Feminismen har under lång tid beskrivit staten som ett patriarkat där män dominerar makten. Nu presenterar två forskare en kartläggning som pekar i motsatt riktning och hävdar att utvecklingen gått så långt att statens eget jämställdhetsmål inte längre uppfylls.
Erik J Olsson, professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet, och Catharina Grönqvist Olsson, fristående forskare och författare, går på Svenska Dagbladets debattsida till angrepp mot bilden av den svenska staten som ett patriarkat. I debattartikeln, som bygger på deras nya bok Det nya matriarkatet: en kartläggning av feminiseringen inom staten, hävdar de att kvinnor numera dominerar stora delar av den statliga sektorn.
”Målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Vår kartläggning visar emellertid att makten att påverka inom staten är allt annat än jämnt könsfördelad”, skriver forskarna.
Enligt kartläggningen hade 80 procent av myndigheterna en majoritet kvinnliga anställda vid utgången av 2024. På över hälften av myndigheterna utgjorde kvinnor mer än 60 procent av personalen, medan endast sju procent fortfarande var mansdominerade. Samtliga departement uppges dessutom ha kvinnlig majoritet.
Kritiserar statens jämställdhetsarbete
Forskarna menar att staten fortsätter att bedriva jämställdhetspolitik som om män fortfarande dominerade den offentliga sektorn. De pekar på att mansdominerade myndigheter fått instruktioner om att förbättra könsbalansen, medan motsvarande krav inte ställts på kvinnodominerade myndigheter.
”Egendomligt nog verkar staten själv ignorera det faktum att könsbalansen de senaste 20 åren sakta men säkert tippat över från det manliga till det kvinnliga”, skriver forskarna.
De avslutar med en fråga om hur staten tillämpar sitt eget jämställdhetsmål:
”Frågan är vad som görs för att motverka detta. Eller bryr sig staten bara om jämställdhet om män sitter på makten?”, skriver forskarna.
Inte konstigt att landet ser ut som det gör när det styrs av höns.
Det är varken ett faktum att alla individer bör ha lika stort inflytande över alla beslut eller att individer från båda könen bör vara lika representerade med avseende på antal.
Tvärtom är det lämpligt att meritokratiska principer tillåts gälla framför pk-propagerande dumskallars idiotier om en verklighet som inte existerar.
Däremot är det högst önskvärt och rimligt att folkgemenskapen inom den homogena nationalstaten har en utbildnings- och prioriteringsstruktur som underlättar för de mest lämpliga att få det inflytande som deras begåvning och kunskapsnivå rimliggör. Det vill säga den totala motsatsen till kommunistdiktaturer och i hög grad även en motsats till den degenererade liberala demokraturen som prioriterar globalisternas makt framför folkets väl.
Praktexempel är Vattenfalls sk VD med en oförtjänt hög MONSTERHÖG Lön som hon definitivt inte förtjänar. Var har de hittat detta fullständiga HÖNS någonstans?
Nåde oss alla om Haggan Maggan med hennes V avskum vinner valet Sep 2026.
LÄNGE LEVE VICTOR ORBAN, JAVIER MILEI, ROBERT FICO & NAYIB BUKELE BL A
Körringväldet i Sverige är utbrett det är sen gammalt. Det visar sig i all sin bedrövlighet. Inte minst på mig- verket!
Jag håller med dessa fruntimmer dom förstör allt. Dom borde tillbaka till spisen.
Ja helt rätt nu är de på rymmen men när jag växte upp då visste de sin plats i köket och höll sig där.
Vad gäller ”kärringvälden” och att de ”ska tillbaka till spisen” tror jag att dylika argumentationer riskerar att bli kontraproduktiva. Men visst skulle det i sak vara mer lämpligt om ett troligen stort antal kvinnor arbetade i hemmet lite närmare familjen. Samtidigt torde det vara möjligt att ”äta kakan och ha den kvar”.
Det knasiga är att ”vårt” samtidsnarrativ är att kvinnor INTE ska syssla med det de är mest biologiskt disponerade för att göra så bra som möjligt. Och detsamma gäller männen som enligt ”vår” pervokultur är maximalt föredömliga som omanliga kärringar, helst bögar.
Det vettiga är således en sund kulturell grund som uppmuntrar individer att göra det de är mest biologiskt lämpade att göra, samtidigt som diskriminering och förbjud mot undantag riskerar att skapa ett totalitärt samhälle. Det vill säga, det absolut viktigaste är att återupprätta meritokratin genom att formalisera avståndstagandet från den dumhetskult vi lever i (kakistokrati).
I ett sunt samhälle baserat på kärlek, folkgemenskap och meritokrati besjälas folket av en inre övertygelse och inspiration för att göra sitt allra bästa enligt sina förutsättningar för sin familj, sin släkt, sitt folk, sin ras (etniska grupp), sin art, sin djurgrupp och så vidare. Därmed behövs varken illa dold diskriminering i form av ”positiv särbehandling” eller kvotering. I stället behövs respekt för kunskap, kompetens och förmåga att skapa resultat.
Mycket bra kommentar. Visar på en insikt om det som gynnar ett samhälle och människorna som skapar det i gemenskap för en fortsättning.