En vänterkristen profil med kopplingar till våldsvänstern sprider nu grova och allvarliga lögner om Frihetsnytt. Syftet är att smutskasta oss, skrämma bort människor från att våga medverka och få allmänheten att ta avstånd. Men anklagelserna är byggda på vantolkningar och rena osanningar. Därför bemöter vi dem nu, punkt för punkt.
Vad handlar påhoppet om?
Bakom attacken står Mikael Grenholm, en religionshistoriker på den yttersta vänsterkanten. Han är känd för att ha polisanmält Jimmie Åkesson för hets mot folkgrupp när denne använde ordet “folkutbyte”, för att sprida vänsterextremt innehåll på X och för sina kopplingar till profiler som Tobias Hübinette.
Grenholm följer dessutom flera extrema och i vissa fall våldsromantiska profiler på X, bland andra Bilan Osman, Ingrid Eckerman, Högerkollen, Återställ våtmarkerna, Victor Pressfeldt, Ulf Bjereld och Eva Märta Granqvist.
I sin artikel i Hemmets Vän radar Grenholm upp exempel från Frihetsnytt som han påstår bevisar sina anklagelser. Han hänvisar till våra egna artiklar och en diskussion i vår Youtube-kanal som underlag.
Problemet? När man granskar innehållet ser man snabbt att anklagelserna bygger på allvarliga lögner – inte på fakta. Grenholm ägnar sig åt feltolkningar, överdrifter och skuld genom samröre. Han rycker citat ur sitt sammanhang, förväxlar kritik av politiska beslut med hat mot folkgrupper och bortser från våra klargöranden. Detta är inte bara missvisande – det är direkt osant.
Fakta som avslöjar Grenholms metod
- Frihetsnytt har publicerat över 16 000 artiklar och mer än 2 600 filmer sedan starten. Av allt detta lyckas Grenholm plocka fram 5 artiklar och 1 film – det vill säga 0,0003 procent – som han påstår är antisemitiska. När man dessutom granskar dem visar det sig att även dessa påståenden är rena lögner. Det är patetiskt.
- Grenholms trovärdighet är obefintlig. Han attackerar Frihetsnytt med dessa påhopp, men har själv kopplingar till den vänsterextrema miljön. Förutom polisanmälan mot Åkesson och kopplingar till personer på den yttersta vänsterkanten, så är han engagerad med den klimatextrema rörelsen och grupper som förespråkar fri invandringar och att illegala migranter ska gömmas, helt i strid med svensk lag. Dessa faktorer visar att han saknar all trovärdighet när han anklagar andra för ”extremism”.
Här är sanningen bakom Grenholms exempel
1) “Tidningsjätten – Färre unga amerikaner tror på förintelsen” (5 feb 2024)
Grenholm påstår: Frihetsnytt rapporterade “positivt” om att allt färre personer tror på förintelsen.
Sanningen:
Artikeln är en nyhetsnotis. som hade stort allmänintresse eftersom det rapporterades av stora medier över hela världen.
Vi återger en undersökning från The Economist och YouGov, där siffrorna redovisas i olika åldersgrupper. The Economist är en av världens mest respekterade tidskrifter, och vi bygger helt och hållet på deras material.
Ingenstans värderar vi resultatet eller antyder att det är “bra” eller “positivt”.
Att kalla detta för förintelseförnekelse är inte bara felaktigt – det är oseriöst.
2) “Trump anklagas för extrem antisemitism – skapar panik” (5 juli 2025)
Grenholm påstår: Formuleringen “världsjudendomen går nu i taket” visar på klassisk antisemitism.
Sanningen:
Artikeln handlar om att en judisk lobbyorganisation (JCPA), en världsomspännande organisation som inte är begränsad till USA, anklagade Donald Trump för att använda ordet “shylock”. Vi redovisar både organisationens reaktion och Trumps svar. Användningen av ordet ”världsjudendom” syftar på judar över hela världen rasade mot ett uttalande från ett enskilt lands ledare.
3) “Judiska vakter särbehandlas – får bära vapen” (19 dec 2024)
Grenholm påstår: Artikeln ställer judar mot svenskar.
Sanningen:
Texten bygger på en granskning i Dagens ETC. Fokus ligger på rättsprincipen: den judiska församlingen fick undantag för beväpnat personskydd, samtidigt som jägare, sportskyttar och andra svenskar ofta nekas liknande möjligheter.
Vi ifrågasätter aldrig judars rätt att skydda sig själva och sin egendom. Tvärtom konstateras att andra borde ha samma rätt.
Poängen är likabehandling inför lagen. Att framställa detta som judehat är både ohederligt och missvisande.
4) “Tung KD:are kräver grundlagsändring för att blidka judar” (28 okt 2024)
Grenholm påstår: Artikeln är antisemitisk.
Sanningen:
Artikeln kritiserar Alice Teodorescu Måwes politiska förslag om att svenska medborgare måste erkänna Israel och vara lojala mot judar för att få svenskt medborgarskap.
Kritiken riktas mot att svenskar ska tvingas visa lojalitet mot en främmande stat samt att lojalitet ska riktas mot en minoritetsgrupp, inte svenskarna som majoritetsgrupp. Om man bytt ut ordet ”judar” mot ”svenskar” eller ”svarta”, hade vi då varit ”svenskfientliga” eller ”afrofober”.
Detta är en principiell fråga om yttrandefrihet och nationell suveränitet. Att kalla en sådan diskussion antisemitism är att tysta legitima argument.
5) “Trots SD:s ständiga kryperi – judarna är inte nöjda” (15 okt 2024)
Grenholm påstår: Artikeln uttrycker judehat.
Sanningen:
Texten är en kommentar till SD:s strategi: att försöka vinna stöd genom att visa överdriven Israelvänlighet och okritiskt ta ställning för judiska intressen, allt för att blidka Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA), som återkommande ger SD kalla handen. Det rör sig om en organisation som gör anspråk på att representera de svenska judarna.
Det handlar om ett partis politiska taktik – inte om judar som folkgrupp.
Artikeln kommenterar SKMA:s agerande och SD:s hållning.
6) Filmen: “Därför får du absolut inte ifrågasätta folkmord” (26 mars 2024)
Grenholm påstår: Frihetsnytt försvarar förintelseförnekelse.
Sanningen:
Filmen är en diskussion mellan två debattörer om yttrandefrihetens gränser. Vi markerar tydligt att åsikterna som framförs är personliga och inte representerar redaktionen.
Ingenstans i filmen förnekas förintelsen, något som dessutom är förbjudet. Diskussionen handlar om faran för yttrandefriheten när historiska händelser inte får diskuteras kritiskt, inte om händelsen i sig.
Diskussionen handlar om en principiell fråga: ska det vara möjligt att åtalas för att kritiskt diskutera en historisk händelse? Detta kan liknas vid debatten om det skulle vara tillåtet att bränna koranen. Många kan anse att detta är
Det är en debatt om yttrandefrihet – inte ett ställningstagande i historiska sakfrågor.
Om chefredaktören Victor Eriksson
Grenholm använder också grova personangrepp mot vår chefredaktör Victor Eriksson.
Han pekar på att Victor 2017 var konferencier vid ett evenemang där Ahmed Rami talade, och att Kristoffer Sjöström vid ett tillfälle höll en föreläsning. Men detta är inget bevis på antisemitism. Victor har varit konferencier på otaliga föreläsningar och sammankomster, samt intervjuat människor med alla möjliga bakgrunder. Precis som med artiklarna och filmerna har Grenholm tvingats gå tillbaka flera år i hopp om att hitta något.
Den som följt Victor vet att han samtalar med alla som vill ha en ärlig diskussion: nationalister, sionister, kommunister, frihetsaktivister, kristna, fredsaktivister och många fler.
Att plocka ut några enskilda namn ur denna långa lista för att sedan stämpla honom som nazist eller antisemit är ren svartmålning. De epitet som Grenholm klistrar på Victor är inte bara grova och missvisande – de kan mycket väl utgöra förtal i juridisk mening.
Slutsats
Mikael Grenholms attack i Hemmets Vän visar hur lätt det är att klistra etiketter på människor och medier, oavsett om det finns belägg eller inte. Men vi på Frihetsnytt är inte antisemiter, vi är inte rasister – vi står upp för frihet och öppen diskussion.
De här anklagelserna är bara ett sätt att försöka skrämma människor från att våga delta i våra program eller läsa våra artiklar.
På Frihetsnytt gör vi tvärtom. Vi välkomnar olika perspektiv, vi kritiserar både Hamas och Israel, både maktmissbruk i väst och övergrepp i öst. Vi tror att sanningen trivs bäst i ljuset och att lögnen dör när man granskar den öppet.
Att delta i en fri och öppen kanal som vår är inte att “legitimera extremism” – det är att stå upp för yttrandefrihet. Och vi kommer alltid att fortsätta göra just det.
Är han kristen eller satanist???
Att värna Det Fria Ordet är inte populärt på sina håll.
Strongt av FrihetsNytt att bjuda in Grenholm.
En uppvisning av den smala åsiktskorridor,
som vi fortfarande tycks befinna oss i Sverige 2025.
Victor och Torbjörn gör det riktigt bra med att försvara yttrandefriheten.
Detta är ett skolexempel på vad som tillåts ske i ett land där all yttranderätt som kan störa makteliten ständigt tas bort
Jag har i alla mina böcker nämnt att Sverige sedan lång tid tillbaka övergivit det vi kallar demokrati! I stället har vi haft en massmediadiktatur som styrt oss i alla avseenden!
Detta fenomen tycks nu ha makten i hela Västeuropa vilket USA:s vicepresident påtalade vid sitt besök i Europa för en tid sedan!
Det verkliga och stora hotet mot en nations undergång är borttagandet av medborgarnas yttrandefrihet vilket historien visat under många århundraden! Sverige är därmed på väg att krascha som nation med rasande fart!
tomsan.eu
Mycket bra! Jag har själv tyckt att FrihetsNytt har visat antijudiska tendenser. O det är nog det enda jag har reagerat på FrihetsNytt. Nu under intervjun med Mats Selander kommer jag på att det inte beror på att FrihetsNytt har varit föraktfull mot judar utan på att en del av de som kommenterat o själva har en viss, mer eller mindre, avsky mot judar har gripit tag i detta för att få visa sin motvilja mot just judar. Jag kan ha fel men jag har upplevt det så. Skulle varit bra om andra medier haft samma öppenhet som FrihetsNytt o vågat ta tag i problemet. Tyvärr tror jag inte att det kommer att ske. Heder åt FrihetsNytt!
Det är inte med nödvändighet ”ett problem” om någon kritiserar judar eller judendom. En orsak därtill är att religionens heliga urkund – den judiska lagen Toran – föreskriver folkmord. Den som inte tar aktivt och obevekligt avstånd från detta exempel på övergreppsuppmaning förtjänar med normala kriterier för moral att kritiseras.
Notera även att den judiska sekt som sedermera utvecklades till världshistoriens största propagandabluff har samma moralproblem som den ursprungliga judendomen.
Ur judarnas och de kristnas gemensamma heliga urkund Toran/Moseböckerna i Bibeln:
5 Moseboken 7:16 (två olika översättningar)
– Alla folk som Herren din Gud giver i din hand skall du utrota.
– Du skall förgöra alla de folk som HERREN, din Gud, ger dig.
Ur den kristna Bibeln:
Matteus 5: 17–18 (ur Jesu bergspredikan)
– Tro inte att jag har kommit för att upphäva det Gud har sagt genom Moses lag och profeterna. Nej, jag har kommit för att uppfylla det och göra det till verklighet. Jag försäkrar er, att varje ord i lagen ska gälla så länge himlen och jorden finns kvar och tills allt som Gud har förutsagt har inträffat.
För undvikande av missförstånd så är innebörden av ovan nämna hatläror inte att varje enskild jude eller enskild kristen aktivt ställer sig bakom att judar/israeler/sionister ska. folkmörda vare sig palestinier eller andra folk. En självklarhet för alla när det gäller världens alla folk förutom just judarna.
Tack alla tre för ert mod! Ett särskilt tack till Viktor Eriksson och Tor-Björn Änglasjö för att ni aktivt väljer att ”ställas till svars” för allt ifrån fega försök till misskrediteringar med hänvisning till rena lögner och mindre begåvade försök att hävda grundlös associationsskuld.
Från sin föreställningsvärld hanterar Mats Selander sin intervjuarroll väl. Tack. Problemet finns således snarast i Mats föreställningsvärld med grund i judendomen/kristendomen där den bärande grundbulten är högaktningen av judarna som guds utvalda folk och som det folk som den kände sektledaren härstammar ifrån, vare sig han existerat som fysisk person eller ej vilket dock inte gör någon skillnad när det gäller att bedöma läran i filosofiskt och moraliskt hänseende.
Ett antimoraliskt förhållningssätt
Enligt de allra flesta med någon heder i kroppen är straff av oskyldiga en moralisk styggelse. Det gäller såväl oskyldiga individer som grupper av människor. Elefanten i rummet är kristendomen som med sitt försoningsoffer under tusen år (i västvärlden) har lyckats dribbla bort moralkorten så till den milda grad att världshistoriens mest kända övergrepp mot en (förment) oskyldig (Jesus) av somliga som inte tänkt så djupt betraktas som något som har med kärlek och en god allsmäktig gud att göra. DET HAR DET INTE!
Det är ett faktum att miljarder människor definierar sig som kristna till synes utan att inse vad de ställer upp på och till och med säger sig högakta och älska – den judiska guden som kräver tortyr av ”sin son” för synder denne inte har begått som kompensation för synder som varken Adam och Eva eller efterföljande mänsklighet heller har begått.
Men enligt normalt accepterat rättsmedvetande anses det med rätta vara en rättsskandal och moralisk katastrof om oskyldiga döms för brott de inte begått. Det finns skäl för alla – särskilt alla kristna – att lyssna till sitt hjärtas innersta röst efter medkänsla och rättvisa. Det finns bara en slutsats rörande detta: straff av oskyldiga är odiskutabelt oacceptabelt!
Mats Selander sätter tydligt fingret på en skenargumentation som proisraeliska och projudiska krafter sällan eller aldrig brukar tala högt om. I stället är det vanligt att detta i sig icke existerande samband aldrig nämns specifikt utan får framskymta mellan raderna. Det handlar förstås om Israels rätt att begå folkmord med hänvisning till att judarna som folk påstås ha blivit utsatta för något som långt efter andra världskrigets slut kom att kallas för förintelsen.
Men vänta nu! Hur kan det komma sig att det nästan aldrig sägs rakt ut att Israel har en moralisk rätt att döda kvinnor och barn inom andra folk därför att judarna påstås ha utsatts för den så kallade förintelsen? Det gäller ju helt olika generationer, individer och folk!
Självklart måste varje anständig människa förbehållslöst ta avstånd från varje antydan till försök att rättfärdiga övergrepp mot oskyldiga med hänvisning till påstådda historiska övergrepp! Den som inte förstår det moraliskt tvingande i detta bör läsa om föregående mening och tänka efter en gång till – alternativt bekänna sig öppet till det råa våldets rätt bortom allt vad medmänsklighet och empati heter.
Förintelsefrågan
Frågan om tron på den så kallade förintelsen är en annan fråga. Varje gång någon ställer en fråga till någon annan om huruvida personen ”tror på förintelsen”, eller än mer provocerande om personen i fråga är ”förintelseförnekare”, så behöver en hel del annat redas ut innan det eventuellt kan komma att bli aktuellt att besvara dylika frågor.
Först och främst behöver orsaken till att frågan ställs klargöras. Typiskt så brukar det saknas ens ett perifert intresse för den historiska sakfrågan om vad som hänt eller inte hänt under det övergripande epitet som den så kallade förintelsen handlar om. För att klargöra frågans orsak behöver andra frågor och resonemang dryftas.
Frågeställaren behöver inledningsvis svara på om han känner till att så kallade förintelseförnekare brukar drabbas av obeveklig repression av olika slag om de är öppna med sitt ”förnekande”. För det fall frågeställaren inte känner till detta blir nästa steg en omfattande informationsgivning, under förutsättning att frågeställaren är intresserad förstås vilket nästan aldrig torde vara fallet.
Den som tror eller inte tror på något religiöst, existentiellt eller politiskt gör det typiskt inte som ett enkelt val snarlikt en fundering om vilken mat man ska äta till middag. I stället är tron i beskrivna sammanhang en fråga vars slutsats typiskt är en svårutredd samlad bedömning av olika information från olika håll, inklusive sociala och personliga relationer med andra som tror eller inte tror.
Finns det skäl för grav misskreditering av någon med hänvisning till att personen tror eller inte tror på precis vad som helst? Observera att frågan är retorisk och att det självklara svaret är NEJ. Dels känner vi vanligen inte till vilken information den troende/icke troende har tagit del av, dels kan vi inte vara bergsäkra på att vår egen bedömning av viss information är korrekt medan andras bedömningar som leder till andra slutsatser måste vara felaktiga.
Det är just därför som den sanna vetenskapen bygger på öppenhet, yttrandefrihet och ett sakligt meningsutbyte för att försöka nå sanningen, eller åtminstone en hypotes som kan förmodas ligga närmare sanningen än tidigare föreställningar i frågan.
Frågan om någon ”tror på förintelsen” eller än värre om någon ”är förintelseförnekare” måste således typiskt underkännas som något annat än ett illa dolt försök till misskreditering av personen i fråga, alternativt med syfte att personen ska drabbas av den öppna och dolda repression som hantlangarna inom det rådande maktparadigmet hanterar.
Det vill säga, frågan om någon är ”förintelseförnekare” handlar i praktiken troligen vanligen om ett mindre begåvat sätt att, förhoppningsvis omedvetet, kränka vetenskapen och sanningen. För sanningen nås typiskt bäst med vetenskapliga metoder. Vetenskapen som filosofisk princip handlar å sin sida om att söka sannolikheter och i takt med nya rön omdefiniera tidigare misstankar, hypoteser och teorier.
Självklart blir allt vad sann vetenskaplighet heter motarbetad med en lagstiftning som definierar vissa slutsatser som olagliga per definition utan hänsyn till förhandenvarande omständigheter och nya tidigare okända uppgifter. Och självklart har alla makthavare aktivt tagit ställning mot vetenskaplighet och vetenskapens väg till sanning till förmån för politisk korrekthet, om de agerar för förbud för ”förintelseförnekare” att yttra sig och misskreditering och straff av ”förintelseförnekare” som ändå väljer att yttra sig.
Judar, israeler och sionister
Benämningarna judar, israeler och sionister har var och en flera olika definitioner och det finns delade meningar om vilka som är korrekta. I filosofiska resonemang används språket och semantiska skiljelinjer på två principiellt olika sätt. Dels för att på mer eller mindre saklig grund påvisa innebörder som det finns skäl att tydliggöra. Och dels som ett retoriskt knep för att dölja något.
Är en judisk ateist jude? Är en troende jude som är etniskt svensk jude? Är en projudisk sionist som delar judendomens grundsyn om att judarna är ett utvalt herrefolk jude; och om ja, är han det vare sig han är född av en judisk mor eller ej?
Judarnas lag Toran, som för övrigt även är en del av kristendomens heliga urkunder, uppmanar till folkmord. Den judiska stamguden Jahve, för övrigt densamma som kristendomens gud, inte bara accepterar folkmord utan kräver det i sin religiösa lag. Sektledaren ställde sig förbehållslöst bakom folkmordslagen:
Ur judarnas och de kristnas gemensamma heliga urkund Toran/Moseböckerna i Bibeln:
5 Moseboken 7:16 (två olika översättningar)
– Alla folk som Herren din Gud giver i din hand skall du utrota.
– Du skall förgöra alla de folk som HERREN, din Gud, ger dig.
Ur den kristna Bibeln:
Matteus 5: 17–18 (ur Jesu bergspredikan)
– Tro inte att jag har kommit för att upphäva det Gud har sagt genom Moses lag och profeterna. Nej, jag har kommit för att uppfylla det och göra det till verklighet. Jag försäkrar er, att varje ord i lagen ska gälla så länge himlen och jorden finns kvar och tills allt som Gud har förutsagt har inträffat.
Att som Mats Selander, och många med honom, göra en stor sak av skillnaden mellan judar, israeler och sionister är i praktiken vanligen ett (förhoppningsvis omedvetet) sätt att samtalssabotera. Nu ska vi inte uppmärksamma den vidriga judiska lagen som den vidrige judiske sektledaren till fullo påstås ha ställt sig bakom – lagen om folkmord och judisk folkmordsrasism – utan vi ska skifta diskussionsfokus till semantik och börja argumentera om vem eller vilka som bör definieras som judar, israeler eller sionister.
Just när det gäller judarna som folk har dylika skenargumentationer blivit en vanligt förekommande fråga. Med till visshet gränsande sannolikhet har det att göra med judisk makt och judiskt kulturellt och religiöst inflytande; ett inflytande utan världshistorisk matchning via kristendomen och dess kulturella utrotning av Nordens religiösa historia och heliga religiösa traditioner!
Mats Selander! Det är självklart det enda relevanta att använda orden ”judar och judiskhet” när det handlar om judisk makt och judiskt inflytande här i världen! Inte någon enda människa med rimligt fungerande tankeförmåga torde därmed förutsätta att varje enskild jude – oavsett hur man definierar ordet jude – skulle ha samma uppfattningar som alla andra judar om allting i hela världen.
Svenskarnas rätt att vilja behålla sitt eget land
Judar, kurder, japaner med flera folk anses ha en självklar och ej argumentationsmässigt motiverad rätt till sina respektive egna länder, inklusive rätten att själva bestämma över sina egna öden. Det är rent av så att alla världens folk och nationer typiskt anses ha denna rätt; dock med ett litet och enligt globalisterna oviktigt undantag: Sverige! Sveriges ursprungsbefolkning anses absolut inte ha denna för alla andra folk hävdvunna rätt till sitt eget land. Så snart dylika frågeställningar förs på tal dyker det upp mindre begåvade skenargument om rasism, högerextremism och annat dravel.
Mats Selander är indirekt och delvis inne på sådant dravel i och med tankar om att vem som helst med vilket genetiskt/etniskt/rasligt ursprung som helst eventuellt skulle kunna vara ”svensk på insidan”. SÅ ÄR DET INTE OCH KOMMER ALDRIG ATT BLI!
Helt utan varje mänsklig värdering kan objektivt konstateras att vår art Homo sapiens består av ett antal olika raser och blandningar mellan dem. Nobelpristagaren Svante Pääbos forskning visar exempelvis att vår nära artsläkting Neandertalmänniskans gener delvis lever vidare inom Homo sapiens till följd av att arterna fick barn med varandra innan den förra dog ut för omkring 30 000 år sedan. (Om detta är eller kommer att bli skäl för att omdefiniera de biologiska gränserna mellan arter och raser återstår att se.) Således är en av många genetiska skillnader mellan exempelvis Europas respektive Afrikas ursprungsbefolkningar att andelen dna från Neandertalmänniskan i hög grad särskiljer raserna i fråga.
Den franske filosofen Montesquieus klimatlära uppmärksammar att naturen och övriga miljömässiga förutsättningar på skilda platser på jorden påverkar livets utveckling och ger skäl att räkna med ett samspel som en viktig pusselbit inom vad som senare i historien kom att kallas evolutionsteorin – som i vår tid kommit att bli en av vetenskapens mest oemotsägligt bevisade teorier som över tid fylls på med allt fler pusselbitar som hjälper oss lägga pusslet allt mer exakt.
Som en direkt motsats till allt vad rasism och vidskepligt stolleri heter finns det således tvingande skäl att se de generella livsförutsättningarnas röda tråd som handlar om släktskap. Genom den enda sant andliga moral som existerar – släktmoralen! – strålar vår kärlek till livets fantastiska mångfald av manifestationer ut från individ via familj, släkt, folk, folkgrupp, ras, art, djurform och livsform.
Lika lite som en förvirrad tonåring som definierar sig som en katt är en katt, är en arab som definierar sig som en svensk något annat än en arab som definierar sig som en svensk. Sedan må hans uppfattningar och beteende likna en svensk hur mycket som helst.
Avslutningsvis finns det skäl att spetsa till Tor-Björn Änglasjös formuleringar om invandrare från folkfrämmande länder en smula:
För kärleken till livets fascinerande mångfald och släktmoralens djupa andlighet för livets bevarande är mångkultur med på sikt åtföljande folkblandningar något negativt. Varje folk har – och ska i moralisk mening ha – rätten att få existera och få fortsätta göra det utan att försvinna in i folkblandningars grå och utslätade massa av historielösa konsumenter som globalisterna kan manipulera med sin illa kamouflerade järnhand som styr oss raka vägen mot livets utplåning!
Sverige och svenskarna, liksom jordens alla övriga länder och folk, har ingen som helst skyldighet eller moraliskt hållbart argument för att att behöva ta emot folkfrämlingar från vitt skilda folk och kulturer. Det behövs inga statistiska uträkningar om hur stora risker ursprungsbefolkningen löper att bli minoritet i sitt eget land. Inte heller behövs det några motiveringar och än mindre ursäkter därtill. Det räcker med att ursprungsbefolkningen väljer att inte ta emot folkfrämlingar/rasfrämlingar.
Allt fler inom Sveriges ursprungsbefolkning (ej samerna) börjar inse detta vilket är utmärkt som grund för det nya sagolika rike vi börjat bygga baserat på kärlek, folkgemenskap och meritokrati!
”Det är inte rocket science att vissa ord kommer skicka vissa signaler!”
Det är inte Frihetsnytts sak att fundera på hur vissa ord kommer landa hos neurotiska människor.
Frihetsnytts fiender kommer all-tid hitta ”Rasism”, ”Antisemitism” oavsett hur Frihetsnytt paketerar sitt budskap.
Vi förlorar så länge som vi låter våra FIENDER definiera vad som är tillåtna ord och inte.
Lyssnade 20 minuter på detta och sedan ledsnade jag på frågeställaren. Och jag är ändå intresserad.
Vilket nonsens.
Ja, vi känner till din inställning. Ingen kan väl undvika den. Du har naturligtvis rätt att tycka vad du vill. Men man kommer ingenstans om man inte har rätt grundinställning. Jag önskar din del iaf att allt klarnar.
Hej Lena!
Tack för din kommentar med anledning av vad jag skrev ovan och vad jag skrivit tidigare. Synd bara att du inte kommenterar innehållet utan i stället nöjer dig med att beskriva dina känslor och tankar – om vad som skulle kunna vara en potentiell missuppfattning.
Det skulle kunna uppfattas som förmätet att ta upp ”rätt grundinställning” utan att vare sig beskriva den eller vad som är fel med någon annans inställning. Vidare skulle det kunna uppfattas som ett retoriskt försök att ta diskussionspoäng att kalla slutsatser dragna som en konsekvens av djuplodande studier av källmaterial som något någon ”tycker”.
Den inställningen skulle kunna framstå som motsatsen till ”rätt grundinställning” och ger associationer till antivetenskapligt nihilistiskt nonsens om att alla resonemang bara handlar om åsikter och ”vad någon tycker”. För undvikande av missuppfattningar så är ”min grundinställning” att maktens narrativ typiskt brukar sakna direkt koppling till såväl vad som är sant eller falsk respektive vad som är gott eller ont. Däremot finns det ett antal moraliska och emotionella principer som jag hoppas och tror att de allra flesta av oss är överens om.
DE HANDLAR OM AVSKY INFÖR TORTYR OCH ÖVERGREPP OCH UNDERKÄNNANDE AV UPPMANINGAR TILL ÖVERGREPP OCH FOLKMORD!
Instämmer helt även om jag lyssnade på hela eftersom jag räknade med att vilja kommentera vilket också blev fallet.
Vad gäller frågeställaren, den kristna Mats Selander, skulle jag inte bli förvånad om han är på väg in i en kognitiv dissonans när narrativen han fått nedkörda i halsen via vår kulturs rådande paradigm steg för steg kanske börjar framstå som mindre självklara för honom. Jag utesluter således inte att han är en i grunden god människa om än gravt desinformerad.
På och mellan raderna i hans argumentationer tycker jag mig skönja en potentiell analysförmåga som i bästa fall skulle kunna leda till att han ändrar sin världsbild. Mot detta talar förstås att det knappast är intellektuella och rationella överväganden som brukar definiera vad de allra flesta tror på, utan helt andra psykologiska påverkansfaktorer inklusive (ofta omedveten) rädsla.
Ursäkta! Det skrivna ovan är ett svar till Donald80. Ingen annan.
Ja jösses.. vad ska man säga? Jag kan skriva en lång uppsats här, men vem vill och orkar läsa den? Jag nöjer mig med att konstatera att jag håller med i mångt och mycket vad Victor och Torbjörn säger. Den s.k. judefrågan har blivit ”skitnödig” på ren svenska. Vi är alla människor på denna jord och skall bemöta varandra med respekt och ödmjukhet. Ingen ska anse sig vara mer värd i grunden.
Det var en lång rad med rena antisemitanklagelser. Börjar bli riktigt trött på sådant.
Frågan är om du menar att du är trött på inlägg som bara uttrycker känslomässiga reaktioner och tankar utan argument och exempel, eller om du är trött på inkorrekta anklagelser om antisemitism (ett i sig diskutabelt och egentligen gravt olämpligt begrepp då många judar inte är semiter medan många av deras fiendefolk är det).
Oavsett vilket så har du och jag samma uppfattning om att ”ingen ska anse sig vara mer värd i grunden”. Frågan är varför troende judar och den kristna sektledaren som ställde sig bakom den folkmordsrasistisa judiska religiösa lagen Toran har en annan uppfattning.
Det skulle kunna bero på en verklighetsuppfattning som på något närmast magiskt sätt förenar de två uppfattningarna att ”ingen ska anse sig vara mer värd i grunden” med att judarna är guds utvalda folk som därför ska utrota andra folk.
Ur judarnas och de kristnas gemensamma heliga urkund Toran/Moseböckerna i Bibeln:
5 Moseboken 7:16 (två olika översättningar)
– Alla folk som Herren din Gud giver i din hand skall du utrota.
– Du skall förgöra alla de folk som HERREN, din Gud, ger dig.
För tydlighets skull handlar dessa resonemang om läror, filosofiska och moraliska aspekter på texter samt kulturella och historiska konsekvenser av att och hur nämnda maktläror implementerats och påverkat folken och kulturerna som lärornas anhängare har angripit. Resonemangen handlar således INTE om att enskilda individer med nödvändighet vare sig tycker eller agerar i enlighet med vare sig sitt folkliga eller kulturella ursprung.
Tack Donald 80 för att du svarar! Det är inte fråga om känslor utom om en tro o den tron är något som Gud i sin stora kärlek ger till människan! Men människan är en svag varelse o kämpar emot sitt eget bästa. O det för att hon inte vill erkänna att hon är en syndare o kunna ta emot Guds nåd.
Hej Lena,
Även om det inte kan uteslutas att du svarade av andra skäl än att du med ärlighet och öppenhet ville kommentera något jag skrivit så svarar jag som om så skulle vara fallet. Min förhoppning är att inte bara du utan också andra läsare kanske ska börja ifrågasätta maktens narrativ.
Religiös tro på någon av världsreligionerna handlar typiskt om känslor även om försök att intellektuellt förklara och försvara dylik är vanligt förekommande. Hänvisning till religiös tro har genom mänsklighetens historia kommit att utvecklas till något slags skenargument, som om alla påståenden måste betraktas som lika rimliga vare sig de bygger på grundlös vidskepelse eller i förnuft och logik grundat konsekvenstänkande.
Så en religiös tro, som jag antar i ditt fall är kristen, ”är något som gud i sin stora kärlek ger till människan”. Här kommer du med tre påståenden.
1. Det existerar (minst) en gud.
2. Denne existerande gud är kärleksfull.
3. Denne existerande kärleksfulle gud kan ge vissa människor religiös tro på sin existens.
Ur vetenskaplig synvinkel kan man per definition aldrig bevisa ickeexistensen av något experimentellt eller på annat sätt ej påvisat. Således är det med förnuft och vetenskaplighet som grund varken möjligt att påvisa eller motbevisa existensen av några gudar eller gudinnor.
Den som vill värdera gudar eller gudinnor som inte har kunnat påvisas existera, = samtliga gudar och gudinnor, behöver till följd därav i stället basera sin värdering på andra människors subjektiva påståenden om dessa väsen. Dessa påståenden finns i de så kallade heliga urkunderna.
Läser vi vad som står i judendomens och kristendomens heliga urkunder så beskrivs varken guden eller sektledaren som goda, enligt normalt förekommande definition av vad godhet innebär. I stället beskrivs de som gravt ondskefulla och således till förvillelse lika det påstått ondskefulla väsen som kallas Satan, Djävulen med flera namn.
Ett skäl till att det skulle kunna vara något subjektivt värdefullt och ”gott” att komma till religiös tro på ett eller flera väsen utan rimligt styrkt existens är att den troende helt enkelt upplever det så. Tron gör allt lyder ett talesätt som bland annat styrker rimligheten i positivt tänkande.
Om en alkoholiserad våldsverkare blir religiös och därmed slutar dricka och bruka våld mot sina medmänniskor skulle nog de flesta definiera konsekvenserna av hans tro som något positivt. Med det som grund är det förståeligt att somliga därmed betraktar tron som sådan som något potentiellt positivt.
Problemet är bara att tron också kan ha en väldigt negativ baksida i form av terrorism, religionskrig, övergrepp mot oskyldiga i form av andeutdrivning, systematisk djurtortyr med mera. Dessutom innebär det religiösa utövandet att tid och möda avsätts till det religiösa i stället för att försöka forma den faktiska verkligheten till det bättre.
Vidare påstår du att ”människan är en svag varelse som kämpar emot sitt eget bästa”. Även i denna mening uttrycker du tre teser.
1. Människan är en svag varelse.
2. Människan som är en svag varelse bedriver inte desto mindre något slags opreciserad kamp.
3. Den opreciserade kampen vi som svaga människor bedriver gagnar inte våra intressen utan motsatsen.
Människan är den kända världens ojämförligt starkaste art och har kommit att dominera alla andra kända arter fullständigt. Även om det finns sjukdomar och smitta så finns inte längre någon artkonkurrens eftersom vår dominans är så total. Människan kan därför snarast beskrivas som extremt stark och dominant.
Det stämmer absolut att människan bedriver något slags kamp men det gör även övriga arter och växter. Kampen för tillvaron kan den kallas även om den formuleringen blivit mindre vanlig i vår tids politiska korrekthet. Men såväl encelliga djur som vi människor agerar ständigt utifrån de förutsättningar vi fått via arv och miljö.
På grund av stolliga läror och diverse vanföreställningar om hur verkligheten fungerar har människan till synes paradoxalt börjat bygga sig ett slags lögnstruktur som kommit att genomsyra en allt större del av vår kultur, särskilt i västvärlden.
Kampen vi, eller snarare makteliterna, bedriver gagnar verkligen inte våra intressen men det beror på att nästan alla maktläror baseras mer eller mindre på hyckleri. Samtliga världsreligioner är dessutom skapade av människor helt utan kunskap om evolutionen.
Propagandaversionerna av kristendomen, kommunismen och den liberala demokratin är snarlika och handlar om behovsuppfyllelse varför lärorna kan kallas behovsuppfyllarläror.
Kristendomen – himmelriket efter döden, kommunismen – ett jämlikt arbetarstyrt samhälle, den liberala demokratin – ett blandekonomiskt individualistiskt samhälle där varje individ fungerar som en flyttbar produktionsenhet och konsumtionsenhet.
Avslutningsvis påstår du att mänskligheten är syndare som inte vill ta emot guds nåd och att det är detta som gör att vi skulle agera mot våra intressen. Om inte ordet ”artist” redan var upptaget skulle man kunna använda det för att beskriva artnivån av rasism med ditt resonemang. Vilket grundlöst människoförakt du framför!
Oavsett om du grundar ditt människoförakt på den judiska och kristna skapelseberättelsen om Adam och Eva, som påstås ha givit mänskligheten en arvsynd genom att äta av den förbjudna frukten från kunskapens träd, eller på något annat, så är uppfattningen gravt ”artistiskt” (läs rasistisk mot vår art Homo sapiens).
Dylika grundlösa påståenden har bankat in skuld och skam i västvärldens folk vilket resulterat i den verklighet vi kan se i vår tid med skamfulla, osjälvständiga, kuvade människor som i bakhuvudet tror sig veta att vi alla är syndare och därför förtjänar att skämmas och känna skuld.
Tanken för att kuva oss är alldeles uppenbar i och med att den i sig värdelösa syndaren kan bli oändligt värdefull om han bara böjer sig inför den judiske guden och erkänner sitt mindervärde och sin arvsynd. Vidare ska han hylla den folkmordsrasistiske guden och hans sektledare och i djupet av sin själ känna att han aldrig kan nå upp till dessa judiska fantasimissfosters nivå av eftersträvansvärda egenskaper.
Men varken Jahve eller Jesus beskrivs med eftersträvansvärda egenskaper. Läs! De beskrivs som narcissistiska psykopater som inte bara är totalt ointresserade av om människor och djur lider i onödan, utan som aktivt agerar för att lidande ska existera såväl bland människor som djur.
Avslutningsvis så handlar våra verklighetsbilder och strävanden med till visshet gränsande sannolikhet alltid om en kombination av känslor och tro men med den fundamentala skillnaden mellan olika trosuppfattningar att somliga baseras på grundlösa påståenden, andra på de egenskaper verkligheten i respektive tidsålder förefaller ha vilka över tid förändras när nya kunskaper kompletterar ärvda insikter.
I norden har vi sagolika gudar och gudinnor som bevisligen finns i vårt kulturarv som en oupplöslig del av arvet från våra vördade förfäder. Dem bör vi uppmärksamma och söka vår folksjäl genom. Vi behöver inga abrahamitiska religioner i Norden!
Människan är extremt stark men behöver slänga de gamla maktlärorna på soptippen och med kärlek och ödmjukhet inför den faktiska verklighet vi kan belägga försöka bygga verklighetsbilder, moralfilosofier och samhällen i enlighet därmed.
Det betyder i praktiken att släktmoral behöver genomsyra våra liv. Från individen via familjen, släkten, folket, folkgruppen, rasen, arten, djurgruppen och livsformen finns ett släktsamband.
Genom att älska livet och gynna det likvärdigt egna kan vi bygga solidariska samhället i gemenskap och samtidigt släppa fram den kreativa potentialen hos olika individer som när de kämpar tillsammans i etniskt homogena samhällen förmår skapa underverk.
Arvsynd, skam, slavmoral, försoningbehov och annat som trycker ned oss i skorna och förminskar oss kastar vi på soptippen. Sedan bygger vi ett sagolikt rike grundat på kärlek, folkgemenskap och meritokrati!
Ja, du är otrolig! Men så tänker alla som som inte har en levande tro i sitt hjärta. Tro är inte känslor vad du än säger. Men jag vet att du inte kan förstå det.
Tillägg: Jag kan inte förstå hur du som tror så starkt på människans överförmåga, kan tro att människan kan bygga ett kärleksrykte när hon inte har kunnat göra det under den långa tid hon funnits till.
-kärleksrike-
Först kommenterar du mig sarkastiskt som person vilket kanske säger mest om dig själv. Jag väljer att inte svara på det genom att kommentera dig.
Vidare tar du upp semantikfrågan om tro kontra känslor med påståenden om att du vet att begreppen har dramatiskt olika innebörd oavsett ”vad jag säger”. Därmed missar du min poäng som var – och är – att religiös tro fungerar som ett pseudoargument innebärande att trosgrundade påståenden inte behöver vara rimliga, logiska och möjliga att följa förnuftsmässigt via en kedja av orsak och verkan. De grundar ju sig på ”tro”.
Med den inställningen blir det till slut meningslöst att utbyta tankar för om den troende argumenterar för att den har rätt för att den är troende, och den icke troende därmed har fel per definition, då bortfaller sakargumenten och allt vad rimligheter och sannolikheter heter.
Du passar också på att (förhoppningsvis omedvetet) försöka svärta ned min person genom att skriva om mig att du ”vet att jag inte kan förstå det”. Men hur kan du veta vad jag kan förstå eller ej?
Sedan påstår du att ”alla som inte har en levande tro i sitt hjärta” tänker som jag. Så vitt jag vet är det få om någon annan ”som tänker som jag” rörande det jag tagit upp i mina kommentarer på Frihetsnytt. Men även om så skulle vara fallet, vad har det med saken att göra? Det intressanta är väl hur det är, inte vem eller vilka som tänker på specifika sätt. Och vad vet du om ifall jag har någon levande tro i mitt hjärta eller ej? Svar absolut ingenting eftersom jag inte skrivit något om det i detta sammanhang. Däremot har jag valt, och väljer med än större övertygelse efter att ha läst vad du skriver, att inte gå in på det här.
Vidare skriver du ”. . . du som tror så starkt på människans överförmåga, …”. Jag har aldrig använt ordet ”överförmåga” och skulle knappast välja att göra det heller. Uttrycket är oetablerat och skulle därför kunna riskera att fyllas med ganska olika och delvis motsägelsefulla definitioner. Det är respektlöst och förmätet av dig att påstå att andra tror, tycker eller står för något som de inte gör. Sluta med det!
Avslutningsvis skriver du att du inte förstår hur jag kan ”tro att människan kan bygga ett kärleksrike när hon inte har kunnat göra det under den långa tid hon funnits till”. Här har du en tydlig tankegång och en tydligt uttryckt uppfattning som jag dock inte delar.
Homo sapiens är en helt enastående art när det kommer till att manifestera omtanke, empati och kärlek. Så gott som alla mänskliga kulturer – från decentraliserade stamsamhällen till moderna välfärdsstater – är uttryck för just detta. Det är också så att vår omatchade artframgång med till visshet gränsande sannolikhet beror just på vår förmåga att känna empati; dels för vår närmaste familj och släkt, men också för våra rasfränder, artfränder och även andra arter och livsformer.
Det är också så att en betydande del av mänsklighetens mest utsökta konstnärliga manifestationer inom alla konstarter är hyllningar och underbara beskrivningar av olika former av kärlek.
Samtidigt har vi (som art) vållat enormt mycket till synes onödigt lidande vilket är en svårare och djupare fråga än jag tar utrymme med att utreda här; utöver att nämna att det torde vara just de mest framgångsrika maktlärorna som ställt till med merparten av detta via företeelsen rädsla som kan få skrämmande många människor att börja bete sig som psykopatiska monster mot andra. Ta somligas beteenden under plandemin som exempel; eller övergreppen som typiskt brukar begås av alla stridande parter i krig, inklusive dylika mot kvinnor och barn.