När etablissemanget vill skriva om svensk historia handlar det i regel om att skuldbelägga svenskarna för olika påstådda förbrytelser och övergrepp. En kommission som anklagas för att ägna sig åt historieförfalskning lyckas dock inte locka medarbetare.
Det är sällan som historieskrivningar som kommer från etablissemanget vill lyfta fram den svenska historien som något för svenskarna att vara stolta över och får dem att känna sig som ett folk. Istället försöker man skapa en falsk bild av att Sverige alltid varit mångkulturellt, eller att svenskarna enbart är förövare för övergrepp mot andra grupper.
Politisk aktivism och etniska särintressen
Detta är fallet med Sanningskommissionen för det samiska folket” som ska granska den politik som förts gentemot samerna i Sverige genom historien.
Frihetsnytt har tidigare uppmärksammat att kommissionen anklagas för att ägna sig åt historieförfalskning, genom att okritiskt och onyanserat lyfta fram påståenden om en systematisk rasism och förtryck genom historien. Detta ska därefter utnyttjas av aktivister från de samiska renägarna (som brukar liknas vid en överklass bland samerna) för att få igenom olika krav om markrättigheter i norra Sverige.
Den politiska agendan och ambitionen att förvanska svensk historia visar sig inte vara särskilt populärt att ägna sig åt. Frihetsnytt uppmärksammade att på ett år hade två ordföranden hoppat av sina uppdrag.
Ingen av dem vill erkänna att det handlar om en motvilja mot att ägna sig åt historieförfalskning, utan hänvisar lite kryptiskt till att det rör sig om ”samarbetssvårigheter”, något som få verkar köpa.
Varför hoppar folk av?
Nu visar det sig att inte bara ordföranden väljer att fly kommissionen. Hela nio personer har hoppat av sedan juni 2022, då ledamöterna i kommissionen tillsattes. Fem ska ha lämnat bara under hösten 2024, rapporterar SVT.
Nu försöker regeringen se över vad som har gått fel och varför folk hoppar av i stor skala. Ingen verkar ha någon förklaring. Kommissionens ledamot Marie B. Hagsgård påstår att det skulle saknas kompetens inom ledningen, vilket kan framstå som underligt eftersom flera av ledamöterna är akademiker som har stor erfarenhet av samiska frågor.
Kulturminister Parisa Liljestrand vill inte heller ge några konkreta svar på vad hon tror är orsaken till att kommissionen blivit ett så impopulärt uppdrag. Istället lutar hon sig mot att tala om ”samarbetssvårigheter” och att det finns olika tolkningar av direktiven.
– Vi ser nu att det finns samarbetssvårigheter inom gruppen, tolkningar i hur man ska se på direktiven och det här är ju information som regeringen nu tar till sig, säger hon.
Lägg ned kommissionen
Att det skulle handla om ett motstånd mot att låta politiska aktivister styra ett skattefinansierat projekt, är en uppfattning som bland annat Svenska Dagbladets Peter Wennblad och Göteborgs-Postens Håkan Boström lyfter fram. Båda de ser kommissionen endast som ett identitetspolitiskt projekt, för att gynna de samiska renägarna på svenskarnas bekostnad, och att den enda rimliga åtgärden är att helt lägga ned kommissionen.
Den som vill ta del av Sveriges historia utan den politiskt korrekta historieförfalskningen kan göra detta i Magnus Stenlunds böcker om äldre svensk historia. Den 28 november kommer han även att hålla ett föredrag om vilka som är de riktiga ursvenskarna. Både böckerna och biljett till föredraget finns att köpa i Frihetsnytts webbutik.
Samer? Etablissemanget hävdar ju att det inte finns några raser. Vilka är samer? Har Rasbiologiska Institutet öppnats igen? Hur många har skallmätningar gjorts på? Varför har denna ras särskilda förmåner att äga mark, jakträttigheter och egen riksdag, minister Parisa Liljenstrand?