri med resurser.

Det minst onda

Som pedagog och försvarare av demokratin är jag medveten om att denna styrelseform är långt ifrån felfri, även om den har visat sig vara det mindre onda jämfört med andra styrelseskick som existerar under 2000-talet, såsom autokratier och teokratier. Men om demokratin ska fungera för det gemensamma bästa är det av största vikt att medborgarna är utbildade och att de har en moralisk kompass, en uppfattning om vad som är rätt och vad som är fel.

Att döda civila, finansiera terroristorganisationer för att sabotera sina motståndare, bomba sjukhus, skolor och marknader utan urskillnad medan man spelar offer är en vanlig taktik som Israel använder för att ockupera palestinskt territorium, vräka dess medborgare från sina hem och genomföra plundring och andra krigsbrott. Det är sant att, i formell bemärkelse, Israel är den enda ”demokratin” i Mellanöstern.

Trots detta är det en demokrati där endast medborgare av en viss religion eller etnicitet åtnjuter fulla rättigheter, medan alla andra anses vara andra klassens medborgare, om de alls anses vara människor.

Politiker försvarar folkmord

Situationen har eskalerat till den grad att den beryktade israeliska statschefen åtalas av Internationella brottmålsdomstolen (ICC) för krigsbrott och brott mot mänskligheten. Det är därför otroligt att en svensk politiker från “Kristdemokraterna” vill göra det obligatoriskt för personer som ansöker om svenskt medborgarskap att erkänna Israel, som inte bara är en entitet byggd på stulen mark med utländska skattebetalarnas pengar, utan som systematiskt bryter mot folkrätt.

För Alice Teodorescu Måwe bör erkännandet av den sionistiska entiteten, byggd på stulen mark och finansierad med amerikanska skattebetalarnas pengar, vara ett krav för att erhålla svenskt medborgarskap. Tyvärr är inte fru Teodorescu den enda svenska politikern från ett demokratiskt parti som försvarar folkmord och andra brott mot mänskligheten. Liberalerna och Sverigedemokraterna är inte bättre.

Detta är skandalöst, inte bara för att det visar på de svenska politikernas underkastelse inför den sionistiska entiteten, utan också för att det är bevis på att Teodorescu, som påstår sig ha studerat juridik, ignorerar de grundläggande principerna för folkrätt och försvarar folkmord.

Människovärdet avgörs av etnicitet

Etniciteten eller religionen hos de över 100 000 offer för sionistiska brott mot mänskligheten är irrelevant inom folkrätt. Ett människoliv är ett människoliv, oavsett hudfärg, språk eller nationalitet. För fru Teodorescu, som representerar Sverige i Europaparlamentet, beror värdet av ett människoliv på faktorer som etnicitet och religion, precis som det gör för krigsförbrytare.

Det är otroligt att Pär Öberg, en av ledargestalterna för Nordiska Motståndsrörelsen, ett nationalsocialistiskt parti, har visat mer empati och medkänsla för de palestinska civila än fru Teodorescu, som föddes i Rumänien under Ceausescus brutala styre och kom till Sverige som flykting.

Som demokrat tror jag på principen om jämlikhet – inom en stat, jämlikhet för alla medborgare inför lagen, och i det internationella samfundet, jämlikhet för alla stater. Öberg tror uppenbarligen inte på jämlikhet för alla medborgare inför lagen och skulle aldrig erkänna mitt medborgarskap på grund av min blandade etnicitet. Men i en intervju fördömde Öberg starkt folkmordet och de brott som begås av den sionistiska entiteten mot det palestinska folket.

Nordiska Motståndsrörelsen har en moralisk kompass som Teodorescu saknar

Ur ett etiskt perspektiv har Öberg en moralisk kompass som Teodorescu uppenbarligen saknar. Om Pär Öberg kallar mig för en blandras eller en individ av främmande ras, dödar eller skadar det mig inte. Som mexikansk medborgare med svenskt medborgarskap är det exakt vad jag är.

Däremot har vita fosforbomber bränt tusentals palestinska barn levande, och urskillningslösa bombningar som genomförts av den sionistiska entiteten har utrotat omkring 5 procent av den palestinska befolkningen – huvudsakligen kvinnor, barn och äldre.

Fru Teodorescu representerar ett parti som kallar sig kristet och demokratiskt. Denna politiker ignorerar uppenbarligen kristendomens grundprinciper, och även om hon valts demokratiskt, denna kvinna försvarar massmördare och rättfärdigar brott mot mänskligheten.

I valet och kvalet

I en hypotetisk situation där jag var tvungen att välja mellan Nordiska Motståndsrörelsen – som inte bara ser mig som en blandras och en individ av främmande ras, utan också skulle avskaffa demokratin när de kom till makten – och det parti som representeras av fru Teodorescu skulle jag inte veta vem jag skulle rösta på. Kanske det klokaste beslutet skulle vara att ge upp mitt svenska medborgarskap och återvända till Mexiko, mitt hemland.

Det står klart att ett demokratiskt system inte garanterar en moralisk kompass, eller respekt för folkrätt. Svenska politiker, liksom amerikanska politiker, skulle ha mycket att vinna på att studera aristotelisk etik och ta en grundkurs i folkrätt.

Skribent: Helen Osieja