KRÖNIKA: ”Extrem” via association – Jante 2.0

Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. 
Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.

Förr räckte det att du själv höll dig i ledet. Nu för tiden räcker inte ens det. Om någon du umgås med, följer på sociala medier eller råkar hålla med i en sakfråga som klassas som extrem, då blir du det också – via association. Susann Fredriksson går igenom hur Jantelagen tar sig extrema uttryck.

Jante och association-flockens osynliga lag

I Sverige är det enkelt: Gör som alla andra. Gå i ledet. Följ narrativet och den stora massan. Titta inte åt sidan. Och framför allt, stick inte ut på ”fel” sätt. Umgås bara med ”rätt” personer med ”rätt” åsikter. För om du sticker ut från flocken är du extrem.

Det spelar ingen roll vad det handlar om. Det kan handla om att ha starka åsikter eller värderingar som inte passar det rådande narrativet för att klassas som avvikande och bli stämplad som ”extremist”. Flockens osynliga lag råder och utesluter den som inte passar in.

Jantelagen – “Du ska inte tro att du är något” – var en gång Aksel Sandemoses satir över småstadens kvävande sociala kontroll. Men vi gjorde den till en oskriven lag, och nu har den fått en modern uppdatering som styr allt från fikabord och nyhetsrubriker till sociala medier.

Det är inte olikheten i sig som är problemet – det är om den går emot den stora flockens linje.

Vi gjorde den till en livsregel. Idag har den fått algoritmer, notiser och en digital jury som dömer i realtid.

Extremt stämplad– när jante blivit en diktator

Jante har utvecklats till att bli en global folkdomstol. En slags jante 2.0.

I Sverige behöver du inte vara farlig för att kallas extrem. Det räcker att sticka ut ur ledet, åt höger, åt vänster, eller bara genom att ha starka åsikter. Men vem har bestämt var ledet går? Och är det kanske Jante själv som blivit den verkliga extremisten?

Det som förr tog veckor av skvaller tar nu sekunder. En fel kommentar, en bekant som sticker ut, och massan är där, redo att märka dig.

En provocerande konstinstallation kan hyllas som nyskapande om den följer rätt narrativ, och dömas som farlig propaganda om den inte gör det.

Guilt by association – snabbspåret till skuld

I Jante 2.0 räcker det inte att själv följa spelreglerna. Du måste även bevaka ditt sällskap. En fel like, fel bild, fel källa, och du är dömd via association.

Det är som smittspårning, fast syftet är att utrota ”obekväma” människor.

Det spelar ingen roll om du har helt andra åsikter i övrigt. I den moderna Jante-logiken gäller: “Du ska inte tro att du är något, och du ska definitivt inte känna någon som tror att de är något.” Speciellt om åsikterna avviker från den dömande och samlade flocken.

Det är den nya tidens flockmentalitet, och den fungerar lika bra i digitala kommentarsfält som i fikarummet.

Vad är egentligen annorlunda?

Är det verkligen annorlunda att vilja säga sin mening, leva som man vill eller känna starkt? Eller är det faktiskt Jante som är den verkliga avvikelsen?

Det hela blir absurt. Det som egentligen är naturligt, att människor är och tycker olika, kallas extremt. Och det som egentligen är extremt, att alla ska tycka, känna och leva likadant, kallas normalt ”lagom”, och att följa den stora massans narrativ är tryggt och rätt.

Flockmentaliteten styr och håller ihop ”flocken”. Det märkliga är att vi sällan stannar upp och frågar oss: Vad är egentligen annorlunda? Är det inte mer mänskligt att människor tycker olika, än att alla tycker lika? Då blir det ju Jante som är den riktiga avvikelsen.

I dag är det som egentligen är naturligt, olikhet, starka känslor, olika åsikter, det som kallas extremt och fel. Och det som är onaturligt, att alla ska tycka, känna och leva på samma sätt, kallas ”rätt”. Det är en verklighetsvändning som är så absurd att vi knappt märker den längre.

När flocken blir farligare än avvikaren

Det verkliga hotet är inte de som sticker ut, utan den osynliga makt som avgör vilka avvikelser som får leva.

När den stora flocken har tolkningsföreträde kan “rätt” sorts extremism hyllas och “fel” sorts extremism krossas – oavsett innehåll.

Att tycka olika kan vara uppfriskande. Att tillåtas ha åsikter utanför den trånga korridoren, utan att stämplas som ”extrem” är tydligen passé i dagens samhälle. Där alla förväntas hålla sig inom ramen för det rådande narrativet och den stora massan.

I Sverige är det mest extrema du kan göra, att inte följa den stora massan, men kanske är det den stora massan som blivit det mest extrema?

 Jante 2.0

Du ska inte bara passa in i ledet själv.

Du ska även bara umgås med andra som också passar in i ledet.

Bryter du mot det, är du inte bara misstänkt – du är “bevisat” extrem, via association.

• Jantelagen handlar i grunden om att hålla alla i ledet och inte tillåta någon att sticka ut, oavsett om det är positivt eller negativt.

• Guilt by association är mer en retorisk eller social taktik där man misstänkliggör någon genom att koppla dem till “fel” personer, grupper eller idéer, oavsett vad personen själv faktiskt gjort eller sagt.

I dagens klimat kan de smälta samman. I en modern, digital Jante-kultur kan bara att umgås med fel person, dela ett inlägg från “fel” källa eller råka hålla med “fel” typ av människa räcka för att bli stämplad, ofta just som extrem eller någon annan mindre smickrande etikett.

Stämplad av en osynlig makt

Det är som en osynlig makt-kommitté, där beslutet om vad som är accepterat tas kollektivt. Den sortens makt är farlig, för den kan ändra gränserna när som helst utan att någon ens märker det, tills man plötsligt står utanför och får etiketten extrem.

Gör som alla andra. Gå i ledet. Titta inte åt sidan. Och framför allt – stick inte ut på ”fel” sätt. För om du sticker ut är du stämplad som extrem eller något annat osmickrande.

Varför? Flockmentalitet. Människan är ett gruppdjur. Förr betydde avvikelse att du riskerade att bli utstött, och utanför flocken väntade svält eller rovdjur. Idag väntar istället socialt obehag, utanförskap och kanske ett drev i kommentarsfältet på sociala medier, men reflexen är densamma, att mentalt slå ner och utesluta den som sticker upp.

Absurt

Det som egentligen är naturligt, att människor tycker olika, kallas ofta extremt och ses som avvikande. Och det som egentligen är onaturligt och borde ses som extremt, att alla ska tycka, känna och leva likadant – kallas norm och är ”rätt”.

Så hur kan det komma sig att det värsta man kan göra i Sverige inte är att vara farlig, utan att vara ”normbrytande”? Kanske för att i flockens logik är det viktigare att gå i takt än att avvika.

Skribent: Susann Fredriksson