Har Sverige råd att vara kvar i EU?

I denna debattartikel går en representant för Swexitkoalitionen igenom de enorma kostnader som EU-medlemskapet innebär för Sverige. Dessutom bjuds det in till en demonstration under fredagen.

Europa är kritiskt för Sverige och svensk handel. Så har det varit sedan Vikingatiden. För trettio år sedan röstade vi för ett EU-medlemskap som skulle innebära ökad handel och möjligheten att arbeta för ett starkare Europa tillsammans med övriga EU-medlemmar. Nästa år, i samband med det kommande EU-parlamentsvalet, har Svenska folket en möjlighet att åter tycka till om det här medlemskapet. I något som kan liknas vid en informell folkomröstning. 

Vad har hänt i mellantiden – från det att vi blev EU-medlemmar fram tills idag? Exporten till EU har procentuellt sett minskat. EU har förvandlats från en handelsunion till en transferunion. Och nu till en skuldunion, där några länder i nord skuldsätts för att ge bidrag till och hålla de misskötta ekonomierna i syd under armarna.

En skuldunion med federativ inriktning som nu också bestämmer våra elpriser, hur Sverige ska sköta sin skogsnäring och energiförsörjning, vilken moms vi ska betala på vår mat, hur våra brandmän och sjuksköterskor ska sköta sina arbetstider, etc. Rubriker i närtid säger att 60 procent av alla beslut på kommun- och landstingsnivå är påtvingade ratificeringar av beslut som redan tagits i Bryssel.

Sverige har under den här perioden varit den största bidragsgivaren till EU per capita. Av vår medlemsavgift på 40-talet miljarder går till exempel största delen till jordbruksstöd, det vill säga som bidrag till Syd- och Östeuropas jordbrukare. Av de dryga 600 miljarder kronor som Sverige betalat i EU-avgifter genom åren, har åtminstone ett par hundra miljarder kronor av svenska skattekronor till stor del hamnat direkt i fickorna på jordbrukarna nere vid Medelhavet. Något som slagit ut en stor del av vårt eget jordbruk och våra närproducerade livsmedel. 

Parallellt med att den svenska bidragskranen till EU står vidöppen, så trampar Sverige glatt på mot jumbopositionerna i Europa när det bland annat gäller lag och ordning, sysselsättningsgrad, pensionsålder, skolresultat, äldrevård, sociala förmåner, vårdplatser, etc. Listan kan göras lång. Det vi ser är en pågående svensk välfärdsslakt. Varför då? Svaret är naturligtvis att vi, givet dagens förutsättningar, inte har råd med något annat. 

Inga problem för politikerna att skuldsätta svenskarna

I det här läget, när Sverige går på knäna, gick nyligen våra folkvalda med på att skuldsätta svenska folket med ytterligare 150 miljarder kr. Miljarder som nu ska skänkas ut som bidrag till framför företag och organisationer i Syd- och Östeuropa genom den härom året beslutade Coronafonden.

Det egentliga skälet till den här fonden var att undvika att framför allt Medelhavsländerna, med sina sedan årtionden gravt missköta ekonomier skulle gå i konkurs. Något som i sin tur skulle få euro-valutan att krascha. Något som vi i Sverige inte har det minsta med att göra. 8000 miljarder kronor (!) blev den totala EU-notan för det kalaset. Storbritannien har till exempel tjänat enormt på att inte vara tvungen att som annars betala åtskilliga hundratals miljarder till bara den här fonden.

Coronafonden räddade naturligtvis inte de här sydliga ekonomierna på något sätt. Pengarna intecknades snabbt av mottagarländerna. Glada i hågen och som ett brev på posten, pågår nu diskussioner om ytterligare och liknande fonder byggda på en utökad skuldsättning av bidragsländer som Sverige. Nu är det inte Corona pandemin som är förevändningen utan de europeiska företagens konkurrenskraft (läs tysk och fransk industri). Vi får anta att britterna följer de här diskussionerna med ett nöjt leende. Inte ett knyst om detta i den svenska debatten.

Coronafond och politisk tystnad

Hur har det blivit så? Vad är skälet till den här utvecklingen? Låt oss som ett exempel titta lite närmare på hur det gick till när den nämnda Coronafonden föll på plats och som kanske kan ge lite vägledning. 

Diskussionerna gick heta om den här fonden under drygt ett halvår innan beslutet togs. Så till den grad att det även skapade rubriker här hemma. De sydliga EU-länderna skrek efter bidrag för att inte gå omkull. Otaliga var då uttalandena här hemma från framför allt Stefan Löfven, Hans Dahlgren och Magdalena Andersson, som skötte vår talan i Bryssel. Med brösttoner förklarades för svensk media att det EU vi ser idag är bra för Sverige.

Men….det här med bidrag är inget för oss. Lån möjligtvis – men ”inte en spänn i bidrag”. Och ”någon utökad EU-budget blir det inte snack om”. Sov lugnt, var budskapet till det svenska folket.

Det här fungerade så länge som våra företrädare kunde gömma sig bakom kjolarna på Nederländerna och Österrike, som då förde vår talan i Bryssel. Under slutförhandlingarna frågade sig många inklusive pressfolken och journalisterna på plats från bland annat Politico.eu varför svenskarna aldrig sa nånting. De danska och finska statsministrarna tog varje chans att skapa opinion för sin sak. Men varför var Sveriges statsminister tyst som en mus?

Löfven och Dahlgren syntes oftast under förhandlingarna i Bryssel med breda leenden. Ofta omkramade och klappade på av övriga EU-potentater. Så plötsligt köptes de stökiga i klassen ut. Nederländerna och Österrike tystades med löften om magnifika motprestationer.

Svenskarna togs på sängen. Med rumpan bar, bildligt talat. De vågade inte ta diskussionen utan valde i stället att snabbt dra ner brallorna ytterligare. Ända ner till fotknölarna. Leendena och huvudklappningarna kunde fortsätta. 

Just där och då myntades det ofta använda uttrycket i EU-kretsar – ”förhandla som en svensk”.  Något som utvecklats till ett mantra i Bryssel, när det gäller att utse föredömen.

Bryskt uppvaknande

Sanningen kom ikapp Sveriges förhandlingsdelegation den 21 juli 2021, när de efter föregående natts mangling och beslutet om Coronafonden ankom Arlanda. Pressuppbåden väntade. Andemeningen som förmedlades var:

  • Ett historiskt och framgångsrikt beslut är nu taget av EU. 8 000 miljarder kronor ska rädda Europa.
  • Jaha, i lån då, frågade sig pressen. 
  • Njaeej, det blev ju en del bidrag också. 
  • Hur mycket då? 
  • Jo, i runda slängar 400 miljarder.
  • Oj, 400 miljarder kronor i rena bidrag?
  • Njaeeej, 400 miljarder euro.
  • Va, det motsvarar ju mer än 4 000 miljarder kr. I bidrag! Hur mycket ska då Sverige stå för av dessa bidrag?
  • 15 miljarder.
  • 15 miljarder kronor i bidrag!
  • Nej, euro.
  • Va, 15 miljarder euro?! Motsvarar ju 150 miljarder svenska skattekronor. I rena bidrag!!
  • Jo, det fick ju bli så, som de sa på stämman.
  • Men alltså – 150 av 4 000 miljarder, det är ju 3,75 procent. Sverige motsvarar ju bara 2,3 procent av EU. Varför ska vi betala mer i bidrag än någon annan?
  • Jo, men….sätt er ner och lyssna nu…vi fick inte bara en behållen men också en lite utökad rabatt på vår medlemsavgift.
  • Oj, va bra, svarade pressen, så då blir det billigare för Sverige att vara med nu då? 
  • Njaeej, blev svaret. Kanske inte riktigt just så. 
  • Hur då menar ni?
  • Jo, alltså, så här blev det att unionsbudgeten och medlemsavgiften gick ju upp samtidigt. Men återigen…… lyssnen och hören… vi fick behålla rabatten!!
  • Okey…ehhh?? 

Vad EU verkligen innebär

Hela det här spektaklet slår också hål på en annan myt om vårt medlemskap. Etablissemanget och våra folkvalda upprepar ofta att EU—medlemskapet är nödvändigt för att vi ska kunna påverka Europa i vår riktning. Det vore katastrofalt för Sverige att inte få sitta med runt det förhandlingsbordet, menar de. Vi skulle snabbt förvandlas till ett Europas Syd-Sudan. Med svält och armod som otvetydig följd.

Verkligheten är en annan. Förklaringen till den här skeva uppfattningen om vår möjlighet att påverka är att flertalet EU-företrädare tar sig själva på lika stort allvar som deras självbild är både skev och uppblåst. Sanningen är att Sverige med sina 3 procent av rösterna i EU-parlamentet inte är annat än valboskap. Faktum är att det är värre än så.

Sverige har 21 av 705 mandat som är spridda på 5 partier med högst olika uppfattningar i de flesta frågor. Socialdemokraterna, som är störst, har fem mandat. Det motsvarar 0,7 promille av röstlängden i parlamentet. Jag överlämnar till läsaren att fundera kring vilket inflytande det måhända kan ge. 

Men det stoppar inte där. Sverige representeras i kommissionen idag av 1,7 procent av tillgängliga tjänster (ref 2,3 procent av befolkningsunderlaget). Hur kommenterar det svenska etablissemanget det? Jo, det är SÅ tråkigt att så få svenskar söker. En tjänsteman i kommissionen har ofta en månadslön på mellan 100.000 och 150.000 kr i mån.

Förmåner för politiker

Till det kommer en drös med andra förmåner. Vem skulle inte attraheras av det. Sanningen är naturligtvis att svenskarna viker sig vid tillsättningarna. För det får de naturligtvis en klapp eller två på huvudet. Det är allmänt känt i Bryssel att svenskarna är de som viker sig först. Således – glöm och dröm om det där med påverkan. 

När detta är sagt, kvarstår frågan om ett fortsatt EU-medlemskap är till Sveriges fördel?  Eller vore det bättre för Sverige att liksom Norge, Schweiz, Storbritannien, Island, Lichtenstein, Grönland eller för all del större delen av övriga Världen att samverka med Europa utan ett EU-medlemskap?

Vi från Swexitkoalitionen menar att det nu är hög tid för Sveriges folk att få säga sitt om Sveriges EU-medlemskap. Det vi röstade för 1994 är något helt annat än det vi ser idag. Låt oss hjälpas åt för att lyfta den här frågan på den politiska agendan. Vår ambition är att få till en seriös och saklig debatt om Sveriges EU-medlemskap.

Det här kommer inte att hända av sig själv. Vi behöver din hjälp. Tiden är knapp och det är ”alle man till pumparna” som gäller. Hör därför av dig till info@swexitkoalitionen.se om du känner att du vill vara med och lyfta den här frågan. All kompetens och allt stöd är välkommet. Låt oss arbeta för ett ökat svenskt välstånd. Att ta tillbaka kontrollen över vårt eget land. Att säkra vår egen välfärd, skola, äldrevård, lag och ordning innan vi dräneras på ytterligare resurser. Låt oss lämna EU och sälla oss till Norge, Schweiz, Storbritannien. Så att vi kan samarbeta med Europa på våra egna villkor.

I samarbete med Folkrörelsen Nej till EU arrangeras en manifestation mot Sveriges EU-medlemskap på Medborgarplatsen imorgon fredag den 9 juni kl 16.30 till 18.00. Du är varmt välkommen. Om du har möjlighet att närvara får du gärna höra av dig på e-post info@swexitkoalitionen.se

Kommentarsfält

Kommentarer förhandsgranskas inte av Frihetsnytt och är inte redaktionellt innehåll. Du är själv juridisk ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

2 KOMMENTARER

  1. Otroligt bra artikel.
    Just detta hur få röster vi har är saker folk inte tänker på.
    EU är ett riktigt plågoris !!! Lika trevligt som fästingar .
    Jag hoppas vi slipper ett storkrig , men om det kommer —får endera sidan gärna släppa en megabomb i EU byggnaden i Bryssel…
    och gärna får dom stridande parterna gärna gripa samtliga EU byråkrater och skicka dom till (valfritt) Alcatraz eller Gulag.

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar

0
Din varukorg är tom!

Det ser ut som om du inte har lagt till några artiklar i din kundvagn ännu.

Bläddra bland produkter