Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
I denna krönika går skribenten Jara Carell igenom den tyske författaren Ernst Jüngers syn på teknologiska förändringar, såsom de skildras i verket Glasbin.
Ernst Jüngers (28 mars 1895 – 27 februari 1998) liv var som att blicka in i en tidsmaskin. Det fanns inte ett område som han lämnade outforskat: han var en poet, krigare, psykonaut och filosof. Han stred i båda världskrigen och blev dekorerad med järnkorset. 1982 tilldelades han Frankfurt am Mains Goethepris.
Hans författarskap var omfattande, bland meriterna finner man titlar som Psykonauterna (tyska: Annäherungen, 1970), en drömsk självbiografi genom narrativet droger och rus som visar hur spränglärd Jünger var. Om nationalsocialismens maskinella hjul som byggde en stat på blod och hemskheter skrev han den beryktade romanen På marmorklipporna (tyska: Auf den marmorklippen, 1939).
Ett verk som påverkade science fiction-genren
Med den profetiska romanen Glasbin (tyska: Gläserne bienen, 1957) var han nydanande inom science fiction-genren. Glasbin lämnar mycket i dunkla slöjor, vi får inte veta vilken tid det är eller hur gammal huvudpersonen ska vara. På så vis är berättelsen tidlös, och det fungerar utmärkt för Jüngers historiepessimism. De futuristiska visionerna lämnar stora funderingar om människans och samhällets kugghjul.
Den yttre handlingen är mindre av intresse, utan fungerar mer som ett ramverk åt narrativet som berör temat dystopi och existentialism i en värld som är i ständig utveckling. Vi följer vår huvudkaraktär, den deklasserade krigsveteranen Richard, i en tid av arbetslöshet under miserabla förhållanden.
Han försöker hålla huvudet uppe genom att ta kontakt med sin forne stridskamrat inom Lätta kavalleriet, en man vid namn Twinnings, som har djupgående kontakter ifrån samhällets alla skikt.
Detta leder Richard till ett möte med industrimagnaten Zapparoni. Zapparoni står till förfogande med ett jobberbjudande. Det är ett ljusskyggt arbete, som passar en veteran som redan fått uppleva amoraliska handlingar i kriget. Richards heder sätts på prov under en tid som har ersatt färgsprakande och dekorativa uniformer mot gråklädda arbetare i skyttegravar som går i stöpet en masse.
Mekanistiska vidunder som ”järnsköldpaddor” och ”järnormar” stryker över slagfälten i form av gigantiska pansarvagnar och långa tåg som transporterar mängder med soldater, vars blod fungerar likt växtmedel åt det sargade slagfältet.
Hedern ställs mot samhället
Hedern som Richard bär på har en klangbotten, där heroism ställs i konfrontation med samhällets nya förvandlingar, vilket upplevs som att gå till attack mot stridsvagnar med häst och lans. Berättelsen utspelas nämligen i en värld parallellt med vår egen. Det är en värld som har erfarit en uppsättning teknologiska framsteg, vilket har resulterat i en blomstrande robotik som är mycket snarlik artificiell intelligens.
Denna värld målas upp som fientlig mot människan, och trots att den har sått frön till blomstrande industrier så har den i mångt och mycket verkat som dödsstöten för många andra värden.
Historia som rör sig i cykler
Jüngers syn på historien är att den rör sig i cykler, vilket innebär att det kanske finns en ljusglimt för att komma till en tid då människan återigen trevande finner sina värden. Allting är således inte genomsyrat av pessimism.
Richard är en dagdrömmare och spenderar merparten av berättelsen i Zapparonis trädgård, där drömmer han sig tillbaka till kriget, idealismen och ungdomen. Tillbakablickarna är väldigt brutala, och hela boken är dränkt i dystopiskt hallucinatoriska scener. Det står utan tvivel att Jünger för sin talan genom huvudkaraktären. Richards grubblerier påminner nämligen om Jüngers konstanta brottande med nihilismen.
Jünger och tekniken
Den trista verkligheten är att Jünger dog som pessimist i en värld som drivs av stora mekaniska hjul. Det verkade för Jünger aldrig så intressant vem som kontrollerar tekniken, utan tekniken i sig själv är människofientlig och klädd i onda förtecken. En av dessa berörda farhågor avhandlade äventyraren, vilket inom det jüngerianska drömlandskapet både är en operatör och arketyp.
Jünger menade att en alltmer förtätande värld med flygplan som fyller himlavalvet och snabbtåg som drar långa streck över landet lämnar föga mark outforskad. Denna farhåga verkar dock vara en fantasilös motsägelse till det kända uttalandet Jünger gav om frihetens värde: “Jag hade lika mycket frihet under ockupationstiden i Tyskland som jag hade dessförinnan”.
Glasbin publicerades 2021 som nyutgåva av bokförlaget Augusti och kan köpas hos Bokförlaget Augusti.
Skribent: Jara Carell
