Klimatalarmismen och hotet mot västvärlden

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.

Bertil Malmberg går i denna debattartikel igenom hur klimatpolitiken ensidigt riktas mot västvärlden och hur det används för att försvaga de västerländska nationerna.

Nyligen publicerades på Klimatupplysningen ett gediget, sakligt och klarläggande inlägg. Det finns god anledning att kommentera det.

I Sverige och inom EU hänvisas ofta till det så kallade Parisavtalet som i juridisk mening alls inte är ett avtal. Det är endast en politisk överenskommelse (agreement). Studerar man det finner man att det tydligt har udden riktad mot västvärlden (USA, Kanade EU, UK, Australien och Nya Zeeland samt Norge och Schweiz). Denna skall tvingas till betydande minskningar av CO2-usläpp vilket allvarligt påverkar ekonomi och infrastruktur.

Västvärlden har redan minskat sitt utsläpp av CO2 medan övriga delar av världen, inte minst Kina, ökat sina utsläpp. Samtidigt skall Västvärlden betala betydande belopp till så kallade utvecklingsländer, vilket ytterligare kommer att försvaga Väst.

Som av en händelse råkar de nämnda länderna inom Västvärlden också vara de länder i världen som har bäst fungerande demokrati. Dessa har i högst grad bidragit till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen i världen och därmed till det relativa välstånd som råder i världen. Detta sticker naturligtvis i ögonen på totalitära stater.

Sanning med modifikation

Överenskommelsen bygger på narrativet från IPCC att koldioxid är den dominerande orsaken till den påstådda klimatförändringen. Uttalanden från IPCC sägs vara vetenskapligt grundade men det är en sanning med betydande reservation.

Som ett slags alibi ägnar sig AG 1 åt fysikalisk vetenskap men den sammanfattning (SPM) som ges ut hanteras av den politiskt sammansatta och överordnade delen av IPCC som alltför ofta reviderar slutsatser från AG 1. Sorgligt nog domineras Världen och FN inte av demokratier utan av totalitära stater. Det enskilt största röstblocket inom FN är faktiskt OIC (Organisatiom of Islamic Cooperation), som uttalat står för en totalitär teokrati.

Om man på allvar menar att CO2 är den största klimatboven borde logiskt sett alla stora utsläppare förmås att minska dessa. Men så är det inte enligt gällande överenskommelser. Den enskilt största utsläpparen av koldioxid, Kina, tillåts bygga ut sin produktion av kolkraft under flera decennier. Västvärlden skall däremot straffas enligt ovan. Detta är enligt min mening sakligt helt ologiskt.

Syftet är åter att allvarligt försvaga Västvärlden.

Till sist en retorisk fråga. Klimatupplysningen har upprepade gånger, bland annat här, hänvisat till ett stort antal meriterade internationella forskare som klart uttalat att det inte finns någon klimatkris. Hur kan det komma sig att dessa uppgifter aldrig förekommer i våra vanliga media?

Det är minst sagt anmärkningsvärt att EU och dess fisförnäma ledning så i grunden låtit sig luras av världens totalitära stater.

Kampanjer mot kärnkraft

Detta avsnitt baseras på en del obestridliga fakta och på några indicier.

I samband med oljekriserna på 70-talet insåg många länder i Europa, bland dem Sverige, att man var alltför beroende av oljan för sin energiförsörjning Utbyggnaden av kärnkraft hade redan påbörjats men fick nu förnyad aktualitet.

I Sverige byggdes och driftsattes totalt 12 reaktorer varav den sista i mitten av 80-talet Detta ledde till att Sverige då hade ett energisystem för el- och värmeproduktion som i allt väsentligt var fossilfritt och baserat på vatten- och kärnkraft. Det var ett stabilt system som gav pålitlig energi till lågt pris.

Även i Tyskland och Frankrike byggdes kärnkraft i betydande omfattning. Utbyggnaden av kärnkraft i Europa sågs naturligtvis inte med blida ögon av oljeproducenterna inom OPEC då den tog bort en del av en lukrativ marknad.

Redan i mitten av 70-talet fanns ett motstånd mot kärnkraften främst inom Centerpartiet. Sedan Miljöpartiet grundats i början på 80-talet ökade motståndet mot kärnkraften. Olyckan med kärnkraftverket i Harrisburg spädde på motståndet trots att inte en enda människa omkom.

De två reaktorerna i Barsebäck stängdes 1999 och 2005 av renodlat politiska skäl långt före deras tekniska och ekonomiska livslängd. Detta var inget annat än ren kapitalförstöring riktad mot väsentlig infrastruktur.

Under åren har det bedrivits ett antal kampanjer mot kärnkraften i Sverige. Under ett antal år har kärnkraftsmotståndet anförts av Miljöpartiet som trots dess litenhet lyckats få betydande inflytande som vågmästare i flera regeringar i vilka de systematiskt motarbetat kärnkraften.

De har där varit drivande bakom ett antal beslut som ledde till att numera hälften av de en gång 12 reaktorerna avvecklats. Därmed har landets ekonomi och infrastruktur allvarligt skadats.

I Tyskland har numera all kärnkraft avvecklats vilket tvingat landet att aktivera gamla kolkraftverk för att försöka hantera en minst sagt besvärlig energisituation som skadat industrin och ekonomi.

Nu hör det till saken att en klar majoritet av medlemmarna av OPEC även är medlemmar av OIC. Dessa har med hög sannolikhet starkt bidragit ekonomiskt, naturligtvis via ombud, till olika kampanjer mot kärnkraft. Eftersom avveckling av kärnkraft främst drabbar ekonomi och infrastruktur inom demokratier så är dessa omfattande kampanjer ytterligare en form av ”grand jihad”.

Skribent: Bertil Malmberg