Det som beskrivs i rapporten Rape Gang Inquiry kallas ett av de största samhällsmisslyckandena i modern brittisk historia. Medan unga flickor enligt utredningen utsattes för organiserade övergrepp under årtionden slog offer, föräldrar och visselblåsare larm – utan att bli hörda.
En ny oberoende rapport om de brittiska groominggängen har utlöst en politisk storm i Storbritannien. Rapporten beskriver hur utsatta flickor, övervägande vita brittiska barn, under årtionden utsattes för organiserad sexuell exploatering samtidigt som polis, socialtjänst, sjukvård och politiska beslutsfattare gång på gång misslyckades med att ingripa. Rapporten har nu satt nytt ljus på en av de största samhällsskandalerna i modern brittisk historia.
Den 219 sidor långa rapporten har tagits fram inom den oberoende Rape Gang Inquiry under ledning av parlamentsledamoten Rupert Lowe. Utredningen bygger på vittnesmål från överlevare, anhöriga, visselblåsare och experter från hela landet.
Offren var främst vita brittiska flickor
Rapporten beskriver ett återkommande mönster där unga flickor, ibland så unga som elva år, lockades med uppmärksamhet, gåvor, alkohol och droger innan övergreppen började. Därefter transporterades de mellan olika platser och utsattes för sexuella övergrepp, våld, utpressning och människohandel.
Enligt rapporten riktades brottsligheten främst mot vita brittiska flickor från utsatta miljöer. Utredningen beskriver samtidigt hur de nätverk som undersökts till övervägande del bestod av män med pakistansk muslimsk bakgrund, även om även andra grupper, såsom somalier och iranier, förekommer i materialet.
Rapporten hänvisar till tidigare granskningar och uppskattningar som pekar på att minst 250 000 unga flickor kan ha utsatts för liknande brott under de senaste decennierna. Samtidigt konstaterar utredarna att det verkliga antalet kan vara betydligt högre eftersom många fall aldrig anmälts eller registrerats.
Chloes berättelse
Ett av de mest uppmärksammade vittnesmålen kommer från kvinnan som i rapporten kallas ”Chloe”.
Hon berättar hur hon som barn först utsattes för övergrepp i hemmet och senare drogs in i miljöer där vuxna män gav henne alkohol och droger innan exploateringen eskalerade. Under flera år utsattes hon enligt sitt vittnesmål för sexuellt våld, människohandel och systematiska övergrepp samtidigt som hon återkommande kom i kontakt med polis, socialtjänst och sjukvård.
Trots att hon som minderårig diagnosticerades med flera sexuellt överförbara sjukdomar och upprepade gånger berättade om vuxna män som utnyttjade henne, fortsatte övergreppen enligt rapporten under lång tid.
Larm efter larm ignorerades
Rapportens kanske mest uppseendeväckande slutsats handlar inte om gärningsmännen, utan om myndigheterna.
Under årtionden fick polis, socialtjänst, skolor, sjukvård och lokala myndigheter enligt utredningen återkommande varningssignaler om vad som pågick – men misslyckades ändå med att skydda barnen. Flickor rapporterades försvunna, påträffades tillsammans med vuxna män och berättade om övergrepp, men verksamheten kunde fortsätta.
Utredningen riktar särskilt hård kritik mot den kultur av rädsla och undvikande som enligt rapportförfattarna växte fram inom delar av det offentliga Storbritannien. Oro för anklagelser om rasism och ovilja att konfrontera obekväma fakta pekas ut som bidragande orsaker till att problemen inte hanterades öppet under lång tid.
Kraftiga reaktioner
Rapporten har väckt starka reaktioner internationellt. Den nederländska debattören Eva Vlaardingerbroek skriver efter att ha läst det första vittnesmålet att hon tvingades avbryta läsningen flera gånger eftersom hon läste genom tårar. Hon beskrev det som ett ”ultimat svek” från myndigheternas sida och menade att de ansvariga måste ställas till svars.
Den amerikanske kommentatorn Matt Van Swol kallade rapporten ”det mest skrämmande dokument” han någonsin läst och skrev att verkligheten var värre än han kunnat föreställa sig.
Även på sociala medier har rapporten fått enorm spridning. Rupert Lowes inlägg med rapporten har visats miljontals gånger och blivit en av de mest uppmärksammade politiska publiceringarna i Storbritannien under året.
Krav på ansvar
I den motion som nu lagts fram i det brittiska parlamentet uppmanas regeringen att redovisa vilka av rapportens rekommendationer som ska genomföras och presentera en konkret tidsplan för åtgärder.
Rapportens slutsats är att offren inte bara utsattes för grova brott. De sveks också av de institutioner som hade till uppgift att skydda dem. Frågan som nu ställs i Storbritannien är inte bara vilka som begick övergreppen – utan vilka som lät dem fortsätta år efter år.
Helt sjukt hur brittiska myndigheter har låtit dessa övergrepp ske då de varit kända en längre tid de är så skitnödiga för att kallas rasister så det är otroligt.