Ministerns verkliga agenda: Offrar yttrandefriheten – för att rädda mångkulturen

Fungerar mångkultur och demokrati tillsammans? Ett flertal uttalanden från en premiärminister visar att så inte är fallet och att mångkulturen bara kan överleva om yttrandefriheten tas bort. När inskränkningar görs efter ett blodigt terrordåd, då har folket inte glömt dessa uttalanden, utan förstår klart vad det handlar om.

Efter det blodiga terrordådet vid Bondi Beach där 15 människor sköts ihjäl av islamistiska gärningsmän under ett judiskt hanukkah-firande, skakas Australien inte bara av sorg – utan av vrede. För medan regeringen i delstaten New South Wales snabbt agerar mot protester, kritiska rörelser och yttrandefriheten, pekar allt fler australiensare på ett uttalande som avslöjar vad som verkligen står på spel.

I mars 2025 sade delstatens premiärminister Chris Minns på en pressträff:

– Jag erkänner, och jag har sagt det tydligt från början: vi har inte samma yttrandefrihetslagar som de har i USA, och anledningen till det är att vi vill hålla ihop ett mångkulturellt samhälle och låta människor leva i fred.

(“I recognize and I fully said from the beginning, we don’t have the same freedom of speech laws that they have in the United States, and the reason for that is that we want to hold together a multicultural community and have people live in peace.”)

Kopplingarna mellan detta uttalande och den nuvarande situationen i Australien visas genom att han uttryckte sig nästan identiskt under en pressträff efter dådet:

– Och jag ber inte om ursäkt för att vi inte har samma yttrandefrihetslagar som de har i USA. Det är tydligt att vi inte har samma regelverk. Det är inte inskrivet i vår konstitution på samma sätt som i USA.

(“And I don’t apologize for the fact that we don’t have the same free speech laws that they have in the United States. It’s clear that we don’t we don’t have the same set of regulations. It’s not embedded in our constitution the same way it is in the US.”)

Uttalandet uppmärksammades marginellt i mars, men efter terrordådet och den efterföljande inskränkningen av friheter har det fått en ny tyngd. På sociala medier och i gräsrotsrörelser ses det nu som ett ideologiskt kärnuttalande – ett erkännande av att yttrandefriheten är oförenlig med den mångkulturella samhällsmodellen.

Protester förbjuds – opposition tystas

Detta har blivit tydligt efter attentatet: när mångkulturen orsakar problem är det inte mångkulturen som avskaffas, utan yttrandefriheten för att stoppa kritiska yttringar. Efter Bondi-attacken har Minns regering snabbt drivit igenom nya lagar som:

• ger polisen rätt att förbjuda demonstrationer i tre månader
• förbjuder vissa slagord och symboler
• möjliggör att personer måste identifiera sig vid demonstrationer
• ger polisen rätt att upplösa offentliga sammankomster

Det nya utspelet riktar sig framförallt mot Palestinademonstranter, men både Minns och Australiens premiärminister Anthony Albanese har i regel fokuserat på nationalistiska och invandringskritiska demonstrationer. Som försvar av åtgärderna sade Minns:

“Jag tycker inte att det är ett spel. Jag tycker att konsekvenserna är allvarliga. De är massiva.”

Juristen Joanna Howe pekar ut den verkliga agendan bakom inskränkningarna i ett inlägg på X:

“Jag vet inte vad som är mest motbjudande – att Chris Minns bokstavligen verkar stolt över att vi inte har ordentliga skydd för yttrandefrihet i Australien, eller att han nu försöker förbjuda yttrandefrihet för australier i stället för att deportera utlänningarna som vill förstöra oss.”

Mångkultur och demokrati fungerar inte ihop

Budskapet som nu dominerar debatten i Australien är tydligt: det är inte terrordådet i sig som är det stora problemet, utan den utveckling som följt av årtionden av massinvandring och mångkulturell samhällspolitik.

Kritiken riktas inte främst mot enskilda individer, utan mot själva principen att bygga ett land på olika kulturer, etniska grupper, inkompatibla värderingar och importerade konflikter.

Det framhålls nu öppet att det är just mångkulturen som skapat den situation där staten tvingas begränsa yttrandefriheten. När Chris Minns erkänner att Australien inte har samma yttrandefrihetslagar för att “hålla ihop ett mångkulturellt samhälle”, ses det som bekräftelsen: ett mångkulturellt system klarar inte ett öppet samhälle. Det behöver kontroll. Det behöver tystnad. Det behöver lagstiftning som trycker ner opposition.

Det handlar därför inte om “balans”, “integration” eller “sårbarhet”. Kritiken beskriver utvecklingen som logisk och förutsägbar: ju mer mångkultur, desto mindre demokrati. Ju mer splittring, desto hårdare politiskt förtryck.

Förbud mot protester, förbud mot slagord, förbud mot symboler och utökad polisrätt ses inte som nödvändiga säkerhetsåtgärder, utan som ett försök att rädda en samhällsmodell som inte fungerar under fria villkor. Det kan bara upprätthållas med tvång och censur.

En användare på X, som också påmint folket om Minns ord, skriver:

”Okej, så mångfald är så toxiskt och destruktivt att du måste inskränka folks friheter för att kunna tvinga ned det i strupen på dem. Meddelandet mottaget, Australien.”

Folket har inte glömt

Chris Minns uttalande från mars 2025 används därför som huvudbevis. Det betraktas som det tydligaste och mest avslöjande erkännandet hittills: mångkultur kan inte samexistera med full yttrandefrihet.

När regeringen efter Bondi-dådet väljer att gå efter medborgarna istället för ideologierna bakom våldet, tolkas det som slutpunkten. Sambandet anses nu vara synligt, uttalat och praktiskt genomfört.

Det är mot denna bakgrund missnöjet kokar: ett politiskt projekt som nu bara kan upprätthållas genom censur, hot om straff och nya lagar. De nya lagarna kommer samtidigt som protesterna mot invandringen och mångkulturen i Australien bara växer i styrka och storlek.

Minns ord har inte glömts bort. De har lagts på minnet – och används som bevis.