Mitt i ett globalt handelskaos stoppar S, V och MP regeringens försök till nya frihandelsavtal. ”I grund och botten är det ju Trumps politik som de driver”, säger utrikeshandelsminister Benjamin Dousa.
När regeringen föreslog ett snabbspår för att snabba upp handelsavtal röstade Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet nej.
– Regeringen sökte stöd i riksdagen, vilket vi fick en majoritet för. Men S, V och MP är emot det, i EU-nämnden röstade de nej till att öppna upp och ge Kommissionen mandat för mer flexibla frihandelsförhandlingar, säger Benjamin Dousa till Tidningen Näringslivet.
”Det är ju Trumps politik”
Dousa pekar på hur vänstern i praktiken driver samma politik som USA:s tidigare president.
– Vi har ett näringsliv och en fackföreningsrörelse och flera partier som är för frihandel. Men vi har också partier som faktiskt är emot frihandel visar det sig. I grund och botten är det ju Trumps politik som de driver, vilket skulle slå direkt mot svenska företag.
Företagare förvirrade – tulljour införs
För att möta företagens oro har regeringen nu lanserat en särskild tjänst:
– De senaste veckorna har jag träffat flera hundra företagare som säger att de inte vet vad som gäller. […] Dessa frågor ska man nu enkelt kunna få svar på i tulljouren som kommer att ha öppet på vardagar.
Lösningen: mindre avtal – snabbare och friare handel
Dousa förespråkar smalare och mer praktiska avtal som fokuserar på själva handeln – inte på klimatvillkor och byråkrati som bromsar utvecklingen.
– Det är klart att i ett handelsavtal så behövs det en kärna standardiseringsfrågor, djurrättsfrågor och liknande som måste vara en del av handelsavtalet. Men de behöver inte vara så breda som de är nu. Hellre att vi får handelsavtal som handlar om handel än inget avtal överhuvudtaget.
Han menar att detta är nyckeln för att ge svenska företag spelrum, säkra investeringar och stärka Sveriges självständighet i en orolig värld.
– Dessutom så finns det flera länder som det skulle vara svårt att överhuvudtaget få till ett handelsavtal med om man inte öppnar upp för mer rena avtal, till exempel länder som Indien, Malaysia och Indonesien. Ska man ta in allt mellan himmel och jord blir det inget avtal i stället.
