De framförda åsikterna är personliga och representerar personen, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Det Djupa samtalet handlar idag om författaren och skribenten Patrik Engellaus syn på den skillnad i kultur som vi ser mellan svenska och invandrare. Patrik menar att det arv vi har fått med oss som ett gammalt bondefolk, med det solidariska tänkandet.
Detta är ett kort utdrag ur intervjun.
Hur hänger bondesamhället, solidariteten och vårt kalla klimat ihop med invandringspolitiken?
– Utgångspunkten är min enkla observation att kulturer är mer internt homogena än man tror. De är olika och det är inte så lätt att ta en individ från en kultur och försöka få vederbörande att växa upp i en annan kultur. Kulturbyten är ovanliga. Det är en banal observation men att jag ändå gör den beror på att svenska riksdagen år 1975 fattade beslut om att Sverige skulle bli mångkulturellt. En enig riksdag! Det är lite löjeväckande att man tror att det ligger under riksdagen att fatta ett sådant beslut. Och det är fortfarande lag.
Tror du det var medvetna om de långsiktiga konsekvenserna?
– Det är en jättebra fråga. Jag tror att om vi utgår ifrån, nu pratar jag bara om Sverige, att vi har ett antal hundra års kontinuerlig utveckling där landet och folket har varit väldigt homogent. Det är en av de mest ursprungliga sanningarna som vi säger om oss själva. Alla är blonda och har samma värderingar med små sociala klyftor.
– Tänk tanken att ett folk som under århundraden har levat så, ett sånt folk tror ju inte att en annan människa som man träffar är speciellt svensk utan att den bara är mänsklig. Att alla är likadana. Man ser inte en svensk utan en ren människa.
– En av de specifika sakerna för svenskar är att vi lever i ett väldigt kallt klimat. Inget folk (kanske vissa finnar och samer) har bott längre norrut och under oerhört karga förhållanden. Det betyder elände, missväxt, hungersnöd och ett tufft liv. Hur hanterar människor det? Ja det har inte supfester varje kväll, utan de sköter sig och bråkar inte utan sparar energi. De ska ju skörda tillsammans i morgon. Det leder till en samling som inte bråkar utan samarbetar. Här kommer också solidariteten in för det blir för jobbigt om vi bråkar och inte samarbetar.
Hur har kylan påverkat vårt folk att bli som vi har blivit? Och hur har det i sin tur påverkat oss så att vi tar emot så mycket invandrare?
Bild: Wikipedia
– Heidenstam sa ”Driv oss samman med gisselslag och blåaste vår skall knoppas”. Omständigheterna tvingade oss att uppföra oss på ett sådant sätt, ja vi kunde ju ha dött ut också, men vi förkovrade oss och blev i alla fall under en period på 70-talet, världens mest framgångsrika folk i många stycken.
– Vi definierar oss som ett juste folk, och jag säger inte att vi inte varit det. Om du kombinerar den tanken med att alla människor innerst inne egentligen är likadana. Därför att allihopa tänker som norrlandsbönder. Det är fel, men det är inte konstigt att den tanken fick fäste i människor. De flesta människor 1975 (när beslutet om mångkultur fattades) hade knappt träffat en svart människa eller en irakier. Hade någon levt med en irakier en vecka? Hade man någon aning om hur andra människor reagerar?
– Det finns kulturella skillnader. De kan kanske ändras på 20-40 år, men de finns där och man måste ta hänsyn till dem. Vilket gör att det stora entusiastiska integrationsprojektet, som riksdagen då var besatt av, det kanske var orealistiskt. I alla fall inte så lätt som de trodde.
Vissa specifika egenskaper undrar jag om de är genetiska eller miljömässiga. En av dem är den att svenskarna ofta inte är så impulsiva, vi låter inte känslorna komma fram och är ganska dämpade. Du menar att det har sin orsak i bondesamhället. Kan det ha blivit genetiskt? I afrikanska länder exempelvis är det mycket mera känslor. Det vara vara både positivt men också väldigt negativt.
– Ja du har rätt. Det finns en stramhet i den svenska kulturen sedan hundratals år tillbaka. Om man tittar på svensk arkitektur i Stockholm från 1700-talet, så är den inte uppbullat barock som i Frankrike. I Paris lade de mycket pengar på fina hus men det gjorde inte vi. Vi var fattiga och gjorde det bästa vi kunde av fattigdomskulturen. Då kom vi på det, eftersom vi var kloka, att då får vi se till att ha det lite stramt och inte för mycket lyx och flärd. Till exempel Karl XII som person, han hade många besvärliga egenskaper, han och hans far Karl XI var oerhört strama.
– Jag tror man får se alla dessa kulturyttringar som något som är relativt genomgående i det här folkets historia, så länge det har en historia.
När jag lyssnar på dig tycker jag mig förstå att allt går i cykler. Vi lever i ett individualistiskt och egoistiskt samhälle, men vi har levt i dess motsats för inte alltför länge sedan. Är det så att det ena leder till det andra som leder till det första, det vill säga att det går i cykler? Exempelvis, behöver vi ett krig var fjärde generation för att det den första generationen kämpar och sliter för kommer den andra, tredje och fjärde generationen göra slut på och den fjärde har ingen aning om var all denna rikedom kommer ifrån? De tar allt för givet. Är det så att bra tider skapar dåliga män och dåliga tider skapar bra och starka män och även kvinnor? Arthur Schopenhauer menade att det enda som förändrar människans sätt att leva är nödvändigheten. Kan det vara så?
Bild: Wikipedia/ Artistosteles
– Jag gillar ju Schopenhauer men att endast nödvändigheten förändrar människans beteende, då har vi också det här med den plötsliga rikedomen. Den förändrar ju människans beteende också och hon blir korrumperad och det är inte nödvändighet.
Vad jag förstår att han menar är att vi kan prata övertygande till människan om vad vi har för negativt framför oss, han kommer inte ändra sitt beteende ändå så länge han inte måste. Att det skulle vara en ofrånkomlig utveckling med både upp och nedgång. Vad är din syn? Går allt i cykler?
– För drygt 30 år sedan skrev jag en svensk historiebok sedan Folkungatiden, där jag påstod att det fanns ett sådant mönster i svensk historia. Allt sådant är ju intellektuella konstruktioner. Men jag tror det. Det finns ju massor av sätt att försöka tolka historien och tillvaron.
Kan du bara ge några avslutande ord kring det här oerhört intressanta ämnet?
– Allting är inte så säkert. Man kan inte vara så säker på sina teorier även om man är förtjust i dem utan det gäller att man försöker tänka efter. Ju fler som tänker själva desto bättre tror jag att det blir. Shakespeare sade såhär: ”Den varelse som ej sitt ursprung vördar får inget säkert fäste i sig själv”. Det tycker jag är ett jättebra citat. För om man inte med respekt och ödmjukhet kan närma sig den egna historien så begriper man inte sig själv. Vår tid, tror jag, och det gäller inte bara Sverige utan hela västerlandet, har tappat förbindelsen med de historiska rötterna. Utslag av det ser man i dagsdebatten när det talas om att vi borde göra en litterär kanon. Det vill säga samla ihop den bästa svenska litteraturen genom tiderna. Och varför börjar folk nu prata om att de vill göra en kanon? Jag tror att det är viktigt för att det ligger ett sug efter att söka rötter bakåt.
