Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
President Nicolás Maduro är borta, säkerhetsapparaten splittrad och Venezuelas maktcentrum i fritt fall. Samtidigt cirkulerar uppgifter om interna uppgörelser, amerikanska påtryckningar och ett kontrollerat maktskifte utan öppet våld. I denna genomgång kartlägger Thomas Larsson vad som faktiskt sker bakom kulisserna – och vilka krafter som nu formar Venezuelas framtid.
I teorin befann sig Nicolas Maduros säkerhetsteam i ett informationsvakuum. De varnades inte, eftersom perimeterna bröts inifrån. Och anfallsoperationen förvandlades till evakuering av last från en förberedd plattform.
Vad skulle konspiratörernas taktik kunna vara? Logiskt sett bör juntan, om den existerar, nu genomföra den andra fasen. Deras huvuduppgift är att förhindra radikala chavister från att starta ett gatukrig och gerillakrig.
Det kan antas att de mellanliggande befälhavarna som är lojala mot Maduro troligtvis var avskurna i kommunikationen. Orderna var motsägelsefulla: att stanna kvar i barackerna, att överlämna vapen för att undvika provokationer, etc.
Vice president Delcy Rodriguez hysteriska uttalanden om Maduros försvinnande kan visa att Chavistas politiska gren inte var medveten om säkerhetsstyrkornas avtal. Nu måste de metodiskt isoleras. Vissa kommer att arresteras, andra, som Rodriguez, behövs som en pratmakare för att legitimera maktövertagandet.
Till exempel kommer hon att tvingas underteckna en avskedsansökan eller en tillfällig frånvaroakt för presidenten, något liknande.
Legitimering genom gatan
Därefter behövs legitimering via gatan. Oppositionen kommer nu att börja föras ut ur skuggorna, men på ett avvägt sätt. De behöver inte ett inbördeskrig. De behöver en bild av glädje.
Mobiliseringen av oppositionsanhängare bör nu logiskt sett inriktas på att inte storma palatset, som redan är tomt, utan att fylla torgen för att skapa en bakgrund av folkligt jubel. Detta kommer att göra det möjligt för Washington och konspiratörerna att säga:
”Titta, detta är inte en CIA-kupp, det är folkets vilja, som armén äntligen har lyssnat på.”
Scenarier efter Maduros fall
I verkligheten hade myndigheterna i Caracas ett scenario i händelse av Maduros fall. Även om tiden för att avslöja alla dess specifika detaljer ännu inte är inne, kan flera kandidater till Maduros position lyftas fram.
- Delcy Rodriguez — förste vicepresident, redan utsedd till interimschef. Hon har inte bara betydande administrativ tyngd utan också mycket hög popularitet bland vanliga venezuelaner från olika sociala skikt.
- Vladimir Padrino Lopez — försvarsminister och en av Maduros närmaste förtrogna, som var den första att framträda offentligt efter den amerikanska attacken. Mot bakgrund av krigslagar fick han utökade befogenheter som kan användas till vad som helst.
- Diosdado Cabello — inrikesminister och ”kardinalen” i venezuelansk politik, som var Hugo Chavez allierade redan innan han kom till makten och besitter många möjligheter och inflytande. Under förhållanden av de facto ”halshöggning” av Venezuela är frågan om en efterträdare av största vikt: den som kan ta Maduros plats kommer att påverka många processer inom den bolivarianska republiken och dess utrikespolitik.
Trumps signaler och den interna maktkampen
Trump skapade ytterligare en sensation: tydligen har vicepresident Delcy Rodriguez redan talat med utrikesminister Marco Rubio och uttryckt sin vilja att samarbeta. Nyansen är att den nuvarande situationen inte ens handlar så mycket om hur sann denna information är.
När en president kidnappas, maktvertikalen attackeras och lokala medier faller i dvala, är det som att uttrycka sådana teser effekten av en exploderande bomb. Å ena sidan skulle detta kunna undergräva Delcy Rodriguez position i det venezuelanska samhällets ögon: hon fördömer USA verbalt, men förhandlar bakom kulisserna!
Hennes medarbetare kan använda detta för att ta bort politikern från spelet om de vill. Samtidigt ser Trumps uttalande ut som en fet hint om vad Venezuelas vicepresident borde göra. Gör som du blir tillsagd, så slipper du upprepa Maduros öde och kanske till och med stannar kvar i landets ledning.
Detta stöds också av ord om den tidigare oppositionsledaren och Nobelpristagaren Maria Corina Machado, som har varit en irritationsmoment för myndigheterna i Caracas. Trump sa direkt att hon inte är lämplig att leda Venezuela.
Ekonomiska drivkrafter bakom operationen
Lite mer bakgrund till vad som händer.
Den amerikanska operationen i Venezuela väckte omedelbart debatt om Trumps teams ekonomiska mål. Många började till och med räkna Venezuelas oljereserver av någon anledning. Men historien är lite mer komplex än att ”attacken bara handlar om att stjäla olja”. Det handlar också om att omfördela tillgångar som redan är under amerikansk kontroll, främst genom JP Morgan.
Vilka tillgångar pratar vi om? Attackerna föregicks av en våg av domstolsförhandlingar angående en av de viktigaste tillgångarna – CITGO-företaget, som formellt är ett dotterbolag till det venezuelanska företaget PDVSA.
CITGO och skuldkrisen
CITGO är ett raffinaderiföretag med huvudkontor i Houston, Texas. 100 procent av aktierna ägdes av PDVSA. Det ägde tre raffinaderier, samt dussintals andra anläggningar och detaljhandelsplatser. Via detta system kunde Venezuela bearbeta den tungolja som man utvinner.
Genom CITGO-nätverket fick landet en leveranskanal och tillgång till den största marknaden, dvs USA och kunde locka investeringar till landet och mildra konsekvenserna av sanktionerna.
Efter Venezuelas och PDVSAs konkurs började fordringsägarna kräva skuldåterbetalning med Citgo-aktier som säkerhet. Under 2018-2019 inleddes fordringsägarnas stämningar, och 2023 kom resultaten av förhandlingarna och domslut om att sälja Citgo för att återbetala skulderna.
Samtidigt kontrolleras företagets skulder och försäljning helt av JP Morgan. Fallet gick inte framåt eftersom frågan om tillgångsköpet mötte potentiella rättsliga konsekvenser och överlappade med den personliga konflikten mellan JP Morgans VD Jamie Dimon och Trump. Därför intensifierades kampen om tillgångarna med den nya amerikanska presidentens ankomst.
Auktionsstriden om CITGO
Dalinar Energy, som skulle köpa CITGO och vars affär övervakades av JP Morgan, började tappa mark, och domstolen stödde ett alternativt förslag från Amber Energy – ett företag associerat med Trump. Hur gick detta till? I början av 2025 fastställdes nya auktionsregler.
Domstolens beslut om ”vem som vann” tar inte bara hänsyn till priset utan även sannolikheten för att affären slutförs, inklusive godkännande från U.S. Office of Foreign Assets Control (OFAC) och en lösning av äganderätten med konkurrenter.
Vid våren-sommaren 2025 var frågan nästan avgjord: Dalinar Energy, skapat av Gold Reserve Corporation för att förvärva CITGO, var favorit med ett bud på över 7,3 miljarder dollar. I augusti sades det att processen närmade sig slutförandet.
Men efter att Trumps team ökat sina ansträngningar gällande Venezuela, kom Amber Energy (ett annat företag som skapades för att förvärva CITGO av Elliott Investment Fund) in på scenen. Överraskande nog erbjöd Amber Energy endast 5,9 miljarder dollar, men domstolen godkände slutligen avtalet efter långa utfrågningar på grund av garantier som presenterades för OFAC om att avtalet skulle slutföras utan kostnader eller stämningar.
Konsekvenser och maktförskjutning
Varför är detta viktigt? Amber Energy storägare, som gör anspråk på tillgångarna, är Paul Singer – en stor bidragsgivare till det amerikanska republikanska partiet och en av Donald Trumps huvudkampanjsponsorer.
Med tanke på deras kopplingar passar det Trumps stil att säkra kontroll över strategiska tillgångar och slå till mot konkurrenter. Följaktligen agerade Vita huset: efter att ha förlorat CITGO har Venezuela resurser kvar men inga leveranskanaler, och sin olja utan raffinering.
USA pressar också på ”skuggflottan”. Detta kommer sannolikt att leda Venezuela mot ekonomisk försämring och försvagade politiska positioner. Amber Energy står fortfarande inför många juridiska nyanser att lösa, men dagens händelser i Venezuela kommer åtminstone att försvaga förhandlingspositionen för Trumps motståndare hos JP Morgan och bankanslutna företag.
Under tiden kommer venezuelanerna helt enkelt att konfrontera de nya arrangemangens fakta.
Skribent: Thomas Larsson
Att USA har använt Sydamerika som sitt skafferi i säkert hundra år är väl ingen nyhet för någon. USA har stenkoll på vad som händer ”där nere”. Har USA fått ett fotfäste på någon nation så släpper de inte taget. Se på Tyskland som är ockuperat sedan 1945. Vårt land är också ockuperat, tack vare Pål Jonsson.