Partiet Alternativ för Sverige anordnade igår kväll en vacker manifestation för att hedra minnet av kung Karl XII:s på hans dödsdag den 30 november 1718. Partiledaren Gustav Kasselstrand höll tal och partikamraten Evelina Hahne lade ner en blomsterkrans vid foten av statyn på kungen i Kungsträdgården i Stockholm.
Det är en återkommande tradition att varje år den 30 november uppmärksamma minnet av kung Karl XII:s dödsdag nedanför hans staty i Kungsträdgården. Igår kväll samlades ett hundratal människor, som uppskattar vårt historie- och kulturarv, med facklor för att hedra kungens minne.
Arrangören Alternativ för Sveriges partiledare Gustav Kasselstrand höll ett vackert tal om vår fantastiskt framgångsrika historia, givetvis med fokus på Karl XII:s tid, och även om det politiska läget idag.
”Att högtidlighålla och minnas sin historia och den 30 november, är inget nytt och denna dag stiger alltid i popularitet och i allmänt medvetande när landet befinner sig i svåra tider. Då samlas man vid sin nationella historia, då minns man sin historia, då blir det viktigt att tänka på vad våra förfäder har gjort för oss. Man har alltid använt historien som kraft i svåra tider.
Vi har nu en säkerhetspolitisk kris där vår urgamla alliansfrihet är på väg att avskaffas till förmån för en stormaktsallians som inte tjänar svenska intressen. Där Sverige blir en lydstat, en vasall till USA.”
Gustav Kasselstrand inledde och avslutade med att citera dikten ”Karl XII” av Esaias Tegnér:
Och en mot tio ställdes
Av retad Vasason.
Där flydde vad ej fälldes;
Det var hans lärospån.
Tre konungar tillhopa
Ej skrevo pilten bud.
Lugn stod han mot Europa,
En skägglös dundergud.
Gråhårad statskonst lade
De snaror ut med hast:
Den höge yngling sade
Ett ord, och snaran brast.
Högbarmad, smärt, gullhårig,
En ny Aurora kom;
Från kämpe tjugoårig
Hon vände ohörd om.
Där slog så stort ett hjärta
Uti hans svenska barm,
I glädje som i smärta
Blott för det rätta varm.
I med- och motgång lika,
Sin lyckas överman,
Han kunde icke vika,
Blott falla kunde han.
Se, nattens stjärnor blossa
På graven länge se’n,
Och hundraårig mossa
Betäcker hjältens ben.
Det härliga på jorden,
Förgängligt är dess lott.
Hans minne uti Norden
Är snart en saga blott.
Dock – än till sagan lyssnar
Det gamla sagoland,
Och dvärgalåten tystnar
Mot resen efter hand.
Än bor i Nordens lundar
Den höge anden kvar;
Han är ej död, han blundar,
Hans blund ett sekel var.
Böj, Svea, knä vid griften,
Din störste son göms där.
Läs nötta minnesskriften,
Din hjältedikt hon är.
Med blottat huvud stiger
Historien dit och lär,
Och svenska äran viger
Sin segerfana där.
