FILM: Över 100 000 i politikerlön – men gör ändå ingenting 

Frågan om vilken lön det är lämpligt att ”våra” (läs det utvalda folkets) politiker får är potentiellt knepigare än den kan verka. Men låt oss börja med att konstatera att nästan ingen i teaterhuset borde ha någon lön alls utan i stället vara ålagda att betala ett ENORMT skadestånd till svenska folket för den landsförrädiska antifolkliga politik de genomfört i direkt motsats till folkviljan med hjälp av ett genomkorrumperat skendemokratiskt system.

Men hur ska riktiga politiker (och inte skådespelande pajaser) bedömas och värderas lönemässigt? Ett argument för att de ska ha låga löner är att deras drivkraft bör vara folkets väl, inte personlig ekonomisk förmånlighet.

Ett argument för att de ska ha höga löner är att de allra flesta som har kapacitet att arbeta på sätt som genererar hög lön sällan brukar vilja avstå från dylikt utfall. Genom att även politiker kan få hög lön utesluter man inte de som har dylik potential från att överväga att arbeta för folket.

Dock är frågan självklart inte svart eller vit och någon exakt gräns för en lön som är hög eller låg finns inte. Men i ett sunt samhälle där det politiska ledarskapet är besjälat av kärlek till och omsorg om folket, är det nog rimligt att de har en relativt hög lön. Den som eventuellt inte anser sig behöva sin mer eller mindre höga lön kan självklart avstå från en del av den, eller hela om personlig förmögenhet finns.

Även om många svenskar i vår tid på det hela taget har det förhållandevis materiellt bra, så ligger det ändå nära till hands att konstatera att vårt land i flera avseenden kan sägas ha blivit en blandning av det sämsta från en kommunistdiktatur och en spekulativ marknadsekonomi.

Kakistokratin tvingar ständigt ned verkningsgraden av våra arbetsinsatser även om vi än så länge klarar att producera och importera det mesta vi önskar, om än till högre priser än som skulle behövas i en meritokrati med rätt man på rätt plats.

Den kortsiktiga, miljöförstörande, icke empatiska superkommersialismen med vidrig slit och släng-agenda för maximal profit har vi samtidigt som en skenbar orimlighet

SLUTSATS
Vi behöver ett HELT annat slags samhälle baserat på släktmoral som manifesteras som folkgemenskap i homogena nationalstater där varje enskild folkfrände är andligen besjälad av att göra sitt allra bästa utifrån sina förutsättningar.

Det allra bästa för sin egen, sin familjs, sin släkts och sitt folks skull. Lockelsen att bidra och tillföra plusvärden i kombination med rätt man på rätt plats torde öka verkningsgraden på insatt arbete något oerhört. Dessutom INTE på bekostnad av miljön, INTE genom att vi behandlar våra djur illa (judendom/koscher och islam/halal är självklart förbjudet), INTE genom dålig arbetsmiljö för vare sig handens eller hjärnans arbetare.

Och sist men inte minst: vi vill inte leva i en kultur som liknar en antimoralisk svinstia! Slit och släng är en styggelse! Kvalitet och långsiktighet prioriteras. Yrkesstolthet uppmuntras och alla vidriga så kallade klasstillhörigheter tillhör den degenererade historien. Skensolidaritet för att roffa åt sig andras tillgångar ersätts av äkta solidaritet med HELA FOLKET från alla till alla i form av kärlek. Och alla tjänar bra eftersom samhället och folket hjälper varje enskild frände att nå sin fulla potential.

De ytterligt få som inte kan bidra så mycket, eller inte alls på grund av skäl de själva inte kunnat påverka, får folkgemenskapens fulla förståelse, omhändertagande och kärlek. Det har vi råd med eftersom vi inte föder den illa dolda globalistelit som över tid via bankbedrägerier och utlåning har tillskansat sig en allt större andel av allt som det arbetande folket skapat.

Så ny bygger vi ett nytt sagolikt riket baserat på kärlek, folkgemenskap och meritokrati!