De byggde upp det svenska samhället och hoppades få njuta av dess frukter när de blev gamla. Istället sviker staten dem när de behöver hjälp. Detta har blivit fallet med en äldre man som nu sitter fast i det hus han själv byggde. När staten sviker ställer detta högre krav på omgivningen.
Aftonbladet har uppmärksammat ett nytt fall av hur de gamla i Sverige behandlas. 78-årige Jan Bergvall har nämligen inte kunnat komma utanför dörren på över en månad, sedan mitten av september. Orsaken är att hemtjänsten har blivit kraftigt begränsad i vad man får göra när man hjälper honom.
Han bor i ett tvåvåningshus, men kan inte ta sig upp och ned för trapporna själv eftersom han sitter i rullstol. Han är beroende av att hemtjänsten hjälper till att bära honom i trappan. När hemtjänsten infört ett så kallat ”skyddsombudsstopp”, så får de inte längre bära honom. Det har lett till att han bara fått duscha tre gånger sedan mitten av september och missade sin systers 90-årsdag.
Trots att hemtjänsten är något som den enskilde ska betala för, så är kvaliteten på arbetet uselt.
Erfaren arbetare
Jan är inte en person som alltid har suttit i rullstol. Det hus som nu har blivit som ett fängelse byggde han själv på 1980-talet, vilket talar för att han bör ha haft ett långt och aktivt yrkesliv, där han betalat skatt och bidragit till samhället. Det var först 2016 som han blev rullstolsbunden efter att ha fått en stroke.
Att få sin frihet så begränsad utgör ytterligare ett hårt slag för honom. Att inte kunna röra sig fritt och vara helt beroende av andra är ytterligare en aspekt som bidrar till Jans lidande.
Hemtjänsten fokuserar dock på att det ska vara tryggt för personalen och att tillhandahålla den hjälp som Jan behöver och betalar för verkar man inte vara intresserad. Det svar som tidningen Mitti får är att ”man kan byta hemtjänst om man inte är nöjd”.
Det här behövs och detta lägger politikerna pengar på
Enligt en beräkning som Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har gjort visar att det fram till år 2031 behövs ytterligare 34 500 undersköterskor inom äldreomsorgen. Detta innebär att det behövs mer skattepengar som ska gå till de äldre och säkerställa en dräglig tillvaro för dem.
Istället för att lägga pengarna på de äldre prioriterar politikerna andra saker. 56 miljarder kronor om året får biståndsmyndigheten SIDA (Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete) som ska gå till andra välfärd i andra länder. Bland annat har pengar lagts på folkräkningsprojekt i Afrika. Dessutom har det framkommit att det inte finns någon kontroll över biståndspengarna och det finns exempel där de har hamnat i privata fickor.
Att kraftigt minska biståndsbudgeten var något som Sverigedemokraterna förespråkade när man förhandlade om Tidösamarbetet. Istället blev man överkörda av Kristdemokraterna (KD). De pengar som kunde sparats in på en halverad biståndsbudget är pengar som bland annat hade kunnat gå till äldreomsorgen.
Anhöriga och volontärer bör ställa upp
Frihetsnytt har talat med Fredrika, som fick hjälpa till med att ta hand om sin farfar.
– Det är tydligt sedan lång tid tillbaka att samhället inte tar sitt ansvar för våra gamla, de som byggde upp det här landet. Gång på gång ser vi hur avskyvärt de blir behandlade. Vad ska vi göra? Vända bort blicken och hoppas att det blir bättre när det är vår tur att bli gamla? Nej, då måste vi som är anhöriga rycka in och själva ta hand om dem, säger hon.
– Alltför många överlåter till staten att ta hand om våra äldre, på samma sätt som vi lämnar över våra barn till dagis och skolor. När saker ser ut som det gör, då måste vi svenskar själva ta ansvar för att lösa problemen. Jag tycker alla bör ta sig en funderare. Hur ofta besöker jag min gamla mamma? Vet jag att hon har det bra? Ansvaret för det ligger helt hos oss själva, den yngre generationen, att ställa upp för de gamla som en gång ställde upp för oss!
