Liberalerna hade tidigare stort förtroende i skolpolitik. Inte minst den förre partiledaren Jan Björklund agerade med stort självförtroende och stor tvärsäkerhet. Sveriges fall i PISA-rankingen gjorde dock slut på liberalernas särställning. Nu söker några av regeringens liberala ministrar vägen tillbaka till en fungerande skola och skolpolitik.
Traditionellt starka i skolfrågan
Under stora delar av efterkrigstiden har Liberalerna, som förr hette Folkpartiet, haft en särställning genom det förtroende partiet har haft i skolfrågor. Partiet har haft många lärare både som väljare och förtroendevalda. Det har hjälpt till att sätta bilden av partiet, då partier måste ha en profil som är begriplig och som väljare kan komma ihåg.
Flera svenska politiska partier har haft en fråga som de varit dominerande i: Socialdemokraterna har ägt begreppet trygghet, Moderaterna har ägt begreppet ordning och Folkpartiet/Liberalerna har ägt skolfrågan i allmänhet, i regel med fokus på kunskap och ordning i skolan.
2014 gick Socialdemokraterna om Liberalerna i förtroende i skolfrågan, och 2015 föll PISA-undersökningen som en bomb på liberalernas trovärdighet i skolfrågor, eftersom den visade på svaga svenska resultat trots att dåvarande partiledaren Jan Björklund hade suttit som antingen skolminister eller utbildningsminister sedan 2006 med mycket hög debattprofil i skolfrågor.
Nystart i skolfrågan
Nu tar två av den nuvarande regeringens liberala ministrar till orda i frågan som deras parti en gång i tiden förlorade, på SvD Debatt. Att det är partilinjen de företräder kan man inse av att det är skolminister Lotta Edholm och utbildningsminister Mats Persson som är undertecknare.
Linjen de vill driva är inte ny: de vill föra skolan tillbaka till en situation där läraren är centralfiguren, och väl utbildad yrkesmässigt för sin centrala roll som handlar om att överföra kunskap, med naturlig auktoritet som skapar ordning i klassrummet och med beredskap för konflikter med elever.
Praktiskt vill statsråden fokusera på att elever ska lära sig läsa, skriva och räkna ordentligt, med minskad roll för skärmar i skolan och för abstrakta teorier i lärarutbildningen.
Uppbackning för detta finns nog både i regeringen själv och stödpartiet Sverigedemokraterna. Frågan är om förändringströtta lärare eller lokala skolpolitiker är med. Lennart Bondeson, kommunalråd i Örebro, talar nog för många i sin debattartikel i frågan.
